NYHET Han var den första doktoranden hos Sveriges första professor i omvårdnad och var landets förste man att disputera i ämnet omvårdnad. Han heter P-O Sandman och han disputerade 1986, landets första professor i omvårdnad var Astrid Norberg och lärosätet var Umeå universitet.
Med Sveriges första professor i omvårdnad utgjorde Umeå ett nav för svensk omvårdnadsforskning under många år. När sjuksköterskeutbildningen blev högskoleutbildning i slutet av 90-talet, expanderade forskningsverksamheten med kravet att lärare skulle vara disputerade. I Umeå utbildades lärare till lärosäten i hela Sverige men också till andra nordiska länder.
- Det är fortfarande till viss del så att Umeå universitet har en central roll i omvårdnadsforskningen. Umeå universitet har all anledning att vara stolt för det, säger P-O Sandman, professor i omvårdnadsforskning.
Till hösten går P-O Sandman i pension. Under sina 30 år inom akademin har han deltagit i och sett en fantastisk utveckling inom ämnet omvårdnad. Inte minst inom det egna forskningsområdet som handlar om omvårdnad av personer med demenssjukdom, har forskningen haft en viktig betydelse.
- Personer med demenssjukdom betraktades tidigare som levande döda, tomma skal som hade tappat sin personlighet och uppfattningen om omgivningen.
Men med forskningen och ny kunskap formades ett nytt synsätt på demenssjukdom, ett synsätt som handlar om att se personen bakom sjukdomen.
- Idag vet vi från vår forskning att personer med demens upplever och uppfattar vården, vårdpersonalen, omgivningen. Det här har förändrat vården – nu är det betydelsefullt för vårdpersonalen att känna till varje individs livsberättelse, vem den personen är.
- Vi har gått från en paternalistisk vård där vården bestämmer, till att efterfråga patientens vilja och att respektera den. Familjen har blivit viktigare och involverad i vården på ett helt annat sätt. Vården samverkar med familjen som har medinflytande och ses som medbedömare.
När P-O Sandman började fanns inga riktlinjer från Socialstyrelsen vad gäller vård av personer med demenssjukdom. Idag finns riktlinjer som bygger på den kunskapsbas om boendemiljön och hur vårdens innehåll bör organiseras, som omvårdnadsforskningen har bidragit till.
- 80 procent av Socialstyrelsens riktlinjer för demensvård handlar om vård- och omsorgsfrågor.
Dagens problem och diskussioner som rör brist på resurser i äldrevården, påverkar förstås själva vården. Men, säger P-O Sandman, det påverkar inte hur den som arbetar inom äldrevården ser på de äldre, vilket förhållningssätt man har.
- Det finns forskning som visar att allt inte handlar om bemanningstal, utan att det också handlar om synsätt. Vi vet också att ledarskapet har oerhört stor betydelse, vi behöver professionella ledare som finns på plats. Det blev ett olyckligt glapp vid kommunaliseringen av äldrevården när cheferna försvann ut ur verksamheten och blev ett slags konsulter.
De utmaningar som omvårdnadsforskningen står inför är bland annat finansiering som gör det möjligt att anställa doktorander. Utan finansiering uppstår problem med att rekrytera disputerade lärare samtidigt som det ställs allt högre krav på högskoleutbildningar.
- Dessutom är många personer i ledande positioner inom omvårdnadsforskning vid landets lärosäten, på väg att gå i pension.
En annan utmaning P-O Sandman nämner, är situationen med att samtidigt som kunskapen om demenssjukvården växer minskar vårdens resurser. Det innebär att personalen kan komma i kläm mellan utvecklingsmöjligheterna och minskade resurser som inte gör det möjligt. Det kan i sin tur leda till att personalen far illa.
Ännu en utmaning inför framtiden är att antalet vårdplatser minskar medan antalet personer med demens ökar. De senaste 10 åren har antalet vårdplatser minskat med 25 procent.
- Det betyder att någon annan ska hjälpa till. Fler och fler får vård i hemmet av hemtjänst och belastningen på anhöriga ökar. Det behövs mycket stöd till närstående för att de ska orka.
Det bedrivs en hel del forskning som rör hemtjänsten också. P-O Sandman bedriver själv ett forskningsprojekt om hemtjänsten i Stockholm på Södermalm.
- Jag är oerhört imponerad av det arbete de utför. De har ett svårt uppdrag eftersom de jobbar ensamma.
I höst går P-O Sandman i pension, och i höst disputerar Maria Härgestam – i och med det har 100 personer disputerat vid institutionen för omvårdnad. Mycket har hänt under de 30 åren mellan den förste doktoranden och den hundrade.
Redaktör: Lena Åminne