Sociologen på 1980-talet

Årtiondet inleddes med den dittills mest ambitiösa studieresan för institutionen. Under en termin anordnades en föreläsningsserie om östeuropeiska studier, där bland andra Dagens Nyheters dåvarande Moskvakorrespondent Disa Håstad och östeuropaforskaren Christian Gerner från Lund medverkade. Därefter följde en studieresa till dåvarande Sovjetunionen för nästan halva institutionen, med anhalter bland annat hos kollegor i Moskva och Tbilisi (nuvarande Georgien).

Resan var rik på intryck och gav en tydlig bild av den kulturella spännvidden inom Sovjetimperiet. De vetenskapliga frågor som noggrant hade förberetts i förväg fick dock sällan några uttömmande svar från de ryska sociologerna. Intrycket var att forskningen i huvudsak bestod av omfattande surveyundersökningar för partiledningens räkning, vilka sällan publicerades för en bredare allmänhet.

Samtidigt deltog tidigare medarbetaren Leif Stening, tillsammans med två statsvetare från Umeå, i en nationellt organiserad studieresa (UHÄ) med syfte att fördjupa kunskaperna om islam och samhällsstruktur. Resmålet var ursprungligen Irak eller Iran, men omdirigerades på grund av politiska förvecklingar till Egypten. Besök vid ledande islamiska universitet, styrda av mullor, gav nya perspektiv på innebörden av begreppet vetenskap. Parallellt erbjöds också möjligheter att möta sekulära forskare vid andra universitet.

Internationella gästforskare och minnesvärda episoder

Sociologiska institutionen i Umeå gästades allt oftare av internationella forskare, både i samband med disputationer och under längre vistelser. En av de mer framstående var den socialpolitiske forskaren Frank Castles, britt till ursprunget men verksam i Australien. Hans jämförande forskning inom området var imponerande, men det är av helt andra skäl som hans besök har etsat sig fast i minnet.

Castles vistelse sammanföll med institutionens planeringsdagar i Hemavan. En av dagarna stod en skidtur till Laisaliden på programmet för dem som inte föredrog slalombackarna. Castles anmälde entusiastiskt sitt intresse för att följa med en mindre grupp och försäkrade samtidigt att han behärskade skidåkning. Redan efter hundra meter började dock misstankarna växa, när den första vurpan inträffade på helt plan mark. Den stolte britten reste sig obekymrat, borstade av sig snön och fortsatte.

Därefter upprepades vurporna så gott som regelbundet med hundrametersintervall. Castles föll på de mest osannolika sätt och slog sig gul och blå, ofta på skidspetsarna. De ständiga stoppen började tära på gruppens tålamod, och så småningom splittrades den. Kvar blev Leif Stening, som i rollen som något av en ”adjutant” fick ta hand om den kämpande gästen.

Bakom nästa krön

Efterhand blev Castles alltmer modfälld och började på allvar befara att turen skulle få ett olyckligt slut ute på fjällvidderna. Med uppmuntrande ord och löftet om en välförtjänt pilsner ”bakom nästa krön” – vid Laisalidens hotell – höll Leif ändå modet uppe. Kraftigt försenade nådde de till slut fram och återförenades med den övriga gruppen, men då hade restaurangen redan stängt och en otålig busschaufför fick köra dem tillbaka.

Dagen därpå stod nya fjällturer på programmet. Castles anmälde på nytt sitt intresse att följa med – men denna gång lyckades man diskret ge sig av utan sin prominente gäst.

Professor med akademiskt inflytande

I början av 80-talet knöts professor Hans L. Zetterberg till Umeå på en kvartstjänst. Vid denna tid var han en av Sveriges mest internationellt kända sociologer, med lång erfarenhet från arbete vid Columbia University i New York och senare som chef för det svenska opinionsinstitutet SIFO. I Umeå gav han doktorandkurser där han introducerade opinionsundersökningarnas värld och generöst delade med sig av avidentifierade data som kom att utgöra värdefulla underlag för forskning.

 

Generationsskifte och nya forskningsinriktningar

År 1983 gick Georg Karlsson i pension, men fortsatte under lång tid att följa verksamheten på nära håll. Han efterträddes av bygdens son, Rune Åberg, uppväxt i Sikeå. Åbergs forskningsintresse hade sedan en tid varit inriktat på arbetsmarknadsfrågor, kvalifikationsförändringar, arbetslöshet och ekonomisk fördelningspolitik. Under denna period utvecklades också nära samarbeten med kollegor i nationalekonomi.

