Forskningsprojekt Överallt inom litteratur, film och television möts vi av döda eller frånvarande mödrar. De är döda redan innan berättelsen börjar, eller dör under resans gång. Projektet ställer frågan varför mammor måste dö för att en berättelse ska bli bra.
Vi möter den döda modern i en rad texter som till exempel romaner, pjäser, tecknade filmer för barn, TV-komedier och folksagor. I dessa framställs alltid modern på ett av två sätt. Det ena sättet är att presentera henne som skadlig, till och med farlig, för barnets känslomässiga eller fysiska utveckling. I vissa texter är det hennes död som räddar barnet, i andra är döden det som försätter barnet i fara – i bägge fallen skuldbeläggs modern. Det andra framställningssättet presenterar henne som irrelevant och lätt att ersätta, med fadern eller ett faderssubstitut.
Finansår , 2011, 2012
huvudman: Berit Åström, finansiar: Marie Curie Actions, y2011: 623, y2012: 623,
Det faktum att temat med den döda modern så genomgående används och återanvänds förklaras ofta med hänvisning till historiska eller personliga faktorer: hög dödlighet i barnsäng, en författares problematiska relation till sin egen mamma eller regler och konventioner inom teatern, för att ge några exempel. Detta projekt använder sig av transhistoricitet som metod; det vill säga att texterna sätts in i ett längre sammanhang. Denna metod visar att tidsspecifika faktorer visserligen påverkar hur temat formuleras i den enskilda texten, men att temat som sådant har återanvänts i mer än 2 000 år och speglar mer djupgående faktorer än att kvinnoroller spelades av pojkar inom den elisabetanska teatern. Den transhistoriska metoden, med ett fokus på genus, visar istället att varje period och epok, i de berättelser som cirkuleras, men också i medicinska texter och råd om barnuppfostran, avslöjar en grundläggande misstänksamhet mot mödrar och deras inflytande. Denna misstänksamhet spåras till den patriarkala sociala strukturen som organiserat västerländska samhällen under mycket lång tid. Projektet analyserar hur motivet med den döda modern återanvänds och modifieras i olika tidsperioder; vilka antaganden om genus och samhälle som återskapas och de behov som motivet fyllt och fortsätter att fylla.
