Hoppa direkt till innehållet

Information till studenter och medarbetare med anledning av covid-19 (Uppdaterad: 26 januari 2021)

printicon
Publicerad: 21 dec, 2015

Anslag till forskning om barnleukemi

NYHET Forskningsprojektet ”DNA-metylering som prognostisk markör i akut lymfatisk leukemi” har beviljats ett 3-årigt anslag på totalt 900 000 kr från Barncancerfonden. Projektet har nyligen också fått anslag från både Kempestiftelsen och Cancerforskningsfonden Norrland.

­- Vi är glada och hedrade över att få det här anslaget från Barncancerfonden, säger Sofie Degerman, forskare som leder en nyetablerad forskargrupp inom hematologisk cancerforskning vid Institutionen för medicinsk biovetenskap.

Akut lymfatisk leukemi är den vanligaste cancerformen hos barn. Överlevnaden har avsevärt förbättrats de senaste årtiondena bland annat tack vare intensivare behandlingsmetoder. Men vissa barn svarar dåligt på behandlingen och många får allvarliga biverkningar. Forskarna vill därför hitta markörer för att kunna ge så skonsam och effektiv behandling som möjligt.

- Vi har nyligen i samarbete med forskare inom de Nordiska länderna kunnat visa att så kallade epigenetiska förändringar i leukemicellernas arvsmassa (DNA) har betydelse för svar på behandling hos barn med T-cells leukemi. DNA-metylering är en sorts epigenetisk modifiering av arvsmassan som inte påverkar den genetiska koden men är delaktig i hur gener regleras, berättar Sofie Degerman.

- Våra preliminära analyser visar att DNA-metyleringsmönstret också kan vara av prognostisk betydelse för barn med B-cells leukemi. Vi tror att DNA-metyleringsklassificering kan bli en faktor av betydelse för framtida riskbedömningar hur en patient kommer att svara på behandling och ligga till grund för läkemedelsval för akuta leukemier. Därför har vi påbörjat utvecklingen av en kliniskt användbar metod för att metyleringsklassificera leukemiprover vid diagnos.

Projektets huvudsakliga mål är att studera de cellbiologiska mekanismerna bakom de skilda DNA-metyleringsmönsterna hos leukemicellerna och vilken betydelse detta har för återfallsrisk hos patienterna.

- Idag saknar vi kunskap om detta. Vi kommer att med hjälp av de senaste teknikerna inom molekylärbiologi och bioinformatik studera DNA-metylering och jämföra metyleringsmönstret med kliniska data, genmutationer och genuttryck samt verifiera eventuella fynd funktionellt med experimentella analyser i cellkultur. Vi hoppas att de faktorer som ligger bakom de skilda metyleringsmönsterna ska förklara skillnaden i prognos och att det på sikt kan utgöra ett mål för behandling.

Redaktör: Lena Åminne