I mitten av 1980-talet blev Rune Åberg involverad i den politiskt tillsatta Maktutredningen, som kom att engagera stora forskargrupper, även vid institutionen. Mot slutet av decenniet publicerades boken "Industrisamhälle i omvandling", den så kallade Katrineholmsundersökningen, som delvis utgjorde en uppföljning av en av Sveriges tidigaste surveyundersökningar från 1950-talet. Med tiden kom Rune Åberg även att utses till dekan för Samhällsvetenskapliga fakulteten vid Umeå universitet.

 

Datoriseringens genombrott i forskningen

Forskningens möjligheter förändrades radikalt i takt med den gryende datoriseringen. Stora datamängder kunde nu processas via UMDAC:s stordatorer i förvaltningsbyggnaden, samtidigt som tillgången till myndigheters avidentifierade registerdata öppnades för forskning. Många surveyundersökningar var dock fortfarande beroende av kodning och stansning i hålkortsmaskinerna på Södra Paviljongen. Därefter följde en cykeltur med lådor av hålkort för inlämning på UMDAC. Någon timme senare kunde de första resultaten hämtas ut i form av omfattande ”datalakan”. Minsta kommando- eller stansningsfel innebar dock att hela proceduren fick göras om från början.

Teknikens påverkan på arbetsvardagen

De första minidatorerna införskaffades vid institutionen i början av 1980-talet. Det rörde sig om ABC80, med liten skärm, begränsat minne och 5-tums disketter. Därefter blev efterhand Ericsson datorer snabbt var mans egendom. Samtidigt gjorde den första mobiltelefonen sitt intåg, en klumpig apparat med i princip enda funktionen att ringa. Den som stod väl hos den administrativa ledningen kunde ibland få låna den vid tjänsteresor. Något internet fanns ännu inte. Mot slutet av årtiondet introducerades dock SUNET, en tidig föregångare till nätverkstjänster, som visserligen var komplicerad men ändå utgjorde ett viktigt komplement till de flitigt använda faxmaskinerna.

Även i vardagslivet blev de tekniska förändringarna märkbara. Kaffebryggarna rubbade de tidigare fasta fikatiderna, och mikrovågsugnarnas intåg gjorde att de gemensamma luncherna på Universum inte längre var lika självklara. Samtidigt växte nya lunchvanor fram, där gymnastikpass på det nybyggda IKSU blev ett populärt inslag. Under några säsonger hade sociologen dessutom ett eget korplag i rinkbandy. Det rödskrudade ”Utslaget” levde upp till sitt namn – det blev som regel förluster.

Framväxten av forskargrupper

Under 1980-talet utkristalliserades allt tydligare forskargrupper inom institutionen. Bland dessa återfanns områden som arbetsmarknad och arbetsförhållanden, jämförande socialpolitik, värderingsförändringar och politiska attityder, ungdomskulturer i förändring, migration och etnicitet samt vetenskaplig kommunikation. Under samma period växte också ett gryende intresse fram för frågor kring jämställdhet.

Totalt producerades elva disputationer under årtiondet. Fortfarande var institutionens sekreterare i hög grad involverade i redigering och renskrivning av avhandlingar, som följde en fastställd mall.

Grundutbildning i förändring

Grundutbildningen rörde sig under 1980-talet allt mer mot fastare linjesystem och ökat samarbete över ämnesgränser. Först ut var Linjen för personal- och arbetslivsfrågor (P-linjen), etablerad 1983. Den byggde på ett samarbete mellan sju olika institutioner och administrerades initialt av Sociologiska institutionen. Inledningsvis framfördes farhågor om att detta skulle kunna dränera inflödet av doktorander till institutionen, men med facit i hand visade sig dessa vara obefogade. Fram till millenniumskiftet hade P-linjen bidragit med över tjugo doktorer i sociologi eller pedagogik. Bland andra samverkansformer märktes SYO-linjen, Psykologlinjen och Samhällsvetarlinjen.

En tydlig pedagogisk markör för 1980-talet var också den tilltagande användningen av utvärderingar. Dessa genomfördes i hög grad av studenter och behandlades i Institutionsstyrelsen. Utvecklingen gick från enskilda kursutvärderingar till utvärderingar av hela linjer, och så småningom vidare till nationella jämförelser mellan lärosäten.

Samtidigt ökade studenternas efterfrågan på kortare utlandsstudier, inte minst inom ramen för Erasmusprogrammet eller motsvarande initiativ. Inflödet av internationella studenter växte också, vilket skapade ett behov av fler kurser på engelska. Sociologiska institutionens studievägledare, Gun-Marie Eriksson, spelade här en viktig roll genom att successivt bygga upp ett växande nätverk av utbytesavtal med sociologiska institutioner vid universitet runt om i Europa.