Spridda åldrar på byggteknikprogrammet

Kaj Gustafsson, student på högskoleingenjörsprogrammet i byggteknik.

FotoAnna-Lena Lindskog

Lyssna på intervjun 

– Jag minns när jag kom till Umeå och började här att det kändes så bisarrt att få betalt för att lära sig saker, säger han. Visserligen ska man betala tillbaka studielånen, men att ha en inkomst och lära sig saker under tiden kändes helt fantastiskt.

Det bästa Kaj vet är att snickra och renovera hus, det är det som sysselsätter honom så fort han är hemma i Grisslehamn. På gymnasiet utbildade han sig inom byggnadsplåtslageri. Han gick ut gymnasiet 2009, gjorde värnplikten, jobbade några år och reste en del innan han och flickvännen 2014 bestämde sig för att börja studera i Umeå.

– I ärlighetens namn blev det Umeå för att det var enklare att komma in på Arkitekthögskolan här. Jag var inne på att läsa arkitektur först, men det föll mer mot att bygg skulle passa mig bättre. Jag är nog mer praktiskt än konstnärligt lagd.

Berätta hur det var när du började på programmet!
– När vi började hade vi en inledande ingenjörskurs där vi testade på grundläggande beräkningar i mekanik och fick läsa lite om byggprocessen. Det var en bra grundläggande kurs, på en lagom nivå och man kände att man kom in i ämnet utan att ha någon stor press på sig.

Var det lätt att lära känna nya människor?
– Det var det, vi har en jättebra och trevlig klass. Jag tror det är ganska vanligt på byggprogrammet att man är äldre när man börjar. Det är mycket att folk gått från tidigare jobb, så det är blandade åldrar i vår klass.

Är det en blandning av killar och tjejer också?
– Ganska ändå, vi är runt 35 i klassen och jag tror väl att nästan en tredjedel är tjejer.

Hittills tycker Kaj Gustafsson att projekteringskurserna varit mest intressanta. Det är roligt att skissa upp ett hus i datorn och välja vilka material som ska användas och i dessa kurser har han haft nytta av sitt tidigare jobb på brädgården som gett goda kunskaper om olika byggmaterial.

Har ni någon kontakt med arbetslivet under utbildningen och i så fall hur?
– Ja, det har vi. Dels finns branschråd, där företagsrepresentanter får träffa lärare och elever och helt enkelt gå igenom vad vi lär oss och vad de förväntar sig av eleverna när de kommer ut i arbetslivet. Just nu när vi läser industriellt byggande till exempel har vi inte mindre än fyra arbetsplatsbesök.

Vad skulle du säga till någon som funderar på samma utbildning?
– Var inte rädd för att börja på ett byggingenjörsprogram! Undrar du om du passar in på högskolan? Lugn, alla passar, du hinner lära dig. Jag anser mig inte vara den skarpaste kniven i lådan, men det har gått bra för mig också att plugga.

Kaj gillar studentlivet i Umeå. Utbudet av aktiviteter är stort, det finns något för alla. Man kan vara med i kåren, engagera sig i spex, träna på Iksu och så vidare.

– Det finns också mycket att göra på stan. Jag vet säkert minst fem-sex olika musik- och popquiz man kan vara med i på pubar, det tycker jag är kul. Man känner att Umeå satsar mycket på att man ska ha saker att göra, så att vara student här är klockrent.

Hur ser arbetsmarknaden ut i din bransch?
– Mycket ljus, det finns jobb överallt och med i princip vad som helst, så det ser lovande ut.

I januari 2018 åker Kaj och hans flickvän som utbytesstudenter till University of Otago i Dunedin, Nya Zeeland. Universitetet har fokus på humanistiska ämnen, men har också kurser i landskapsarkitektur och stadsplanering och det ska Kaj studera.

Får du räkna in kurserna i din examen eller blir utbytesstudierna utöver?
– Jag kan absolut lägga in dem i min examen. Den kommer att bestå av mer än 180 poäng, en del får jag tillgodoräkna mig och resten har jag utöver på mitt CV bara. Det ingår inte i byggprogrammet egentligen att åka på utbytesstudier, men man kan göra det om man vill.

Efter examen tänker Kaj och hans flickvän flytta söderut igen, eftersom det är där de främst har vänner och familj.

Vad skulle vara ett drömjobb för dig?

– Någonstans i mitten mellan projektering och byggproduktion, som arbetsledare kort och gott. Jag vill vara med på plats, för jag vill ändå ha kvar den praktiska biten, men det vore kul att vara med och rådda i projekteringen också.

Intervju & foto: Anna-Lena Lindskog