Vägar till makt - informella strukturer i Sverige 1632-1772

Projektbeskrivning

Specifika mål
Syftet med projektet är att studera betydelsen av kontakter och nätverk på central och lokal nivå och dess utveckling under perioden 1632-1772. En viktig utgångspunkt är att professionaliseringen av den tidigmoderna maktutövningen såväl på lokal som central nivå förändrade förutsättningarna för både formella och informella beslutsstrukturer. I detta projekt fokuseras på de informella strukturerna. Projektet består av två delstudier. I den ena belyses lokalsamhällets informella kontakter och nätverksgrupperingar (Peter Lindström). Den andra delstudien utgår från adelshushållens, och särskilt adelskvinnors, betydelse som informella länkar mellan lokalsamhället och centralmakten (Svante Norrhem).

Områdesöversikt
Det finns numera en ganska omfattande svensk forskning som rör förhållandena för det svenska kommunala självstyret och förhållandena mellan centralmakt och lokalsamhälle. Fokus har dock i stort sett legat på de formella kanalerna som lokalsamhället kunde nyttja i kommunikationen med centralmakten, samt på de legala institutionernas – främst sockenstämman och tinget – betydelse för formeringen av den lokala politiska kulturen.
Tidigare forskning om de informella kanalerna och de lokala maktstrukturerna i bondesamhället är relativt tunnsådd, även i ett allmäneuropeiskt perspektiv. När det gäller förhållandena i Sverige lyfter Martin Linde i sin avhandling kortfattat fram vilken betydelse de informella maktstrukturerna i godstäta Askers härad hade för böndernas möjlighet till motstånd mot pålagor under stora nordiska kriget. Ståndspersonerna tycks enligt Linde ha ”varit inlemmade i nät av informella relationer som haft viss betydelse för det politiska spelrum som stod allmogen till buds”. Informella nätverk inom bondekollektivet torde vidare ha spelat en stor roll vid sidan av de formella institutionerna vid formeringen av motståndet, menar Linde. Maria Wallenberg Bondesson har med sin avhandling om religiösa konflikter i norra Hälsingland behandlat de informella strukturerna och de lokala eliternas betydelse för de stora häxprocesserna. Jens Lerbom diskuterar i sin avhandling om Gotlands övergång från Danmark till Sverige förekomsten och betydelsen av informella makstrukturer i lokalsamhället. Lerbom visar att tingsdomarna utgjorde en lokal elit med stort inflytande men att detta inflytande minskade i takt med att centralmaktens byråkrati trängde allt djupare in i det gotländska samhället. I och med att tingsdomarna under 1600-talets senare hälft blev en helt igenom integrerad del av statsbyråkratin tycks de också ha förlorat sin starka politiska ställning i lokalsamhället.
Det finns en rätt omfattande svensk forskning om kvinnor i relation till informella strukturer men de utgår ofta från den agerande kvinnan som normbryterska, och i hög grad har det handlat kvinnor som agerat i frånvaro av män. Internationellt har delvis en annan bild tonat fram. För tidigmodern tid visar Susan D Amussen, David Underdown och Anke Hufschmidt att det i England och Tyskland inte gick att skilja familj från samhälle och att kvinnors och mäns privata och offentliga verksamheter samverkade på ett komplext sätt. Sara Mendelsohn, Patricia Crawford och Marilyn Yalom visar hur engelska, tyska och amerikanska hustrur förväntades delta aktivt i att stärka makens karriär. Sharon Kettering, Linda Levy Peck och Jean Haechler visar i studier av de engelska och franska hoven betydelsen av kvinnor som mellanhänder mellan supplikant och makthavare. Gemensamt för studierna är att den agerande kvinnan inte lika uttalat ses som en normbryterska. Detta ligger i linje med hypotesen om svenska förhållanden som formuleras i Norrhems delstudie.


