Christina vill jobba med programmering

Kombinationen av IT och design lockade Christina Metcalfe till civiingenjörsprogrammet i interaktion och design som bara finns i Umeå.

FotoAnna-Lena Lindskog

Lyssna på intervjun

– Det roliga är att man får ett problem och ska hitta olika sätt att lösa det. Det kan vara otroligt frustrerande när det inte fungerar. Men, jag kan inte ens beskriva känslan av lycka när man lyckats skriva en kod och allt funkar som det ska, säger hon.

Christina läste teknikvetenskapligt program på gymnasiet och gjorde därefter praktik på Svensk kärnbränslehantering i Forsmark, där hon fick "skugga" en ingenjör för att få inblick i jobbet. Efter det visste hon att hon inte ville jobba under jord med rör och ventiler, men gärna bli ingenjör. Hon läste dock först en kurs i projektledning och ledarskap på Gotland och jobbade på ett laserföretag i Uppsala i ett år, innan hon bestämde sig för att bli ingenjör.

Varför valde du civilingenjörsprogrammet i interaktion och design?
– Jag ville kombinera både IT och design. Jag funderade väldigt mycket på Linköping och deras variant som finns i Norrköping, men sedan fastnade jag för interaktion och design som bara finns i Umeå. Då fick jag bara lov att flytta hit.

Så valet av utbildning avgjorde också var du skulle hamna?
– Ja, det hade jag som målsättning redan från början. Jag skulle inte välja en stad utan en utbildning och så fick staden bli den det blev.

Spänt i början

Att komma till Umeå var först skrämmande, berättar Christina. När hennes mamma körde iväg efter att ha lämnat av henne och alla grejer, undrade hon panikslaget vad hon gett sig in på. Men, den känslan släppte redan samma dag när hon träffade sin blivande klass för mottagningsaktiviteter.

Hur var stämningen i klassen från början?
– Den var väldigt nervös och spänd förstås. En massa nya människor, men det gick ganska fort att vi fick en klasskänsla. Framförallt tycker jag att när vi själva höll mottagning för klassen under oss, det var då vi blev en klass på riktigt. Första året var allt spännande, man ska prova på att programmera, för många för första gången, och det tar väldigt mycket tid och energi. Man sitter mycket i skolan och pluggar och får en relation med dem man pluggar bra med, men jag upplevde att man lärde känna alla i klassen bättre efter att vi styrt upp mottagningen för de nya studenterna.

Christina trivs bra, både med utbildningen och att gå i Umeå. Alla kurser hon hittills läst har varit både intressanta och relevanta, tycker hon. Särskilt kurserna i envariabelanalys och datastruktur och algoritmer var viktiga.

– Det var då polletten trillade ner för mig. Jag hade inte programmerat förut och förstod inte riktigt C-programmeringen i början, men efter de här kurserna var det som att "aha, det är det här vi håller på med".

Arrangerar Datatjej-konferens

Har ni någon kontakt med arbetslivet under utbildningen och i så fall hur?
– Det ordnas arbetsmarknadsdagar man kan gå på och nu i trean har vi en design-build-test-kurs då man har kontakt med ett företag och gör ett projekt för dem. Under senare delar av utbildningen kommer det fler kurser där man har kontakt med företag. I början är det mycket matte och programmering.

Christina är aktiv i föreningen DataTjej som arbetar för att stimulera kvinnor och icke-binära personer att utbilda sig inom och jobba med IT. Föreningen samarbetar mycket med företag för att ge datatjejer chans att nätverka och få en bra inkörsport till arbetslivet. Varje år ordnas en stor konferens som roterar mellan olika städer. 2019 är det Umeås tur och Christina är projektledare för evenemanget, och när vi ses slukar förberedelserna inför konferensen mycket av hennes tid.

Vad skulle du säga till någon som funderar på att läsa interaktion och design? Vem passar utbildningen och vad ska man vara beredd på?
– Det första jag vill säga är att den är jätterolig, verkligen! Men, det är väldigt mycket matte och programmering i början som man måste ta sig igenom. Man måste ha ett sinne för logiskt tänkande, tycka att det är roligt med utmaningar och problemlösning och vara beredd på att plugga mycket.

Hur har du valt att plugga? Sitter du mycket för dig själv eller pluggar du tillsammans med klasskompisar?
– Det beror på vad det är man ska plugga. Matte har jag tyckt om att läsa i grupp, för då kan man ta hjälp av varandra. Rapporter och sånt skriver jag gärna själv och tentaplugg gör jag gärna själv först för att få grepp om det. Sedan pluggar jag gärna i grupp för att få andras kunskaper. Men, det blir lätt högljutt i korridorerna för där sitter alla studenter och fokus är kanske inte alltid på topp.

Christina uppskattar att studentlivet med kårer och kårhus i Umeå är rikt och varierat, om än inte lika omfattande som i hemstaden Uppsala. Det finns alltid mycket att hitta på, men själv har hon framförallt deltagit i klassens egna aktiviteter, till exempel sittningar.

Ingen oro för jobb

Arbetsmarknaden för interaktionsdesigners är god och hon känner ingen oro för framtida jobb. Troligen flyttar hon söderut efter examen. Åren i Umeå har visat vilken betydelse det har att ha släkt och familj i närheten, tycker Christina. Hon vill helst jobba med front end-programmering för att få se synliga resultat av sitt arbete.

Var tror du att du befinner dig i livet och arbetslivet om tio år?
– Då kommer jag att sitta i ett fint kontorslandskap och jobba med något jag tycker är roligt. Eventuellt har jag precis kommit tillbaka från föräldraledighet, jag kommer att ha tre barn. Det är viktigt att inte fastna, man ska hela tiden utmana sig i nya saker för att lära sig och utvecklas vidare.

Intervju & foto: Anna-Lena Lindskog