Hoppa direkt till innehållet
printicon
Huvudmenyn dold.

Älgen och människan i norr

Forskningsprojekt Projektet studerar den förhistoriska relationen mellan älgen och människan i Norrland, 4000-1000 BC, och hur älgarnas vandringsmönster relaterar till människans historiska utnyttjande av landskapet.

Tidigare arkeologisk forskning i Norrland har konstaterat att älgen var en viktig resurs under större delen av förhistorien, men flera aspekter som rör den mänskliga beskattningen av älgstammen under forntiden har aldrig studerats mer ingående och inte heller släktskapet (genetiskt) mellan dagens och forntidens älgpopulationer. Den arkeologiska forskningen om Norrlands stenålder har tidigare inte heller samarbetat med viltforskare som studerar älgars beteenden och vandringsmönster. Studien är i denna bemärkelse helt ny och innovativ. Internationellt sett är den ämnesövergripande kopplingen ekologi och arkeologi unik.

Projektöversikt

Projektperiod:

2008-01-01 2011-12-31

Finansiering

Finansår , 2009, 2010, 2011

huvudman: Thomas Larsson, finansiar: Vetenskapsrådet, y2009: 589, y2010: 589, y2011: 589,

Medverkande institutioner och enheter vid Umeå universitet

Institutionen för idé- och samhällsstudier

Projektbeskrivning

Den här arkeologiska studien ingår i ett större, tvärvetenskapligt projekt med titeln "From Stone Age Trappers to Tourists: Ecological Change and Human Utilization of Moose" som undersöker relationen mellan älg och människa i ett långtidsperspektiv – sex tusen år bakåt och hundra år framåt i tiden. Det involverar förutom arkeologi även zooekologi (SLU, Umeå) och kulturgeografi, forskning om älgens betydelse för turismen i Norrland i framtiden. De arkeologiska och ekologiska inslagen utgör också en viktig del i EU-projektet "Älg i Botnia-Atlantica 2008-2010" vilket är en vidareföring av Interreg IIIa Älg i MittSkandia med Storumans kommun som svensk projektägare.

Syftet med det arkeologiska projektet "Älgen och människan i norr" är att studera den förhistoriska relationen mellan älgen och människan i Norrland, med tyngdpunkten förlagd till Västerbottens inland, delar av Västernorrland och av Jämtland. Vi fokuserar främst på tidsperioden 4000-1000 BC. Inomvetenskapligt innebär projektet en viktig revitalisering av forskningen om den förhistoriska människans relation till det största bytesdjuret i Norrland.

Fältarbeten påbörjades under sommaren 2008 i anslutning till Vindelälvens (Västerbotten) källflöden, med en utgrävning av en boplats vid sjön Luspasjaure, och med inventeringar i fjällen och skogslandet. Denna projektdel ingår i Polarforskningssekretariatets satsning "IPY Arktiska Sverige".

Det unika och nydanande med projektet är den ämnesövergripande profilen. Arkeologiska data i form av boplatser och fångstanläggningar (från Riksantikvarieämbetets digitala fornminnesregister, FMIS) jämförs och analyseras med högupplösta GPS-data om älgens rörelser i landskapet och migrationsrutter (från 111 älgar). Ny forskning om älgens beteendemönster i det inre av Västerbotten och Västernorrland korreleras med arkeologisk information om periodens bosättningar och fångstplatser och med topografisk och vegetationsekologisk information. Överensstämmelser och diskrepanser i dessa geografiska mönster analyseras med GIS och diskuteras i termer av kontinuitet, diskontinuitet, klimat- och vegetationsförändringar liksom sentida mänsklig påverkan av landskapet, t ex i form av vägbyggen, vattenkraftsutbyggnad, mm. Det omfattande GPS-materialet från älgarna ger också möjlighet att prediktera lokaliseringen av hittills okända bo- och fångstplatser.

Den forntida människans beskattning av älgstammen (selektiv eller slumpmässig) liksom dagens älgars genetiska relation till forntidens älgar, är två andra viktiga frågor som också studeras i projektet med hjälp av osteologiska analyser och a-DNA- (ancient DNA) och DNA-analyser av benmaterial från forntida och nutida älgar. Källmaterialen för att kunna genomföra projektet finns tillhands i form av: GPS-data från vandringsälgar (SLU), digitala fornlämningsdata från Riksantikvarieämbetet, förhistoriska boplatser från den aktuella tidsperioden med stora mängder obrända älgben, som (efter ytterligare utgrävningar) ger ett relevant benmaterial för osteologiska analyser och DNA-analyser.

Tidigare arkeologisk forskning i Norrland har konstaterat att älgen var en viktig resurs under större delen av förhistorien, men flera aspekter som rör den mänskliga beskattningen av älgstammen under forntiden har aldrig studerats mer ingående och inte heller släktskapet (genetiskt) mellan dagens och forntidens älgpopulationer. Den arkeologiska forskningen om Norrlands stenålder har tidigare inte heller samarbetat med viltforskare som studerar älgars beteenden och vandringsmönster. Studien är i denna bemärkelse helt ny och innovativ. Projektet har stor betydelse för att förstå hur älgarnas vandringsmönster relaterar till människans historiska utnyttjande av landskapet. Internationellt sett är den ämnesövergripande kopplingen ekologi (migration) och arkeologi unik.