Forskningsprocesser i konst

Projektbeskrivning

Images are images and words are words . . .
Overlappings of art, drama, philosophy,
science, literature and all the stuff of history -
at worst they will clash and annoy like a bag
of tricks; at best they may combine fore
mutual clarity.

(Spivey 2001)

Den planerade forskningen inriktar sig på konst som forskningsprocess och ska ses som en del i strävan att vid Konsthögskolan vid Umeå universitet, de konstnärliga högskolorna i Malmö och avdelningen för fri konst vid Konstfack i Stockholm inrätta och utveckla forskning och forskarutbildning i fri konst, det vill säga forskning och forskarutbildning på konstnärlig grund. Projektet kommer främst att inrikta sig på hur den konstnärliga processen kan sägas öka förståelsen om mänskliga erfarenheter, och då framförallt på vilket sätt denna process kan bidra med unik förståelse, det vill säga bidra med att öka vår förståelse om mänskliga erfarenheter på ett sätt som inte inbegrips i vare sig humanistiska, samhällsvetenskapliga eller psykologiska vetenskaper. Det innebär att vi ser på konst som en kunskapsform särskild från, men lika berättigad som, vetenskap i vid mening. På grund av den planerade forskningens karaktär är samarbete med Konsthögskolan vid Umeå Universitets studenter, professorer och lärare mycket viktig.

Forskning på konstnärlig grund är ett nytt område inom akademin och syftar bland annat till att utveckla och inrätta forskarutbildningar på konstnärlig grund vid de svenska konsthögskolorna. Det reser en mängd frågor, både från akademiskt vetenskapligt som från akademiskt konstnärligt håll. Vad innebär forskning på konstnärlig grund? Vad kan konsten lära oss som inte vetenskap kan? Kan konst lära oss något utöver den lärdom som kan finnas inbäddad i olika verk i form av budskap (propaganda) från konstnären till betraktaren. Finns det någon form av generell kunskap som förmedlas av konst som disciplin?

I vår forskning kommer vi att koncentrera oss på om, och i så fall hur, den konstnärliga processen fungerar som forskningsmetod . Konst kan påminna om filosofi i det att den, bland annat, sysslar med mentala strukturer. Vi använder dessa mentala strukturer för att göra världen begriplig för oss själva och varandra. Samtidigt har den konstnärliga verksamheten rätt att vara både anarkistisk och "onyttig". Den behöver därmed inte inbegripa något kognitivt mål eller någon rationell metod. Likväl är konsten en undersökning av världen och oss själva.

Så kan vi till exempel genom begrepp som kontextkonst och relationell estetik säga att konst undersöker de sociala rummen (Bourriad, 1998). Verken består inte bara av det som konstnären frambringat, utan i lika hög grad av relationerna mellan konstnär, verk och betraktare, där betraktaren blir medskapare till verket. Att det här är fråga om undersökningar av de sociala rummen ger oss en möjlighet att ställa frågan; Hur kan vi se på konsten som forskningsprocess?

Det innebär att vi börjar närma oss en kognitivistisk syn på konst. Men kan konst sägas generera kunskap? Och i så fall på vilket sätt? Nelson Goodman har utarbetat en syn på konst som innebär att konst är kognitiv på så sätt att den premierar vår förståelse: "[a] major thesis of this book is that the arts must be taken no less seriously than the sciences as modes of discovery, creation, and enlargement of knowledge in the broad sense of advancement of the understanding" (Goodman, 1968).

Det viktiga här är att göra en distinktion mellan sanning hos påståenden och den förståelse som kan genereras av hermeneutik och konst (Gadamer, 1993 & 1986). Om vi ser sanning som det rationella målet för vetenskaplig kunskap så kan vi säga att sanningsbegreppet, traditionellt sett, är intimt förknippat med påståenden. Det är påståenden om fakta som är sanna eller falska, medan fakta bara är (Nilsson, 2001). Universella eller singulära påstående om fakta inbegriper därmed anspråk på att dessa påståenden är sanna rörande de fakta de uttalar sig om. Men måste en kognitivistisk teori om konst inbegripa ett sådant sanningsbegrepp?

Kontrasterar vi konsten med naturvetenskapen får vi exempel på hur konsten kan säga oss något om naturen som är förborgat för naturvetenskapen. Den natur som naturvetenskapen visar oss är en abstraktion i vilken ingen av oss känner igen sig. Det är en abstraktion från den upplevda naturen, en abstraktion som behövs för att förklara naturen. Men hur blir det då med den upplevda naturen, den natur vi rör oss i, känner dofter av, betraktar, ja omges av. Den naturen utgörs till stor del av subjektiva och intersubjektiva, lingvistiska och prelingvistiska erfarenheter, och dessa erfarenheter är i sig inte analyserbara genom naturvetenskaperna, men det låter också konstigt att tala om dessa erfarenheter som sanna eller falska.

