Utvärderingen avser kursen Specialpedagogiska kunskapsområden och är besvarad av studenter som var registrerade på kursen under vårterminen 2026.
Kurskod: 6SP057
Kursens lärare: Anneli Nielsen (kursansvarig), Mikaela Nyroos, Erika Ögren och Hanna Vretblom.
Kursperiod: 260119 - 260218
Utvärderingens sammanställningsdatum: 260315
Form för utvärdering: Webenkät
Antal registrerade/deltagare i kursvärderingen: 101/37 (37% svar)
Ett stort tack till alla som deltagit i kursutvärderingen av kursen Specialpedagogiska kunskapsområden. Studenterna som deltagit i kursutvärderingen har lämnat rikligt med kommentarer som kommer att vara ett värdefullt stöd i arbetet med utveckling av kursen. Nedan följer en sammanfattning av kursutvärderingen. Värt att notera är att studenterna ibland lyfter fram enskilda lärare i sina kommentarer. I sammanfattningen nämns inte enskilda lärares namn. Alla lärare har emellertid tagit del av resultatet från kursutvärderingen och därmed tagit del av återkoppling som rör dem personligen. Tack också till alla som lämnat så fantastiskt fin återkoppling till Sam!
Studenternas samlade omdömen visar att kursen upplevs som viktig, relevant och engagerande. Innehållet beskrivs som meningsfullt och starkt kopplat till den kommande yrkesrollen, särskilt genom sitt fokus på barn som far illa, trauma, intellektuell funktionsnedsättning (IF) och andra utsatta livssituationer. Samtidigt upplevs kursen som emotionellt krävande och bitvis intensiv, vilket många studenter ser som en naturlig och nödvändig del av lärandet inom detta område. Kursen beskrivs som en sådan utbildning som ”lever vidare” efter avslut och fortsätter att prägla studenternas tänkande och
professionsutveckling.
Kursens innehåll lyfts genomgående som relevant och verklighetsnära. Studenterna beskriver att de fått nya och viktiga insikter, inte minst kring hur trauma kan yttra sig hos barn och hur detta ibland kan förväxlas med neuropsykiatriska svårigheter. Denna förståelse upplevs som avgörande för
framtida arbete i skola och elevhälsa.
Bredden i kursen med teman som barn i trauma, IF, funktionsnedsättningar, hedersrelaterat våld och samverkan med socialtjänsten uppskattas, men bidrar också till att kursen upplevs som spretig. Flera studenter efterfrågar mer tid för fördjupning, särskilt inom områdena barn i trauma och IF, och menar att kursens omfattning skulle vinna på att antingen förlängas eller ges ett tydligare fokus.
Föreläsningarna får mycket högt betyg. Kombinationen av liveföreläsningar och inspelat material uppskattas, liksom att allt innehåll inte är direkt kopplat till examination utan möjliggör bredare lärande. Särskilt starkt lyfts föreläsningen med Sam fram som ett ovärderligt inslag som ger autenticitet, fördjupning och ett starkt emotionellt och professionellt avtryck. Detta moment beskrivs av många som kursens höjdpunkt och något som absolut bör bevaras.
Lärarnas engagemang, värme och tillgänglighet framhålls som en av kursens största styrkor. Bemötandet upplevs som respektfullt och tryggt, vilket skapat studiero och motivation. Samtidigt efterfrågas fler lärarledda seminarier och diskussioner som inte är examinerande, där studenterna i högre grad får möjlighet att reflektera, resonera och utmana sina egna och andras tankar tillsammans med lärare.
Variation i examinationsformer ses som en tydlig styrka. Studenterna uppskattar kombinationen av skrivuppgifter, seminarier, grupparbeten, presentationer och praktiska moment. Uppgift tre lyfts särskilt som värdefull genom sin helhet med studiebesök, litteraturseminarium och sammanfattande
skrivuppgift. Även praktiska inslag, såsom att träna på att skriva orosanmälningar, upplevs som relevanta för yrkesrollen.
Samtidigt framkommer kritik kring tydlighet och progression. Vissa upplever uppgiftsstrukturen som otydlig, med fler moment än vad som initialt framgått, samt en svår övergång från tydligt styrda uppgifter till mer öppna. Den så kallade ”friheten under ansvar” uppskattas av många, men efterfrågar
tydligare ramar, exempel och instruktioner särskilt kring litteraturöversikt, referenshantering och nya texttyper.
Kravnivån upplevs olika: flera beskriver den som lagom, andra som relativt låg i relation till innehållets tyngd. Några studenter upplever examinationerna som för lätta, medan andra menar att den emotionella belastningen snarare än svårighetsgraden gjort kursen krävande.
Kurslitteraturen beskrivs över lag som relevant, viktig och användbar även efter avslutad kurs. Särskilt litteratur om trauma, tidiga insatser och specialpedagogik lyfts fram som mycket givande. Samtidigt upplever många studenter att litteraturen kring IF varit för begränsad, vilket lett till omfattande egen litteratursökning. Denna frihet uppskattas av flera, men andra uttrycker frustration över att vissa obligatoriska böcker blivit underutnyttjade.
