Hoppa direkt till innehållet

Information till studenter och medarbetare med anledning av covid-19 (Uppdaterad: 1 mars 2021)

printicon
Publicerad: 21 maj, 2008

Arbetsstugor för barn var nödhjälp på villovägar

NYHET Under femtio år erbjöds fattiga barn i Norrbotten att flytta till arbetsstugor för att få mat, husrum och gå i skola. Nu menar Daniel Nilsson Ranta vid Umeå universitet att föräldrarna tvingades släppa iväg barnen, som dessutom inte var särskilt utsatta. Samtidigt tjänade kommunerna pengar på verksamheten.

Under hösten 1902 väntades hungersnöd i delar av Norrbotten, och pengar samlades in från hela landet till förmån för bland annat fattiga och utsatta barn. Pengarna strömmade in, och våren 1903 startades arbetsstugor för avlägset boende barn i åldrarna 7–14 år. Målsättningen var att barnen, förutom att få mat och logi, även skulle få möjlighet att gå i skola och arbetsträna. Senare samma år var hungersnöden över, men verksamheten fortsatte ända fram till år 1954.

I en ny avhandling visar Daniel Nilsson Ranta vid Umeå universitet att kommunerna utnyttjade arbetsstugor för att slippa bygga skolor på vissa orter. Istället förflyttades barnen, något som inte var i enlighet med tidens barnavårdsideal. Han menar också att ett ”erbjudande om antagning till arbetsstuga” inte var ett frivilligt val. Familjerna var tvungna att acceptera erbjudandet, eftersom de saknade resurser att starta juridiska processer mot kommunerna. Kommunerna skapade med andra ord en grupp behövande barn för att spara pengar.

Efter hungersnöden var avhjälpt år 1903 ändrades verksamhetsmålen så att arbetsstugorna skulle kunna finnas kvar. Nu påstod man att barnen måste räddas från moraliskt förfall, förvildning, bristfällig fostran, håglöshet och förfinskning. De skulle även hindras från att prata meänkieli, eller tornedalsfinska, som riskerade att sprida sig. Daniel Nilsson Ranta menar att mycket talar för att det inte fanns fog för dessa påståenden. Istället var det ett effektivt sätt för de ansvariga att få folk att skänka mer pengar till arbetsstugorna. Han anser också att statens utsedda kontrollanter sympatiserade med verksamheten, och dessutom saknade styrmedel att ingripa. I avhandlingen studeras sex av Norrbottens totalt 17 arbetsstugor. Dessa sex var förlagda i Arvidsjaur, Korpilombolo, Pålkem, Svanstein, Tärendö och Vojakkala. I södra Sverige fanns också arbetsstugor, dock utformade som en dagverksamhet.

Fredagen den 23 maj försvarar Daniel Nilsson Ranta, sociologiska institutionen, sin avhandling med titeln Nödhjälp på villovägar: implementering av en filantropisk välfärdsidé, Norrbottens Arbetsstugor 1903–1954. Disputationen äger rum kl. 10.15 i sal S205h, Samhällsvetarhuset, Umeå universitet. Fakultetsopponent är professor Hans Swärd, Socialhögskolan, Lunds universitet.

För mer information, kontakta: Daniel Nilsson Ranta, sociologiska institutionen, Umeå universitet, tel: 070-226 57 89, 090-786 9520, e-post: daniel.nilsson@soc.umu.se

Redaktör: Camilla Nilsson