Goodman talar om förståelse snarare än sanning, och förståelse kan möjligen vara riktig eller felaktig, men inte sann eller falsk. Om konst kan bidra till förståelse är frågan hur långt vi kan dra förståelse som en bestämning av konst? Vi kan inte säga att den utgör konstens väsen, och vi vill heller inte tala om någon väsensegenskap hos vare sig vetenskap, konst eller någon annan entitet. Vad kan vi då säga om konst och förståelse? Gordon Graham formulerar en tanke som har beröringspunkter med vår:


Now a cognitive theory of art need
not claim that everything that is
commonly called a work of art is
valuable because of its ability to
enhance our understanding. This
would obviously be false; some
works are valuable primarily because
they are beautiful, and others are to
be valued chiefly for the pleasure
they give us. Cognitivism is an
explanation of the substance or
significance of major works of art,
and its contention is that these are
not simply pleasurable or beautiful,
but that in some sense they contribute
to our understanding of experience.

(Graham, 2000)


Nyckelorden i citatet är: "in some sense they contribute to our understanding of experience." Frågan blir då vad som menas med förståelse av mänsklig erfarenhet.

Om vi börjar bena i den frågan kan vi göra en distinktion mellan naturvetenskaper och samhälls- och humanistiska vetenskaper, med tonvikt på humanistiska vetenskaper. Vi kan då säga att naturvetenskapen syftar till att förklara världen, medan humanistiska vetenskaper försöker förstå människan, främst genom hennes objektiveringar. Vi menar här att mänskliga objektiveringar inbegriper mänskligt handlande i vid mening (Habermas, 1972).

Grunden för de mänskliga objektiveringarna är subjektiva och intersubjektiva, lingvistiska och prelingvistiska erfarenheter. Genom historiskt hermeneutiska vetenskaper kan vi få ett visst grepp om dessa erfarenheter, framförallt genom tolkningar av vardagsspråket. Det sker oftast genom textstudier. Men de texter vi tolkar är i sin tur tolkningar av erfarenheter som kan vara prelingvistiska.

Det är här jag menar att en gemensamt filosofisk och konstnärlig undersökning kan visa på hur vi genom den konstnärliga processen förmedlar och konstruerar mänskliga erfarenheter. Som exempel kan vi se på vad R. G. Collingwood skriver om T. S. Eliots The Wasteland.


This poem is not in the least amusing.
Nor is it in the least magical. The reader,
who expects it to be satire, or an
entertaining description of vice, is as
disappointed with it as the reader who
expects it to be propaganda, or an
exhortation to get up and do something.
To the annoyance of both parties, it
contains no indictments and no proposals.
To the amateurs of literature, brought up
on the idea of poetry as a genteel
amusement, the thing is an affront.
To the neo-Kiplings who think of poetry
as an incitement to political virtue, it is
even worse; for it describes an evil where
no one and nothing is to blame, an evil
not curable by shooting capitalists or
destroying a social system, a disease
which has so eaten into civilization that
political remedies are about as useful as
poulticing a cancer.

(Collingwood, 1938)


Det är Eliots lyrik som visar på den ogripbara sterila ondska han ser i dagens kultur. Eliot vädjar till vårt intellekt, till att det han genom lyriken pekar på ska få oss att intellektuellt förstå hur det är ställt med vår kultur på ett djupare plan. Genom att beskriva världen och kulturen som en torr bergskedja föregriper han inom konsten den kulturkritik Horkheimer och Adorno lanserade i Upplysningens dialektik:


Here is no water but only rock
Rock and no water and the sandy road
The road winding above among mountains
Which are mountains of rock without water
. . .

If there were only water amongst the rock
Dead mountain mouth of carious teeth that cannot spit
Here one can neither stand nor lie nor sit
There is not even silence in the mountains
But dry sterile thunder without rain

(Eliot, 1972)


Graham kommenterar Collingwoods syn på konst, som kommer till uttryck i citatet ovan, på följande sätt: " It is the intellect, in Collingwood's view, that orders and organizes the data of consciousness and establishes relations between them. But it is art that brings those data to consciousness in the first place by realizing the sensuous impact of experience in a form in which consciousness can grasp it " (Graham, 2001).

Det är i det här exemplet konsten som ger medvetandet de data som intellektet bringar ordning i. Det visar hur konsten både förmedlar och, genom intellektet, tolkar och konstruerar mänskliga erfarenheter. Denna process bör, liksom själva skaparprocessen, undersökas gemensamt av konst och filosofi för att klargöra vad vi kan lära oss av denna process?

