"False"
Hoppa direkt till innehållet
printicon
Huvudmenyn dold.

Andra platser i litteraturen. Sápmi, Meänmaa och migrantkartografier.

Forskningsprojekt Projektet bidrar till en litteraturdidaktik som bygger på att litteraturens roll relateras till förändringar av svensk demografi, samt samspel mellan postkoloniala strömningar, minoriteter och migration som förändrar berättelsen om Sverige.

Kopplingar mellan etnicitet, minoritetsbakgrund, migration och diaspora, samt skapandet av alternativa platser undersöks. Platser i fokus är det samiska kärnområdet Sápmi, det tornedalska Meänmaa, samt ”migrantkartografier”. Med ”migrantkartografier” avses nya kulturella och litterära rum i det postkoloniala Europa. Samers och tornedalingars konstruktioner av en plats med en särpräglad historia och kultur, samt migranters erfarenheter av olika grader av utanförskap, acklimatisering, mellanförskap och dubbla identiteter återfinns som teman i litteratur. Denna litteratur förändrar berättelsen om vilka vi är och vad som utmärker det svenska.

Projektansvarig

Anne Heith
Övrig/annan befattning
E-post
E-post

Projektöversikt

Projektperiod:

2018-01-01 2019-12-31

Medverkande institutioner och enheter vid Umeå universitet

Humanistisk fakultet, Institutionen för kultur- och medievetenskaper

Forskningsområde

Litteraturvetenskap

Projektbeskrivning

Migration, medvetenhet om kulturell, etnisk och språklig mångfald, samt globalisering påverkar bilden av vilka vi är – och vilka vi vill vara. Detta återspeglas i den nutida litteraturens gestaltningar av frågor som rör identitet och tillhörighet. Litteraturundervisning har av tradition varit kopplat till nationsbyggande och värdegrundsarbete. Vare sig det sker medvetet eller inte ger arbetet med litteratur modeller för det svenska och idéer om hur ”vi” skiljer oss från ”dem”. I projektet används teorier från ”den rumsliga vändningen” inom litteraturvetenskap och kulturstudier.

Primärmaterialet för undersökningen är samisk, tornedalsk och afroeuropeisk litteratur. Samer och tornedalingar är erkända som nationella minoriteter i Sverige. År 2010 trädde lagen om nationella minoriteter och minoritetsspråk i kraft (2009:724). Trots att det finns en politisk vilja att synliggöra och stärka de historiska minoriteterna i Sverige har detta inte gett något större avtryck i utbildningsväsendet eller läromedel som medverkar till att konstruera svenskhet och föreställningar om vilka ”vi” är. Den afrosvenska litteraturen har uppstått som en följd av migration. I den internationella diskussionen används termen ”den afrikanska diasporan”.

Författare som Johannes Anyuru och Sami Said har gestaltat vad det innebär att vara en synlig minoritet i förhållande till vita svenskar. Erfarenheter av rasism skildras i den samiska, tornedalska och afrosvenska litteraturen, men de får en särskild innebörd beroende på hudfärg. Detta är ett tema som analyseras i kritiska ras- och vithetsstudier. Trots svenska rasbiologers bemödanden under början av 1900-talet att visa att det finns olika rastyper som utseendemässigt skiljer sig från varandra, så har samer och tornedalingar kunnat ”passera som vita majoritetssvenskar”. ”Passera som vit” är ett uttryck som används i USA om människor med blandad bakgrund som ser ut som vita och därför kan förneka, eller bortse från, sin blandade bakgrund. Projektet undersöker vilka strategier som används för att förhålla sig till etnisk bakgrund och kategorin ”ras” – såväl av individer själva som av omgivningen. Inom kritiska ras- och vithetsstudier används begreppet ”inte riktigt vit” (”not quite white”) om grupper som uppfattas som avvikande jämfört med etniska grupper med hög status. Särskiljandet är inte relaterat till hudfärg, utan har att göra med att vissa grupper avviker från samhällets ideal. Det kan röra sig om fattiga, vita i USA, nyanlända migranter utan språkkunskaper och utbildning, eller etniska minoriteter som uppfattas som annorlunda i negativ bemärkelse i jämförelse med majoritetsbefolkningen.

Under senare år har nya begrepp lanserats för att beskriva erfarenheter av att höra hemma i fler kulturer, språk och platser – ”mellanförskap” är ett exempel. I Tyskland används termen ”postmigrantsamhället”, ”die postmigrantische Gesellschaft”, som ett svar på kritik mot tendenser som innebär att människor delas in i olika kategorier beroende på att de, eller någon i tidigare generationer, migrerat. Denna kritik kan relateras till nya sätt att se på litteraturen i globaliseringens och nya medieringskanalers tidevarv. Tanken att nationalstaten är en container med en kultur som är avgränsad från omvärlden har underminerats av postkolonialismens fokus på hybriditet och kulturella blandformer. Samtidigt använder grupper som samer och tornedalingar strategisk essentialism för att avgränsa en egen postkolonial kultur som bygger på avkolonisering och en uppgörelse med skam och mindervärdeskänslor i kolonialismens skugga.

Genomförande och spridning av resultat
Projektet ska genomföras 2018-2019 och resultaten ska presenteras i form av vetenskapliga artiklar och konferensbidrag samt i nätverk och workshops. Andelen forskningstid under båda åren är 30% av heltid. Projektet genomförs parallellt med VR-projektet Att göra plats i litteraturen. Meänmaa i nutida, tornedalsk skönlitteratur. Under projekttiden medverkar jag i det nordiska projektet Nordic Literary History Now, Aalborg universitet: http://www.en.cgs.aau.dk/research/academic-networks/literary-history/ . Syftet är att utifrån ett nordiskt perspektiv arbeta med förnyelse av genren litteraturhistorieskrivning utifrån internationella strömningar. Nätverksmötena finansieras av Nordforsk NOS-HS. Jag medverkar även i ett projekt som ska resultera i en ny svensk litteraturhistoria. Därutöver samarbetar jag med Border Poetics-gruppen, Tromsö universitet, och deltar i projektet Lars Levi Laestadius. Making Cultural Heritage Online: https://site.uit.no/lll/2015/01/29/lars-levi-laestadius-making-cultural-heritage-online-2/. Det senare projektet är förlagt till Tromsö universitet. Forskare från Sverige, Norge och Finland medverkar. De här forumen kommer att finnas som forskningsmiljöer där jag kan utveckla projektet och presentera work in progress. I mitt nätverk finns även forskare vid Hugo Valentin-centrum, Uppsala universitet. Jag har vid flera tillfällen varit gästforskare vid HVC och därigenom etablerat kontakter med forskare som arbetar med nationella minoriteter i Sverige och frågor som rör etnicitet, rasism och kulturell mångfald.

Nyckelord: litteraturhistorieskrivning, litteraturdidaktik, Sápmi, Meänmaa, migrantkartografier, den rumsliga vändningen, minoriteter, migration

Senast uppdaterad: 2019-09-18