Intresse för rymden ledde Alfred till Teknisk fysik

– Jag hade lite uppfattningen om att Teknisk fysik var något som skulle vara helt omöjligt för mig att genomföra. Det beror nog på att mitt intresse för matte och fysik inte kom förrän på senare år, till skillnad från många av mina klasskompisar. Jag var liksom ny i de här kretsarna, säger Alfred Leimar.

PhotoAlfred Leimar

Alfred är ursprungligen från Karlstad, och kände ingen när han började studera i Umeå. I början kändes det lite ensamt, men det gick fort över. Han har lätt för att prata med människor, vilket gjorde det lätt att lära känna folk, berättar han. Innan Alfred började studera i Umeå jobbade han som industrisnickare i Kil och som liftvakt i norska fjällen.

– Om man känner sig lite osäker efter gymnasiet eller vill lära känna sig själv rekommenderar jag att göra något sånt. Det behöver inte vara att åka till fjällen, men något liknande. Åka till en plats helt utan säkerhetsnät att falla tillbaka på, där du ansvarar för dig själv till hundra procent.

Alfred Leimar har inte alltid haft intresse för teknik, matte och fysik. Intresset vaknade några år efter gymnasiet då han började titta på tv-serier och Youtube-klipp om rymden.

– Då insåg jag hur coolt det egentligen är!

Hur kom det sig att du valde en utbildning i Umeå?
– Det var faktiskt lite av en slump. Jag hade sökt till andra universitet också och kom inte in på mitt förstahandsval. Men jag hade lekt med tanken på att studera i Umeå eftersom jag hört mycket bra om staden. När man pratar med folk om Umeå är det ingen som säger något negativt, vilket jag hört om andra platser i södra Sverige.

Alfred läste tekniskt-naturvetenskapligt basår på Umeå universitet för att få behörighet och en garantiplats till Teknisk fysik. Alfred resonerade att om han inte trivdes i staden efter basåret kunde han söka sig till en annan stad.

– Men allting kändes för bra för att våga chansa på att något annat skulle vara bättre. Därför stannade jag kvar. Universitetet har verkligen lyckats med vilka det är som föreläser och det var så många trevliga personer på universitet. Jag fick helt enkelt en skön “vibe” av människorna i Umeå.

“Det kändes faktiskt ganska tryggt”

– Ett par klasskompisar från tekniskt-naturvetenskapligt basår började studera Civilingenjörsprogrammet i teknisk fysik samtidigt som mig. Det kändes faktiskt ganska tryggt.

Vilka kurser tycker du hittills har varit mest intressanta?
– En av de mest intressanta hittills var Kvantmekanik. Det är en fysikkurs som behandlar väldigt små partiklar, exempelvis elektroner. Man lär sig till exempel hur elektroners rörelsemönster ser ut. Det var en väldigt kul kurs att läsa. Ibland kändes det så “mindblowing”… Vissa saker kändes inte logiskt, men det är det ju, skrattar Alfred.

Han nämner också en mattekurs han tyckte särskilt bra om: Linjär algebra. Kursen leddes av en amerikansk lärare som Alfred beskriver hade en “det här ska vara roligt-mentalitet.”

Har ni många praktiska moment eller laborationer?
– Ja, absolut. De flesta kurser innehåller något praktiskt. Det kan vara en datorlaboration eller en fysisk laboration. En av laborationerna vi hade under klassisk mekanik gick ut på att bestämma tyngdkraftsaccelerationen genom att använda en reversionspendel, det vill säga en pendel med flyttbar massa och upphängningsaxlar, samt en optisk sensor som mätte periodtiden.

De flesta kurser består främst av föreläsningar. Utöver detta brukar det följa en eller två laborationer, en rapport och en tenta. Med jämna mellanrum hålls lunchföreläsningar då representanter från olika företag föreläser. Men studenterna får även annan kontakt med yrkeslivet under utbildningen.

– Vi hade en kurs som heter Ingenjörens roll i arbetslivet som var jättekul. Vi blev uppdelade i olika grupper och fick utveckla en relation med var sitt företag och lösa ett problem hos dem.

Alfred var ny i kretsarna

Är utbildningen som du väntade dig?
– Det var en svår fråga, för jag visste helt ärligt inte riktigt vad jag hade väntat mig, skrattar Alfred. Men jag hade lite uppfattningen om att Teknisk fysik var något som skulle vara helt omöjligt för mig att genomföra. Det beror nog på att mitt intresse för matte och fysik inte kom förrän på senare år, till skillnad från många av mina klasskompisar. Jag var liksom ny i de här kretsarna.

Alfred beskriver att det krävs mycket jobb för att klara utbildningen, men att man känner en riktig belöning när man klarar det.

– Man måste bara acceptera att om det är något man vill uppnå, så är det värt att jobba för. Vissa får jobba hårdare än andra, och jag är en av de som får jobba hårdare. Så är det bara.

Vad skulle du säga till någon som funderar på att läsa Civilingenjörsprogrammet i teknisk fysik?
– Jag skulle säga: ta chansen, men var ödmjuk, för det kan bli tuffare än man tror. Men lägger man manken till och går in med vetskapen om att studierna kommer kräva en hel del av ens tid, så kommer det vara värt det. Efter mitt första år på utbildningen insåg jag hur mycket jag hade lyckats lära mig på bara ett år. Det var en riktigt skön känsla!

Intervju: Nicolina Viklund