Vår tes är att konst rymmer forskningsprocesser, processer genom vilka vi konstruerar och förmedlar lingvistiska och ickelingvistiska, subjektiva och intersubjektiva erfarenheter av både det naturliga- och det sociala rummet. Vi gör det dessutom både som producenter och uttolkare av konstverk. Dessa båda verksamheter förutsätter varandra, vilket blir mer uppenbart genom den relationella konsten där uttolkaren är direkt involverad i skapelsen av verket.

Den relation mellan konst och filosofi vi arbetar med innebär att filosofen samarbetar med konstnären som en integrerad del i det konstnärliga fältet. Filosofen ställer här inte den essentialistiska frågan Vad är konst? utan snarare, tillsammans med konstnärerna, frågorna Vad gör konst? Hur fungerar konstnärligt skapande som forskningsprocess? Hur säger oss konsten något om oss själva och världen? Det blir en undersökning av den filosofiskt konstnärliga processen som forskning. Därför kommer projektet att framskrida genom samarbete mellan filosofi, som en del av det konstnärliga fältet, och konsten själv. Inom ramen för projektet kommer så konstnären Elin Wikström, professor i fri konst vid konsthögskolan vid Umeå universitet, att i någon social och offentlig miljö genomföra en konstnärlig gestaltning. Syftet med verket är att problematisera den förståelse av mänsklig erfarenhet som den konstnärliga processen har att erbjuda samt undersöka konsten som kunskapsform. Det blir därmed ett verk som direkt exemplifierar den process vi vill undersöka såväl konstnärligt som filosofiskt. Verket kommer att vara av återkommande art, det vill säga det kommer att uppföras vid olika tider löpande under en tvåårsperiod. Processen från idé till genomförande kommer att dokumenteras och reflekteras gemensamt av Elin Wikström och Per Nilsson. Dokumentationen, samt det reflekterande teoriarbetet runt verket, kommer att presenteras i verket "Vad gör konst?"

Det är viktigt att poängtera att detta bara utgör en del av projektet. Den vidare betydelse ligger i att framställa trebandsverket "Vad gör konst: forskning på konstnärlig grund", ett verk som problematiserar forskning på konstnärlig grund och konst som kunskapsform i en vidare kontext. Syftet med verket är att producera bidrag runt temat forskning på konstnärlig grund från såväl konstnärer och filosofer som vetenskapsmän i vid mening. Detta på grund av de dynamiska fördelar en tvärvetenskaplig diskussion ger för en ny forskningsdisciplin inom akademin, en disciplin som dessutom inte bedriver forskning på traditionell vetenskaplig grund.

Den stora betydelsen av projektet ligger i syftet att inrätta och utveckla forskning och forskarutbildning på konstnärlig grund vid Konsthögskolan vid Umeå universitet, de konstnärliga högskolorna i Malmö och avdelningen för fri konst vid konstfack i Stockholm. Genom de tre planerade volymerna av verket "Vad gör konst?" kommer ett material att tas fram som visar på de meriter konst har i form av forskningsprocesser. Den kunskap och de erfarenheter projektet genererar kommer sedan att ligga till grund för framtagande av kursplaner samt planerande och genomförande av forskning och forskarutbildningen på konstnärlig grund.


Litteratur

Bourriad, N., Esthétique relationelle, Dijon, Les Presses du Réel, 1998.

Collingwood, R. G., The Principles of Art, Oxford, Clarendon Press, 1938.

Eliot, T. S.,The Wasteland and other Poems, London, Faber and Faber Ltd., 1972.

Gadamer, H-G., Truth and Method, 2.a uppl., eng översättn. Weinsheimer, J. & Marshall, D. G., London, Sheed and Ward Ltd., 1993.1993

Gadamer, H-G., The Relevance of the Beautiful and Other Essays, R. Bernasconi (red.), eng. översättn. N. Walker, Cambridge, Cambridge University Press, 1986.

Goodman, N., Ways of Worldmaking, Indianapolis, Hackett, 1968.

Graham, G., Philosophy of the Arts, 2.a uppl. London, Routledge, 2000.

Habermas, J.,Knowledge and Human Interest, eng. översättn. J. J. Shapiro, London, Heinemann Educational Books Ltd., 1972.

Horkheimer, M. & Adorno, T. W., Upplysningens dialektik, sv. översättn. L. Bjurman & C-H, Wijkmark, Göteborg, Daidalos AB, 1996.

Nilsson, P. Naturen, vetenskapen och förnuftet, Umeå, Umeå Studies in Philosophy 2, 2001.

Spivey, N., Enduring Creation, London, Thames & Hudson Ltd.,2001

Ämnen: Praktisk filosofi, Estetik