NYHET Bakom ett av årshögtidens priser finns en rörande historia om sparsamhet, sjukdom och en tro på medicinsk, patientnära, forskning. Småspararna och makarna Amanda och Per Algot Mångberg instiftade 1974 en forskningsfond.
Bilden: 1982, när priset delades ut för fjärde gången, var det extra högtidligt eftersom det var kungen som var prisutdelare och den då 90-årige Per Algot Mångberg hade drottning Silvia till bordet vid banketten och under prisutdelningen.
Foto: Roland Berggren (VK)
Amanda och Per Algot Mångberg var vanliga västerbottningar. Per Algot föddes 1891 och växte upp i en jordbruksfamilj i Mångbyn, Lövånger. Från byns namn är också efternamnet Mångberg hämtat. Amanda föddes i byn Häggsjö. Paret bosatte sig i Umeå.
Per Algot arbetade i 36 år som stationskarl med att putsa och reparera ånglok vid SJ i Umeå, Amanda var hemsömmerska. Trots en ytterst ordinär inkomst och tack vare ett mycket sparsamt liv växte summan på bankboken på Västerbottens Sparbank allt mer.
1974 beslutade de barnlösa makarna sig för att instifta en fond för forskning inom neurologi, neurokirurgi och öron-, näsa-, halssjukdomar. Att det blev just de områdena berodde till största del på att de själva hade sådana sjukdomserfarenheter, Amanda drabbades av en hjärnblödning 1977 och Per Algot hade nedsatt hörsel.
I fjol var fondens tillgångar slut men Swedbank beslutade då att låta fonden leva vidare genom att tillskjuta medel så att priset kan delas ut även i fortsättningen. Prissumman höjdes också till 50 000 kronor för att motsvara det penningvärde som priset hade när det inrättades.
– Det är en ära att få vidmakthålla en tradition som en av våra vanliga kunder startat. Jag är både glad och stolt över att få vara med och göra det. Vi har suttit med i juryn de senaste åren och uppskattat att det varit sådan bredd på pristagarna. Det är också roligt att få lyfta fram discipliner som inte uppmärksammas så ofta, säger Christine Rosencrantz, rörelsechef på Swedbank Umeå Örnsköldsvik.
Redaktör: Carina Dahlberg