Projektbeskrivning
Teoriramen är gemensam för de både delstudierna. Inspiration hämtas från Max Weber, som talar om en ökad skiljelinje mellan det privata och det offentliga som ett resultat av en professionaliseringsprocess. Med en sådan ökad skiljelinje tydliggörs också skillnaden mellan formella och informella beslutsvägar, ibland kan det rentav beskrivas som att skillnaden skapas. Samtidigt blir de formella beslutsvägarna normativt sett överordnade. Det är mot bakgrund av denna teoriram som syftet formulerats.
Den horisontella och vertikala relationen mellan aktörer i informella maktstrukturer skall studeras. Eftersom kvinnor var utestängda från formella beslutsvägar kan man ur ett genusteoretiskt perspektiv tänka sig att deras påverkansmöjligheter minskade om de formella vägarnas betydelse växte på bekostnad av informella, i takt med en ökande professionalisering. Med andra ord kan kvinnans handlingsutrymme ha begränsats när dikotomierna privat och offentligt började skönjas en bit in på 1700-talet. Samtidigt kan man tänka sig att en sådan utveckling också kan förändra genusrelationerna inom de kvarvarande informella strukturerna, något som också exempel från förstudier antyder. På motsvarande sätt är det rimligt att anta att påverkansmöjligheter för män, vars maktbas huvudsakligen hade informell karaktär, minskade när beslutsprocessen formaliserades och professionaliserades. Hur det informella påverkas av en ökad dikotomisering av samhället i offentligt-privat är därmed en gemensam övergripande fråga för de två studierna.
Begreppen formella och informella strukturer bör förtydligas. Med formella strukturer avses här när en fråga hanteras och beslutas i enlighet med ett fastställt regelverk. Häri ligger också att makt definieras som beslutanderätt inom ramen för ett sådant regelverk. Informella strukturer är därmed alla strukturer som inte är fastställda av staten. Det kan exempelvis handla om nätverk av vänner, släktingar eller klienter. Genom dessa strukturer utövas inte makt men väl inflytande. Inflytande skulle med denna definition bli att utan tillgång till en maktposition ändå kunna anpassa beslut efter egna önskemål. Resultaten skall sättas in i ett komparativt europeiskt sammanhang, särskilt Tyskland, Frankrike och England. Jämförelser med publicerad forskning inom området kommer då att göras.

