AMTLR – Advancing research on the Mathematics Teaching-Learning Relationship

En nyckelfråga för utbildningssystem världen över är hur lärare bättre kan stödjas att främja elevers matematiklärande. Stora resurser har lagts på läroplansreformer och storskaliga fortbildningsprojekt för detta syfte, men att nå positiva effekter på elevers lärande på detta sätt har visat sig svårt, och ineffektiva undervisningsmetoder är fortfarande vanliga.

Matematikdidaktisk forskning har gjort vissa framsteg vad det gäller kunskap om matematikundervisning som tycks främja elevers lärande. Att faktiskt visa att förbättrat lärande är ett resultat av undervisningen, snarare än andra faktorer, är dock utmanande. En orsak är att det görs för få studier som direkt undersöker relationen mellan undervisning och lärande i matematik. En följd av detta är att centrala och ofta upprepade påståenden om relationen mellan undervisning och lärande i matematik inte har tillräckligt stöd i forskning.

Om framtidens matematikundervisning och matematiklärande ska förbättras behöver vi utveckla kompetens i metoder att undersöka relationen mellan undervisning och lärande i matematik hos framtidens matematikdidaktiska forskare, och kompetensen att granska och utvärdera påståenden om denna relation hos framtidens lärarutbildare. Därför är syftet med AMTLR att utveckla doktorandernas kompetens att designa, genomföra, och kritiskt utvärdera forskning som bidrar till att besvara den centrala frågan: Hur och varför leder specifika undervisningsdesigner i matematik till specifika lärandeutfall?

Utbildningen och forskningen inom AMTLR fokuserar delarna och relationerna i följande modell:

Modellens tre boxar illustrerar att undervisning inte leder direkt till lärandeutfall, utan indirekt genom att engagera elever i lärprocesser som i sin tur leder till ny kunskap och nya förmågor. Samma undervisning kommer heller inte leda till samma lärande för alla elever, i alla situationer, vid alla tillfällen. För att främja elevers lärande behöver lärare kontinuerligt bedöma elevers kunskap och agerande i relation till de tänkta lärprocesserna och lärandeutfallen, och anpassa undervisningen efter det (modellens svarta pil). En central egenskap hos undervisningsdesigner är därför hur observerade lärprocesser och lärandeutfall används för att anpassa och utveckla undervisningen. För att utveckla nya insikter om denna modell, kommer doktorandernas individuella projekt testa specifika hypoteser om relationen mellan undervisning och lärande i matematik, vilket innefattar att utforma interventioner, observera lärprocesser, mäta lärandeutfall och göra jämförelser mellan grupper.

AMTLR förväntas  resultera i: 1) nya och mer robusta forskningsresultat om relationen mellan undervisning och lärande i matematik, 2) praktiska förslag på hur bättre undervisning kan utformas, 3) metodutveckling för att undersöka frågor om relationen mellan undervisning och lärande i matematik, och 4) doktorer med kompetens att både granska befintligt och bygga nytt vetenskapligt stöd för hur matematikundervisning bör utformas för att främja matematiklärande, och som kan använda denna kunskap för att öka kvaliteten i matematikdidaktisk forskning och lärarutbildning.

AMTLR innefattar fem specifikt utvecklade kurser (totalt 45 hp) och regelbundna work-in-progress-seminarier. Doktorandernas utbildning och forskning sker i större sammanhang av forskning med fokus på relationen mellan undervisning och lärande i matematik: lokalt genom starka matematikdidaktiska forskningsmiljöer och medverkan i etablerade forskningsgrupper som driver långsiktiga forskningsprogram på det lärosäte de anställs, och nationellt genom forskarskolans nätverk av forskare och doktorander.

AMTLR är ett samarbete mellan Umeå universitet, Mälardalens universitet och Linnéuniversitetet. Forskarskolan organiseras av en koordinator och en styrgrupp med representanter från partneruniversiteten. AMTLR är finansierat av Vetenskapsrådet.