Ulrika Wikström Hultdin promoveras som doktor – för andra gången

Det är endast fyra personer som tagit ut dubbla doktorsexamina vid Umeå universitet, enligt det administrativa systemet Ladok. En av dem är Ulrika Wikström Hultdin. År 2010 tog hon ut en teknologie doktorsexamen inom kemi, år 2024 disputerade hon igen och kunde ta ut en filosofie doktorsexamen inom ämnesdidaktik med inriktning mot matematik.

Själv har hon en väldigt ödmjuk inställning inför bedriften.

– Det finns fler på min institution som har dubbla doktorsexamina, säger hon. 

Så kan det så klart vara, då det finns dem som tagit ut en examen i Umeå och en på annat lärosäte, och därför inte finns i Umeå universitets statistik. Men faktum kvarstår att en forskarutbildning motsvarar fyra års heltidsstudier, är den högsta utbildningen i Sverige och leder till den högsta akademiska examen som finns i vårt land. För Ulrika Wikström Hultdin är det heller inte den enda examen hon har på sitt cv, där finns även en civilingenjörsexamen och en ämneslärarexamen. 

Så hur har hennes väg sett ut? 

Den civilingenjörsutbildningen hon gick hade inriktning mot teknisk biologi och proteinkemi, så steget till att doktorera inom kemi för att undersöka proteiner var inte så stort. Men vägen under doktorandtiden var ändå inte rak, då hon födde de tre första av sina sammanlagt fem barn, och det fjärde var på väg då hon disputerade i oktober 2010. 

– Det är inte att rekommendera, säger hon och ler. 

Utbildade sig till ämneslärare

Men det är tydligt att hon rekommenderar ett stort fokus på barn, sina egna och andras. Hennes nästa steg blev faktiskt att lämna forskarspåret och utbilda sig till ämneslärare för att arbeta några år inom gymnasie- och högstadieskolor i Umeå. 

Men, som hon själv uttrycker det, en forskarhjärna är inte så lätt att bara stänga av. Inom skolans värld finns det dessutom många frågeställningar som kan behöva beforskas. Så när hon blev uppmanad att söka en doktorandtjänst inom utbildningsvetenskap så gjorde hon det. De senaste åren har hon därför ägnat sig åt att undersöka hur elever läser olika typer av texter i matematik, till exempel om det blir lättare eller svårare om man kopplar ihop matematiska symboler och ord på olika sätt.

Läs mer om hennes forskning på projektsidan. 

Finns det någon koppling mellan de olika forskarämnena som du doktorerat inom?

– Struktur kanske, säger hon och skrattar. 

– Nä, de är väldigt långt ifrån varandra, då var det ju proteinstruktur och nu är det textstruktur, men det är väl så nära jag kan komma för att koppla ihop dem.

Ulrika Wikström Hultdin beskriver själv att hennes hjärna ”behöver något att tugga på för att inte löpa amok”.

– Jag har en hjärna som kan bli lite deppig av att inte utmanas och få jobba lite mer intellektuellt. Den kan också drömma ihop katastrofer, den kan hitta på, så det är bra att den får jobba lite. Jag tänker att det här forskningsjobbet är perfekt, för här får den utlopp för allt den behöver: den måste hitta på, den måste jobba hårt, den måste grubbla på saker och den måste processa om och om igen, säger hon.

Tog med sig erfarenheter

Även om forskarämnena som hon doktorerat inom var helt olika så kunde hon ta med sig erfarenheter från första omgången in i den andra. 

– Man får med sig en del generiska kompetenser. Första gången kände jag att ”jag kommer ingenstans, vad ska det här bli?” Nu hade jag med mig en förståelse att forskning tar tid. Sen har jag ett metodtänkade som är väldigt välutvecklat, speciellt då jag kommer från naturvetarsidan, säger hon, och lägger till:

– Och det är inte bara som de säger: att man ska vara lite självständig, utan ibland ska man faktiskt strunta i sin handledare. Det blir bättre så. Ibland kan man känna att: nu tror jag att jag faktiskt vet bättre, och då kanske jag gör det. 

Kunde du använda någon lärdom inför den andra disputationen?

– Förra gången var jag gravid, trött och jätterädd att jag skulle bli kissnödig och behöva gå på toa. Då gick jag in och tänkte: ”Om jag bara överlever de här timmarna så är det klart sen”. Den här gången tänkte jag: ”Vad skulle egentligen kunna hända? Det kan komma en fråga som jag inte kan svara på, men jag kan så mycket om det här, då får det vara så”. 

Just nu har hon en tjänst som postdoktor vid Institutionen för naturvetenskapernas och matematikens didaktik, där hon fortsätter att undersöka läsbeteenden. Vad som händer sen är ännu oklart. Kan det tänkas bli ytterligare en doktorandtjänst? 

– Nej, nej, nej det blir inte. Nu måste jag skärpa mig. Jag har bestämt mig för att jag ska börja karriärplanera och inte gå på det jag tycker är kul. Nu måste jag börja tänka efter vad som är meriterande, säger hon, men är snabb på att komma på vad nästa ämne skulle kunna bli om det trots allt skulle bli en ytterligare avhandling – och en helt ny dörr öppnas. 

– Något konstnärligt, eller slöjd. Det är ett par av mina intressen, säger Ulrika Wikström Hultdin.