Hoppa direkt till innehållet
printicon

Richard gör exjobb vid cancerforskningscentrum i världsklass

Allt började med en studieresa till CERN, världens största partikelfysiklaboratorium. Året därpå var Richard Skogeby tillbaka för att skriva sin masteruppsats. CERN-vistelsen öppnade dörren till Heidelberg i Tyskland och världens mest avancerade anläggning för cancerbehandling med tunga joner av kol.

– Jag gör mitt examensarbete vid German Cancer Research Center, DKFZ, berättar han. Jag är med och utvecklar en ny sorts detektor som gör det möjligt för forskare att studera individuella cancercellers och frisk vävnads respons på tunga joner.

Att komma som student till CERN var närmast surrealistiskt, säger Richard Skogeby. CERN samlar toppforskare från hela världen – inriktade på att nysta upp de allra mest svårlösta mysterierna om universum. Här finns världens största partikelaccelerator, 27 kilometer i omkrets. Forskare vid CERN har både skapat world wide web och utvecklat de pekskärmar vi dagligen fingrar på i våra mobiler och surfplattor.

Envis med matten och fysiken

Men, vi backar några steg. När Richard hösten 2011 började på tekniskt-naturvetenskapligt basår vid Umeå universitet anade han inte att han några år senare skulle hålla presentationer inför världsledande fysiker eller sitta på samma möten som gamla nobelpristagare. Då var planen bara att läsa upp ett icke-godkänt mattebetyg från gymnasiet.

– Jag var ganska dålig på matematik och på basåret kunde jag sitta åtskilliga timmar för att greppa de mest simpla begrepp. Men, skam den som ger sig! Under fysikkurserna hade jag rymdfysikern Mats Forsberg som lärare och han var den som gjorde att jag fick upp ögonen för ämnet. Fysik B, som kursen hette på den tiden, var jag fast besluten att förstå på riktigt. Jag stängde in mig på mitt rum tre veckor och gick metodiskt igenom hela boken, inklusive fördjupningsavsnitten på slutet om strålningsfysik. När tentaresultatet kom visade det sig att jag hade spikat alla frågor och jag bestämde mig för att fortsätta med fysiken och bli så bra jag bara kunde på just strålningsfysik.

"Dynamiskt och aldrig tråkigt"

Nu går Richard sista året på civilingenjörsprogrammet i teknisk fysik med inriktning sjukhusfysik. Han har stortrivts som student vid Umeå universitet, gett järnet i studierna och dessutom engagerat sig på olika nivåer inom kåren NTK, och inom programmet, där han suttit i styrelser, fullmäktige, anordnat företagsevenemang, och varit med i utvecklingen av Teknisk fysiks 3D-labb.

Vad tycker du om studentlivet i Umeå?
– Riktigt dynamiskt och aldrig en tråkig stund. Min studietid har varit den bästa tänkbara. Jag har fått vara med om otroligt mycket lärorikt och roligt och fått träffa riktigt fantastiska människor.

Tredje året på programmet ägnade han mycket kraft åt att ordna en studieresa för klassen. Färden gick bland annat till CERN utanför Genève i Schweiz, där svensken Hans Danielsson, teknisk koordinator för ett av experimenten, NA62, visade studenterna runt. Han blev också Richards handledare när han ett år senare återvände till CERN för ett års masterstudier.

Gjorde 13 projekt vid CERN

– Till en början var mitt uppdrag att utveckla en teknisk pryl, en så kallad "gain monitor" som skulle sitta på utsidan av ett detektorsubsystem. Men, min handledare upptäckte att jag verkade otroligt mycket mer intresserad av fundamental fysik, så efter två veckor fick jag träffa koordinatorn för dataanalys på experimentet, Guiseppe Ruggiero. Han presenterade flera problem som var tillräckliga för att hålla mig sysselsatt ett år framöver. Så jag bytte projekt!

NA62 studerar sönderfall av kaoner, en sorts instabil partikel, och hoppas kunna detektera 100 stycken av en speciell sorts sällsynt sönderfall, i hopp om att motbevisa den nuvarande standardmodellen inom partikelfysik.

NA62 består av 16 detektorsubsystem och Richards uppdrag blev att hämta data från dessa detektorer, analysera och skriva algoritmer för att förbättra detektorns upplösning och korrigera för oönskade fel. Under sitt år på CERN utförde han 13 olika projekt inom dataanalys, simulering och laborationsbaserade experiment.

