Sebastian Wide

Sebastian Wide läser Psykoterapeutprogrammet i Umeå.

PhotoSebastian Wide

Vad fick dig att välja Psykoterapeutprogrammet i Umeå?

Jag ville specialisera mig inom samtalsstöd till individer och grupper. Att minimera resorna var ett plus. Dessutom har jag ambition om att forska eller jobba forskningsnära i framtiden. Att då ha en utbildning som arrangeras av Institutionen för psykologi vid Umeå universitet möjliggör ett helt annat nätverkande med aktuell forskning under och efter studierna än vad andra fristående kurser kan erbjuda.

Berätta om din utbildning!

Utbildningen blandar praktiska och teoretiska inslag inom KBT. Har du gått psykologprogrammet på Umeå universitet känner du igen dig i många delar, men programmet ger dig en helt ny möjlighet att fördjupa dig i teori samt ytterligare förfina dina terapeutfärdigheter i mötet med klienten.

Vad är det bästa med programmet?

Möjligheten att nätverka med studiekamrater och kursledare. Detta leder till fördjupad kunskap och möjligheten att inspireras till kompetenshöjande sidospår som inte hade varit möjliga om du enbart hade läst en bok eller en internetbaserad kurs som saknar interaktionen med andra kursdeltagare.

Är det något ämne eller någon kurs som du är särskilt intresserad av?

Jag har nu snart läst fyra av sex terminer. Det som hittills har varit mest ögonöppnande för mig är kurserna kring Compassion Fokuserad Terapi. Det är något i den modellen, som kombinerar neurovetenskap med kognitiv terapi och mindfulness, som appellerar till mitt språkbruk inom terapin. Egentligen har det inte varit ny kunskap utan snarare en bekräftelse på att mitt sätt att prata till klienten funkar. Det nya har varit att använda de tre systemen (hot-, utforskande- och trygghetssystemet) för att förstå och guida klienten i terapiprocessen.

Hur kopplar du av från pluggandet?

Det har varit en utmaning. Under sommaruppehållen har det varit lätt, men under höst- och vårterminerna har det krävt att jag har behövt sätta av tydligt vilka stunder som är studier, vilka som är jobb och vilka som är fritid. Ibland lyckas det, men inte alltid. Jag har inte fått någon studietid, inte heller kursdagarna, på arbetstid. Ekonomiskt har det inneburit att jag har behövt komprimera studietiden till ett minimum, även på fritiden, för att få det att gå ihop med arbete, fritid och återhämtning - utan att ha behövt gå ner alltför mycket i lön. Här finns det ett behov att jobba med politiken för att göra det lättare för alla att få specialiststudier att ingå som en naturlig kompetenshöjande arbetsuppgift i den ordinarie arbetstiden.

Vad har du för planer efter din examen?

Möjligheterna är många. Jag vill kunna fortsätta bedriva terapier (minimum på 20% - exempelvis via en internetbaserad tjänst). Sen vill jag fortsätta utveckla samtalsmetodiken inom fältet Företagshälsa, gärna inom ett Kompetenscentrum i samarbete med universitetet - detta är än så länge enbart i ett skede av spekulerande dialog mellan Företagshälsan och universitetet. Att jobba med undervisning och handledning, med eller utan forskning, likt våra kursledare känns också lockande. Jag får se vilka möjligheter jag stöter på och letar fram...

Har du några tips till den som funderar på utbildningen?

Fundera själv och gärna tillsammans med din chef vad en examen kan innebära för nya arbetsuppgifter. Utarbeta en kompetensplan för vilka nya arbetsuppgifter som du stegvis kan lägga till/byta ut under utbildningens gång. På detta sätt kan du förankra utbildningen och målet med den redan innan den är påbörjad. Se till att, tillsammans med chef, lägga in studietid så att fritiden kan användas till återhämtning och ge utrymme för inspiration.