Frågeställningar, källor, metod och preliminära resultat

Delstudie ett – Peter Lindström
Prästen Michael Dahlmark hade våren 1714 fått domkapitlets tillstånd att resa till Söderala församling i södra Hälsingland för att försöka vinna folkets bifall till en där ledig prästtjänst. I ett vidlyftigt brev till stiftsledningen berättar sedan Michael hur detta gick till. Som brukligt var, sökte han först upp den lokala prosten och bad om tillstånd att få visa upp sina ämbetsgåvor genom predikan i församlingen. Prosten vägrade dock att ge något konkret svar på denna begäran och Michael bestämde sig då för att söka sin lycka på annat sätt. Först uppsöktes den lokala brukspatronen Christiernin, som lovade Michael sitt stöd. Sedan hälsade Michael på hos följande herrar i nämnd ordning: Regementsauditeuren Palmborg, regementsskrivaren Forsius, länsmannen och några nämndemän – ”vilka alla vore mig ganska benägna, utlovandes gärna vilja samtycka där till när domkapitlets skrivelse blev uppläst”. Dessa herrar lovade alltså också de Michael sitt stöd.
Under sin resa i Söderala mötte Michael också många av ”de förnämsta av bondeståndet”, som han bad utlåta sig i saken. De svarade då att eftersom domkapitlet nu behagat föreslå församlingen en så väl meriterad präst, var det deras skyldighet att ödmjukt tacka för den faderliga omsorgen och bifalla hans begäran. De påstod också att detta var hela församlingens mening, även om de nu inte kunde veta vad prosten hade i tankarna. Michael avslutar sin berättelse med att namnge alla som uttryckt sig positivt om och inför honom under besöket i Söderala. Om det skulle dröja innan det skriftliga utlåtandet kom från församlingen, så var det åtminstone inte hans fel, ”som härvid intet mera göra kan”.
Michael Dahlmarks redogörelse för hur han burit sig åt för att vinna församlingens bifall säger oss någonting mer än hur prästtillsättningar i 1700-talets Sverige kunde gå till i praktiken – den säger också något om en informell maktstruktur och dess betydelse i ett norrländskt lokalsamhälle under stormaktstidens sista skälvande årtal. Redogörelsen ingår i Lindströms avhandling Prästval och politisk kultur 1650–1800. Prästvalsstudien visar att det inom ramarna för det kommunala självstyret vid den här tidpunkten fanns ett visst utrymme för informella kanaler – vid sidan av de offentliga institutionerna, som t ex sockenstämman.
Det källmaterial som använts vid studien av de norrländska prästtillsättningarna kan därmed sägas ha blottlagt förekomsten av informella maktstrukturer i de lokalsamhällen som studerats. Vissa grupper i lokalsamhället tycks ha varit särskilt tongivande – länsmän och nämndemän är två sådana grupper, bara för att nämna två exempel. Båda dessa grupper hade en formell maktposition, som centralmaktens ämbetsmän, respektive bonderepresentanter vid tingen. Men denna maktposition manifesterades även vid sidan av de offentliga arenorna och därmed även vid sidan av områdena för deras formella maktbefogenheter.
Utöver dessa grupper, som alltså tycks ha haft både formella och informella maktpositioner, visar prästvalsstudien att det även kunde finnas enskilda individer eller grupper av individer i lokalsamhället som helt saknade någon formell maktposition, men som ändå hade maktpositioner av informell karaktär. Som bonden Per Ingebrechtsson i Ljusdal, som 1679 gjordes till ledare för ”en hop unga och oroliga” i församlingen och vid ett möte med kyrkans representanter framförde högljudda krav på att få en viss präst till ny kyrkoherde.