– Utöver det fick jag möjlighet att tillbringa en vecka i kontrollrummet för experimentet, där jag tillsammans med andra fysiker ansvarade för datakvaliteten under körning av experimentet.

Precis strålningsterapi i Heidelberg

På CERN träffade Richard en annan svensk, Daniel Björkman, som hade gjort sitt examensarbete på DKFZ i Heidelberg. På den vägen kom även Richard i kontakt med centret. I Heidelberg är de ledande på behandling av cancer med koljoner - världens mest precisa metod inom strålningsterapi av tumörer.

– Fördelen med koljoner, framför fotoner som används i 95 procent av all strålbehandling, är att frisk vävnad kring tumören tar väldigt lite stryk, förklarar Richard. Koljoner används därför för väldigt sjuka patienter, till exempel barn och äldre, och för att behandla tumörer nära känsliga organ, till exempel hjärnan.

Richard ingår nu i ett forskarteam som utvecklar en ny detektor till jonstrålningsanläggningen. Flera doktors- och masterstudenter är involverade i projektet. Richards roll är en liten pusselbit, att analysera data från detektorn och se om signalen kan matchas till en viss partikel.

Hur har din vistelse i Heidelberg varit hittills?
– På CERN lärde jag känna en praktikant på den tyska delegationen hos FN som annars studerade i Heidelberg. Genom henne har jag träffat en massa härliga människor och fått lära mig mycket om Tyskland och kulturen här. Jag har rest runt i Baden-Württemberg och upplevt alla otroliga ställen häromkring. Favoriten är helt klart Ladenburg, en stad som bevarat sin medeltida prägel.

Vilka erfarenheter får du utomlands som du inte skulle ha fått på hemmaplan?
– Det är karaktärsbyggande att ge sig på de alldagliga systemen i ett annat land. Till exempel att fixa el och internet till sin lägenhet – och efter ett år får reda på att man bör stänga av värmen när man åker hemifrån eftersom el är dyrt! Annars är det överhuvudtaget väldigt lärorikt att lyfta blicken, och komma ut från tryggheten som campus inger på hemmaplan.

Studierna närmar sig sitt slut, sista momentet är två månaders praktik på sjukhuset i Västerås. Därefter kan Richard ta ut examen, både som teknisk fysiker och sjukhusfysiker. Han är redan i gång med ansökningar åt alla möjliga håll, inom och utom landet.

Hur ser arbetsmarknaden ut?
– För civilingenjörer i teknisk fysik är den är den mycket god, med många kvalificerade jobb, inte minst i de större städerna. För sjukhusfysiker finns möjlighet att jobba på alla sjukhus med strålningsverksamhet som CT, vanlig röntgen, MRI, PET mm. Man kan också jobba inom industrin, till exempel kärnkraftverk eller med att utveckla medicinsk teknik.

Vad skulle vara ditt drömjobb?
– Att få vara delaktig i förverkligandet av nästa stora accelerator och experiment på CERN, den så kallade Future Circular Collider.

Vad skulle du säga till någon som funderar på samma utbildning som du går?
– Kör hårt! Det måste du om du ska ta dig igenom. Fysikinstitutionen i Umeå huserar ett gäng riktigt sköna och drivna människor som verkligen är måna om grundutbildningen och studenterna. Programledningen med Maria Hamrin och Krister Wiklund har jobbat outtröttligt för att göra teknisk fysik till en utbildning i världsklass. Det jag har lärt mig på utbildningen är helt klart konkurrensdugligt ute i världen.

FAKTA Richard Skogeby
Ålder: 25 år.
Kommer från: Västerås.
Bor: i Heidelberg, Tyskland.
Familj: föräldrar, storebror i Stockholm, lillebror i Lund.
Umeå med 3 ord: harmoniskt, prestigelöst, progressivt.
Mig själv med 3 ord: sällskaplig, energisk, strukturerad.
Oanad talang: utövade kampsport under tonåren, kan fortfarande sparka ganska högt.
Läser just nu: ett 70-tal fysikartiklar, saknar böcker.
Lyssnar på: I need a dollar av Aloe Blacc.
Fritidsintressen: vandrar, umgås med vänner och spelar musik.

Text: Anna-Lena Lindskog
Foto: Tom Russ