NYHET Många gamla som drabbats av glioblastom – den vanligaste elakartade hjärntumören – kan leva längre och få bättre livskvalitet av att behandlas med cytostatika istället för strålning. En genetisk markör kan hjälpa läkare att välja rätt behandling, visar en ny studie vid Umeå och Linköpings universitet som nyligen publicerats i tidskriften The Lancet Oncology.
De flesta som drabbas av cancersjukdomen glioblastom är omkring 65 år eller äldre. Prognosen är dålig, och behandlingen går ut på att förlänga livslängden och lindra symtomen. Många äldre har tidigare fått avstå från en standardbehandling med både strålning och cytostatika på grund av en alltför hög risk för biverkningar och sänkt livskvalitet. I en ny forskningsstudie med ledning från Umeå och Linköpings universitet utprovades därför tre behandlingsalternativ för äldre patienter.
Drygt 300 patienter ingick i studien, där en tredjedel strålbehandlades med en standarddos i sex veckor, en tredjedel genomgick en komprimerad strålbehandling under två veckor och resten behandlades med cellgiftet temozolomid under fem dagar var fjärde vecka.
– Den utdragna strålbehandlingen visade sig inte vara effektivare än de två andra alternativen. Patienter över 70 år mådde faktiskt bättre av att helt avstå än att utsättas för just den behandlingen, säger Umeåforskaren Roger Henriksson, som lett studien tillsammans med Annika Malmström vid Linköpings universitet.
Studien visar också att vilken av de övriga behandlingarna som är mest effektiv till stor del beror på en markörgen i tumörerna, MGMT. Hos patienter med en aktiv MGMT-gen produceras ett enzym som lagar cytostatikas skador på tumörcellerna och motverkar medicinens effekt. För den gruppen ser två veckors strålbehandling ut att vara ett bättre alternativ, förklarar Roger Henriksson.
– Men hos nästan hälften av patienterna, omkring 40 procent, är genen inaktiv, och då fungerar cytostatika-läkemedel bäst och ger patienterna en bättre överlevnad och en bättre livskvalitet. Vi rekommenderar därför att läkare låter analysera vävnadsprov för att ta reda på vilken genform patienten har.
– Det absolut viktigaste är dock att fortsätta arbetet med att hitta nya och bättre terapier, eftersom dagens behandlingar bara ger begränsade effekter för många patienter.
Studien utfördes på initiativ av Nordic clinical brain tumour study group. Ledare för studien var Annika Malmström, Linköpings universitet och Roger Henriksson, Umeå universitet. Medförfattare är även statistikern Björn Tavelin, Umeå universitet.
Artikeln publicerades i The Lancet Oncology 13:9. Läs en sammanfattning
Roger Henriksson, professor vid institutionen för strålningsvetenskaper, avdelningen onkologi Umeå universitet Telefon: 090-785 2917, 070-588 9933
E-post: roger.henriksson@onkologi.umu.se
Redaktör: Camilla Bergvall