Nina jobbar med många olika slags byggprojekt

Nina Larsson är arkitekt på TM i Umeå och arbetar med många olika slags byggprojekt. – Min roll är att jag skissar och ritar, sedan är det en ingenjör som tar över och projekterar och gör bygghandlingar, berättar hon.

FotoAnna-Lena Lindskog

– Jag har fått vara inne i väldigt olika slags projekt, allt från detaljplanearbete till att skissa olika utrymmen, berättar hon. Precis när jag började på företaget gjorde vi ett stort arbete på sjukhuset, den nya psykiatrin som ännu inte börjat byggas. Där har jag skissat på små delar som väntrum och reception. Jag håller ju fortfarande på och lär mig.

Nina Larsson tog en krokig väg innan hon bestämde sig för att bli arkitekt. Efter gymnasiet flyttade hon utomlands, och bodde under några år i England och Australien. Där läste hon strökurser på universitet inom humaniora, bland annat franska och designhistoria och hankade sig fram på olika jobb, mestadels inom restaurang, men även som administratör i en organisation för professionella dansare.

Samhällsintresserad

Vid fyllda 25 flyttade hon hem igen, läste på ABF:s konstskola i Umeå, pluggade sömnad och praktiserade på teatrar. Men, vad skulle hon bli? Något inom scenografi kanske? Medan hon funderade startade Arkitekthögskolan vid Umeå universitet och Nina kände att det skulle vara något för henne. Året därpå, 2010, började hon på arkitektprogrammet.

– Jag fastnade för att det var en bred utbildning som passade mitt samhällsintresse. Samtidigt skulle jag få vara kreativ och det kändes som att man som arkitekt kan få göra skillnad.

TM, där Nina jobbar sedan ett drygt halvår, är Norrlands största byggkonsultföretag. Företaget har kontor i Umeå, Lycksele, Örnsköldsvik, Sollefteå, Härnösand, Kramfors, Sundsvall och Skellefteå. Totalt har företaget 84 medarbetare, såväl arkitekter som byggnadsingenjörer och experter inom bland annat el och ventilation.

Många har nog en bild av arkitekten som en person som skissar vid sitt ritbord hela dagarna. Är det så i verkligheten?
– Haha, nej, det är inte så mycket ritbord, säger Nina. Ritar gör vi i datorn och däremellan har man möten med kunder, visar det man gjort, de tar det vidare till sin verksamhet, vi har möten igen och sedan ritar man kanske om något. Man har ofta flera projekt i gång samtidigt.

Jobbar ni mycket i team?
– Ja, på sätt och vis. Man är inne i projekten i olika skeden. Min roll är att jag skissar och ritar, sedan är det en ingenjör som tar över och projekterar och gör bygghandlingar.

"Skön känsla när bitarna faller på plats"

Hur tänker du när du utformar olika lösningar?
– Man försöker alltid sätta människan i fokus och sätta sig in hur flöden i byggnaden fungerar. På sjukhuset där vi haft flera projekt handlar det mycket om att man vill skapa trygghet för patienterna.

När är ditt jobb som roligast?
– När man får en briljant idé eller när alla bitar faller på plats, det är en skön känsla. Nu har jag ännu inte upplevt att något jag ritat hunnit bli byggt, men det skulle vara väldigt häftigt att se.

Hur har utbildningen förberett dig för det jobb du gör nu?
– Just själva processen har varit viktig i utbildningen och det har så klart förberett mig för hur man ska tänka när man tar sig igenom ett projekt. Men, den tid man hade till processen under utbildningen finns kanske inte riktigt i verkligheten. Det jag fått med mig från utbildningen är också ett socialt patos och att kunna se samband och plocka in teori kopplat till det man gör i jobbet.

Finns det saker du hade önskat större inslag av i arkitektutbildningen?
– Skolan blir ju lite som en skyddad verkstad. För mig var det väldigt bra att komma ut och praktisera. Det är inte en obligatorisk del i utbildningen, men många gör det ändå. Även om det är fint att kunna vara visionär och tänka fritt är det ändå i verkligheten man ska jobba sedan.

Yrkestitel efter två år

Var det svårt att få jobb efter utbildningen?
– Nej, jag hade en fot inne eftersom jag praktiserat här. Men flera av de jag pluggat med har fått flytta för att få jobb eller pendlar.

Hur ser utvecklingsmöjligheterna ut? Handlar det om att man successivt får större projekt eller är det naturligt att gå vidare till andra byråer?
– Både och, det är nog ganska vanligt att hoppa runt, men man får också mer och mer ansvar ju mer erfarenhet man får. Efter två års yrkeserfarenhet får man också SAR-titeln.

Yrkestiteln "Arkitekt SAR" utfärdas av bransch- och fackorganisationen Sveriges Arkitekter och fungerar som en kvalitetsgaranti för arkitekter. För att få titeln måste man ha kandidat- och masterexamen från arkitektutbildning och arbeta som arkitekt inom EU i minst två år.

Vad skulle vara drömprojekt för dig?
– Svårt att säga, men det skulle vara ett projekt där man får engagera människor och driva processen tillsammans med dem. Men, det gäller då att man kan motivera den tid det tar och de pengar det kostar att jobba så. I examensarbetet som jag skrev med två andra jobbade vi med Stöcke utanför Umeå, där befolkningen efterfrågade en mötesplats i byn. Det arbetet ledde till att det bildades en intresseförening som tog över driften av ett missionshus som inte användes så mycket och de försöker finansiera ett bygge av en idrottshall.

Hur ser du i backspegeln på din studietid?
– Det var verkligen en resa och vi hade många otroligt engagerade lärare. Det jag har med mig är också de jag pluggade med, vi var ett gäng som fann varandra och kom otroligt nära. Det var utvecklande, men också jobbigt. Det finns en slags kultur inom arkitektutbildningar med långa nätter, det är mycket pushande och man kan känna att det man gör aldrig är bra nog. Jag är glad att jag under studietiden haft familj och inte kunnat vara på skolan jämt, det är viktigt att ha ett liv utanför också.

Om du hade någon framför dig som funderade på att läsa till arkitekt, vilka ord skulle du skicka med på vägen?
– Gör det! Det är en fantastisk utbildning. Men, låt det inte ta upp hela din tid, utan ha ett liv på sidan också. Det berikar det man gör i skolan. Ta vara på tiden och utforska vad du är intresserad av och skulle vilja jobba med. Det finns en stor bredd, jag vet till exempel de som gått vidare till att läsa fri konst eller bli journalister som skriver om arkitektur, så det finns alla möjligheter.

Text & foto: Anna-Lena Lindskog