Litteraturseminariet är ett återkommande tema i studenternas synpunkter. Många menar att det borde ha placerats tidigare i kursen, innan litteraturöversikten skrivs, för att fungera som stöd, inspiration och gemensam kunskapsbearbetning snarare än som ett sent moment som främst upplevs som avprickning.
Studiebesöket framstår som ett av kursens mest uppskattade moment. Studenterna beskriver det som mycket givande och som en viktig brygga mellan teori och praktik, särskilt genom att de uppmuntras att besöka verksamheter utanför den egna erfarenheten. För flera beskrivs detta som en erfarenhet de kommer att bära med sig länge. Samtidigt finns enstaka röster som upplever momentet som upprepande och hellre sett en alternativ examinationsform.
Basgruppsarbeten och gemensamma diskussioner lyfts som viktiga för lärande och reflektion. Samtidigt upplever vissa studenter att det varit utmanande att genomföra större och mer personliga uppgifter i helt nya grupper. Uppgifter som livslinjen beskrivs som mycket värdefulla men svåra att redovisa inför personer man inte hunnit bygga tillit med. Förslag ges om att behålla tidigare basgrupper, erbjuda fysiska träffar innan kursstart eller skapa möjlighet att träffas redan i föregående kurs.
Undervisningsformen med en kombination av distans och campus uppskattas av många studenter. Möjligheten att ta del av tunga föreläsningar via zoom, både live och inspelat, beskrivs som avgörande för att orka med innehållet och kunna anpassa studierna efter egen energi. Många menar att en större
del av inneveckorna på campus hade kunnat genomföras digitalt, särskilt presentationer och enstaka träffar, för att minska resor.
Canvas upplevs över lag som välfungerande och stödjande, även om vissa haft initiala svårigheter att hitta material. Praktiska aspekter kring lokaler på campus, såsom svårfunna salar och byten mellan byggnader, lyfts som ett mindre men återkommande irritationsmoment.
Utifrån studenternas samlade synpunkter finns flera tydliga utvecklingsområden att beakta inför nästa gång kursen ges. Ett återkommande önskemål är att skapa större utrymme för fördjupning, antingen genom att förlänga kursen eller genom att omfördela tid inom kursen, särskilt inom områdena barn i trauma och intellektuell funktionsnedsättning. Dessa teman upplevs som både centrala och komplexa, och studenterna efterfrågar mer tid för reflektion, litteraturläsning och gemensamma diskussioner. Att förlänga kursen är inte möjligt så vi behöver se över hur kursen innehåll kan fördjupas på annat sätt.
Vidare framhålls behovet av att se över kursens struktur och progression. Flera studenter efterfrågar ökad tydlighet kring uppgifter, bedömningskriterier och förväntningar, särskilt i övergången från mer styrda till mer öppna uppgifter. Mer konkreta instruktioner, exempel och stödmaterial kring
exempelvis litteraturöversikt, referenshantering och nya texttyper skulle kunna minska osäkerhet och bidra till en mer likvärdig upplevelse av kursens krav.
Litteraturseminariet i uppgift 2 föreslås i högre grad fungera som ett lärandestöd snarare än ett avslutande moment. Genom att placera seminariet tidigare i kursen, innan litteraturöversikten skrivs, kan det bättre bidra till inspiration, gemensam kunskapsbearbetning och ett rikare underlag för
studenternas skrivande.
När det gäller examinationer och redovisningar lyfts behovet av ökad lärarnärvaro, särskilt vid verksamhetsbesök och muntliga presentationer. En mer konsekvent lärarmedverkan bedöms kunna stärka likvärdigheten i bedömningen och tydliggöra förväntad nivå. Samtidigt finns önskemål om
färre, men mer fördjupande, textproducerande uppgifter och fler lärarledda seminarier där studenterna får möjlighet att resonera, reflektera och utmana sina perspektiv tillsammans.
Även kurslitteraturen kan utvecklas ytterligare. Flera studenter efterfrågar en bredare och tydligare litteraturbas inom området IF, samt en tydligare vägledning kring vilka böcker som är mest centrala respektive fördjupande, för att minska risken att vissa verk upplevs som underutnyttjade.
Slutligen pekar studenterna på organisatoriska och pedagogiska justeringar kring kursens genomförandeform. En större andel digitala moment, såsom presentationer och enstaka träffar, skulle kunna minska behovet av resor och samtidigt behålla tillgängligheten till innehållet. Samtidigt betonas
vikten av social trygghet i basgrupperna. Genom att möjliggöra fysiska träffar tidigt i kursen, behålla befintliga grupper eller skapa kontakt redan i föregående kurs, kan förutsättningarna förbättras för samarbete och för mer personliga och reflekterande uppgifter.