Prästvalsstudien visar att de omfattande prästvalsreformer som genomfördes under frihetstidens första decennier medförde att de informella kanalerna minskade i betydelse, eller i varje fall ändrade karaktär. Genom dessa reformer infördes majoritetsprincipen. Varje individuell röst skulle räknas och detta innebar en markant förändring när det gäller själva grundsynen på församlingarna, som tidigare betraktats som singulära aktörer i lagstiftningen. 1739 års prästvalsförordning innebar också att själva beslutsfattandet reglerades. Bakom de tillsynes enhälliga beslut som lokalsamhällena fattade i samband med prästtillsättningarna före 1730-talets reformer, kunde ibland döljas mindre intressegrupper – eller enskilda individer – som agerade mer eller mindre självständigt i lokalsamhällets namn. Denna iakttagelse har lett till insikten att de informella maktstrukturerna förmodligen spelade en större roll för det lokala beslutsfattandet under tidigmodern tid, än vad som tidigare uppmärksammats inom svensk historieforskning.
Prästvalsstudien har således blottlagt förekomsten av informella maktstrukturer i de lokalsamhällen som studerats. Avsikten med detta projekt är att gå ett steg vidare. Genom att använda ett bredare källmaterial ska projektet försöka kartlägga dessa maktstrukturer, för att se hur de formerades, verkade och utvecklades i förhållande till den övergripande professionaliseringsprocessen. Resultaten skall som tidigare nämnts sättas in i ett vidare europeiskt perspektiv. Frågställningarna som ligger till grund för undersökningen är:
• Hur skapades lokala maktstrukturer av ett informellt slag och på vilket sätt legitimerades de?
• Var det ekonomiskt välstånd som låg till grund för inflytande, eller kunde det även finnas andra faktorer som spelade in, som exempelvis karismatiskt ledarskap?
• Vilken betydelse hade de informella maktstrukturerna för mäns och kvinnors möjligheter att påverka de beslut som fattades inom ramen för det kommunala självstyret? I vad mån förändrades dessa strukturer och deras betydelse över tid? Hur inverkade den pågående professionaliseringsprocessen på dessa strukturers utformning och förändringar?
• I vad mån finns det likheter, respektive skillnader i de svenska maktstrukturella förhållandena jämfört med motsvarande förhållande i andra europeiska länder?
Delstudien är komparativ och fokuserar på kartläggning och analys av informella maktstrukturer under perioden 1686–1772 i fyra svenska lokalsamhällen: Rytterne församling i Västmanland, Vingåkers församling i Södermanland, samt Bollnäs och Ljusdals församlingar i Hälsingland. Både Rytterne och Vingåker är genom godsen Tidö och Säfstaholm adelsdominerande församlingar och ingår även i delstudie två (nedan). Hälsingeförsamlingarna saknar adel och komparationen syftar därmed till att jämföra utveckling över tid i dessa två olika typer av lokalsamhällen. Jämförelsen med förhållandena i övriga Europa bygger på publicerade forskningsresultat.
Studien kommer att bygga på en bred källgenomgång under två kronologiska nedslag, 1686–1720 och 1750–1772. Det källmaterial som ska användas är mötesprotokoll (sockenstämmoprotokoll, tingsprotokoll, landstingsprotokoll etc), olika kyrkolängder, räkenskapsmaterial, samt in och utgående skrivelser till olika myndigheter. Vad beträffar adelsförsamlingarna finns det mesta materialet i Uppsala landsarkiv (kyrkoarkiven, länsstyrelsernas arkiv, domkapitlets arkiv), förutom skrivelser till Kungl Maj:t och adelsfamiljernas enskilda arkiv som finns på Riksarkivet. Vad beträffar hälsingeförsamlingarna återfinns en stor del av materialet i Härnösands landsarkiv (kyrkoarkiven och länsstyrelsens arkiv), en del av materialet i Uppsala landsarkiv (domkapitlets arkiv), samt en del i Riksarkivet (skrivelser till Kungl Maj:t). Det material som rör de sistnämnda församlingarna har Lindström god kännedom om via sitt avhandlingsarbete.

Delstudie två – Svante Norrhem
I ett brev från en Ebba Joelsdotter i Torpa socken till rikskanslerhustrun Anna Bååt på Tidö beskrivs hur Ebba tvingas betala en halv riksdaler i ”folckepeningar” trots att hon har varken ”gris eller kyckling, och flyter omkring i annans hus”. För Ebba Joelsdotter är önskemålet att Anna skall hjälpa henne till ”en liten Zedel” hos rikskanslern ”så att jag för b:te folchepenningar måtte bliva förskonat”. Skälet till att hon söker stöd är uttalat: ”så haver jag dock ingen som fodrar min sak, och kommer sålunda till intet audiens”.
Ebbas brev visar hur Anna Bååt ansågs vara en möjlig väg till framgång i ett ärende som i moderna termer skulle kallas för offentligt. Trots det använder Ebba en icke offentlig kanal för att vinna framgång. Med utgångspunkt i den här sortens brev kommer delstudie två att behandla följande frågeställningar:
En fråga är varför en del supplikanter väljer att skriva till kvinnor istället för män? Vad säger detta om adelshustruns position i de nätverk av släktingar, vänner och klienter som omgav centrala beslutsfattare under tidigmodern tid? Studier av dessa nätverk har i hög grad fokuserat på män men det källmaterial som här skall användas antyder att kvinnors roll kan bredda bilden av hur nätverken fungerade. Viktiga aspekter är att se om det finns särskilda typer av frågor som går genom hustrun, eller om det är en särskild kategori supplikanter som på detta sätt söker hjälp. Exempelvis: är det i huvudsak individer som ber om hjälp eller förekommer det kollektiva uppvaktningar? Är det kvinnor eller män? En annan aspekt är att studera om det finns ärendetyper där hustrun i sig är målet för supplikanten och i så fall om och hur dessa ärenden skiljer sig från de där hon förväntas agera mellanhand. Sammantaget kan frågorna ge nya svar om adelskvinnors betydelse som aktörer i informella strukturer. Men särskilt viktigt är att man, genom att belysa strukturerna ur ett genusperspektiv och sätta studien i relation till vad befintlig forskning redan visat om mäns roller i nätverk, får en mer komplex bild av de kontaktytor som nätverken kunde ha såväl utåt som inom sig.
En andra fråga tar fasta på vad breven säger om förväntningar på adelshustrur och vad de uttrycker för syn på adelshustruns roll? De här brevskrivarna är ofta mycket tydliga i det att de uttalat avsåg att få hjälp med ärenden som i moderna termer skulle kategoriseras som offentliga. Adelshustruns roll skulle vara att agera mellanhand och sponsor för att nå framgång. En genomgång av ett större material kan ge fördjupad kunskap om genusrelationerna i adelskollektivet. Kvinnors ställning i tidigmodern tid har länge analyserats mot bakgrund av dikotomin privat-offentligt, där kvinnans utestängning från den offentliga sfären har fått förklara hennes osynlighet i grupper där makt och inflytande har utövats. Numera ifrågasätts om gränsen mellan privat och offentligt var lika då som idag eller rent av obefintlig. Mot denna bakgrund finns det skäl att fråga vad som säger att gränserna mellan de socialt konstruerade könen var desamma eller ens kan förstås utifrån en modern kontext. Ett viktigt syfte med delstudie två är att pröva detta förutsättningslöst. När man i tidigare forskning ofta beskrivit synligt aktiva kvinnor som starka eller normbrytande tycks man ha utgått från att de bryter normer. Kanske gör de det men det faktum att de var föremål för supplikanters intresse antyder snarast att gränserna var långt mer flytande mellan offentligt-privat och mellan kvinnligt/manligt än vad som framgår av tidigare forskning.
En tredje fråga utgår från det förhållandet att många av de adelskvinnor som skall studeras, på grund av sitt ansvar för godsskötsel, var aktiva i lokalsamhället. De hade en fot i lokalsamhället och en i de nätverk som omgav centrala beslutsfattare. Det som skall studeras är om supplikanters skrivelser i huvudsak är ett försök från lokalsamhällen att få tillgång till de centrala adelsnätverk som agerade inom centralmakten, eller om uppvaktande supplikanter kommer från olika delar av riket. Därmed kan man se om adelshustrun i huvudsak var aktör i lokalsamhället eller i centrala nätverk. Den medeltida adeln var i högre grad lokalt förankrad än den tidigmoderna som genom statstjänst kom att verka i och runt hovet och statsförvaltningen. Mot bakgrund av detta skulle man kunna se adelshustrur som verkade i lokalsamhället som en kvardröjande koppling mellan adeln och lokalsamhället och därmed också en viktig länk däremellan. Genom att Lindströms studie görs på två församlingar där riksrådshustrur också verkade belyses hennes position i lokalsamhället ytterligare.
Den fjärde frågan knyter samman de tre övriga och utgör kopplingen till den hypotes som formulerats inledningsvis. Studien skall jämföra fyra perioder under mer än hundra år och därmed försöka ge svar på om adelshustrurs roller förändras i och med den professionalisering av statens funktioner som sker. Hypotesen är i så fall att kvinnors betydelse i adelsnätverk minskar och att deras roll som länk mellan lokalsamhälle och statliga nätverk minskar eller försvinner. Innebar professionaliseringen en marginalisering av kvinnan och förändrades genusrelationerna inom adelsnätverken?
Professionaliseringen av den svenska statsmaktens administration har i ett europeiskt perspektiv ansetts som särskilt framgångsrik. Genom att sätta in resultaten i ett vidare europeiskt perspektiv belyses frågan om den svenska professionaliseringen medförde en större förändring av genusrelationerna i informella strukturer. Vilka skillnader och likheter kan identifieras och hur skall dessa förklaras?

Metod och källor
Studien bygger på tidsmässiga nedslag som jämförs och fokuserar på riksrådshustrur under förmyndarperioderna 1632-1644 och 1660-1672, samt under åren 1726-1738 och 1751-1771, totalt ca 140 personer. Perioderna förenas av försvagad kungamakt i kombination med ett starkt inslag av adligt ledarskap.
Studien kommer att bygga på brev skrivna till riksrådshustrur. Så kartläggs de förväntningar brevskrivare hade på adelskvinnan i hennes relation till maken samt med avseende på i vilka ärenden man vände sig till henne. Detta bildar sedan utgångspunkt för en vidare studie av brevväxling inom familjen för att fördjupa förståelsen av genusrelationen i nätverket. Materialet finns huvudsakligen på Riksarkivet, Kungliga biblioteket och i Lund.

Preliminära resultat
En förstudie av brev till Anna Bååt (ca 125) och Maria Eufrosyne De la Gardie (ca 200) visar att dessa var målgrupp för särskilt kvinnliga supplikanter vars uttryckliga mål var att använda dem som mellanhänder mellan supplikanten och adelshustrurnas män. Supplikanterna var nästan uteslutande från bonde- eller borgarståndet. I de fall kvinnor skriver agerar de i frånvaron av män medan deras förväntningar tycks vara att brevets mottagare skall kunna agera just därför att denna är gift med en man i rätt position. I Anna Bååts fall finns brev både från lokalsamhället runt Tidö och övriga landet, medan brev till Maria Eufrosyne har en tydligare nationell spridning. I breven från lokalsamhället verkar det som om Anna Bååt i sig är intressant för supplikanterna, medan breven från övriga landet mer ser henne som en möjlig mellanhand. Dessa resultat måste dock betraktas som mycket preliminära.

Betydelse
Det finns relativt få studier som syftat till att blottlägga maktstrukturer, såväl formella som informella, i lokalsamhället på församlingsnivå. Likaså finns det relativt få studier på svenska förhållanden som inkluderat kvinnors betydelse i maktutövande nätverk på både lokal och central nivå. Utgångspunkten tycks ofta ha varit att kvinnors underordning omöjliggjort ett deltagande och att de som synliggjorts som aktörer är normbryterskor som är avvikande från det normala förhållandet. De två delstudier som ingår i projektet kan ge ny kunskap om rollfördelning och påverkan inom lokalsamhället, om relationen mellan olika grupper inom lokalsamhället samt om den godsägande adelns betydelse för kontakter mellan lokalt och centralt. Genom att fokusera på adelshustrun, som ofta var aktiv i lokalsamhället, kan också nya perspektiv ges på adelsnätverks sammansättning. Den kan också bidra till ökad kunskap om adelshushållens roll i förhållande till staten i en tid av kamp om makt mellan adel och kungamakt, samt kamp om makt inom adelsståndet.

Personal i projektgruppen
Svante Norrhem disputerade 1994 och har sedan dess anställning som lektor med heltidsundervisning. Erfarenheter från avhandlingsarbetet, och en genomförd förstudie, ligger till grund för de nya frågeställningar som skall behandlas i den nya studien. I övrigt har Norrhem publicerat en monografi (Den hotfulla kärleken 2001) om sexualitetens historia. Norrhem har 20% forskning/kompetensutveckling i sin tjänst.
Peter Lindström disputerade 7.3.2003 på avhandlingen Prästval och politisk kultur 1650–1800. Analysen bygger på en studie av prästtillsättningar i Hälsingland och har också resulterat i tre artiklar: ”Böndernas enhällighet – en historisk realitet? En studie av prästval i Delsbo och Norrala-Trönö 1681–1795”, Oknytt 3–4, 1998, s 17–44; ”Från konsensus till majoritet: Bönder, prästval och politisk kultur 1650–1800”, Historisk tidskrift 2, 2000, s 207–225; ”Prästvalen – en del av majoritetsprincipens etablerande i Sverige under 1700-talet”, i Börje Harnesk & Marja Taussi-Sjöberg (red), Mellan makten och menigheten. Ämbetsmän i det tidigmoderna Sverige, Stockholm 2001, s 235–247. Lindström har fr o m 03-03-01 tjänst som vik. adjunkt och fr o m 03-04-01 tjänst som vik. lektor vid institutionen för historiska studier, Umeå universitet. Lindström har ingen forskning i tjänsten.
Vi söker bägge lönemedel för 75% forskning under 3 år. Övriga sökta medel är för arkivresor och kopieringskostnader.

Internationellt samarbete
21-22/3 2003 hölls en workshop på temat Nätverk under tidigmodern tid i Umeå. Inbjuden var bl a Anu Lahtinen (Åbo/Rijksuniversiteit Groningen) från det finska projektet Elites and Social Change – Family Strategies and Networks of Power, 1500-2000. Vidare medverkar vi i en antologisamverkan där bl a Jenny Toivonen (Tammerfors) deltar. Norrhem avser också att medverka i sessionen Gendered Elites vid Fifth European Social Science History Conference (Berlin 24-27/3 2004). Tidigare kontakter finns med dr Anne Laurence (Open university) som gästar Umeå 24-25/4 2003. Den europeiska komparationen förutsätter internationella kontakter med forskare som är aktiva inom området. Utöver detta har vi i vår dagliga miljö personer som Marja Taussi Sjöberg och Åsa Karlsson Sjögren.

Ämnen: Historieämnen, Historia