NYHET Den 18 september samlades forskare, beslutsfattare och experter i Oslo för Arctic Security Conference 2025 för att diskutera en central fråga: hur kan polarisering och fragmentering i Arktis hanteras? Programmet spände över klimatförändringar, geopolitiska spänningar, urfolkskunskap och hybridhot – och betonade det akuta behovet av samarbete och forskning som kan stödja beslut på alla nivåer i samhället.
Dagen före huvudkonferensen organiserade och ledde unga forskare en serie workshoppar som lade grunden för de kommande diskussionerna. Även om dessa sessioner formellt var separata kändes de som en första konferensdag – fyllda av energi, utbyte och engagemang – och lockade en stor och uppmärksam publik. Deras sessioner täckte ett brett spektrum av ämnen och visade hur nästa generation av Arktisforskare redan är med och formar debatten, samtidigt som de banade väg för de mer etablerade röster som tog plats dagen därpå. En återkommande fråga var de växande hybridhoten, där deltagarna betonade att endast starka demokratiska institutioner, social sammanhållning och tillit kan hindra sådana hot från att underminera samhällen.
Paul Schmidt
Bild Mattias Pettersson– Det var inspirerande att se hur unga forskare inte bara deltog utan också drev samtalet framåt. Deras initiativ gav hela konferensen en energi som levde kvar, säger Paul Schmidt, doktorand vid statsvetenskapliga institutionen och del av Arctic Graduate School vid Umeå universitet. Hans reflektioner understryker värdet av internationella arenor som denna för att knyta kontakter mellan forskare över gränser och discipliner.
Den officiella konferensdagen öppnade inför en fullsatt sal, vilket visade det stora intresset för arktisk säkerhet. Norges utrikesminister Espen Barth Eide, Samerådets representant Gunn-Britt Retter, riksdagsledamoten Ine Eriksen Søreide och USA:s tidigare Arctic Ambassador-at-Large Michael Sfraga delade sina perspektiv på läget i regionen. Panelen målade upp en nyanserad bild av både samarbete och konflikt. Särskilt uppmärksammad blev Sfragas tydliga uttalande om att USA aldrig kommer att försöka köpa eller annektera Grönland, utan respektera gränser och rättsstatens principer – ett budskap som väckte gensvar för både sin tydlighet och symbolik.
Säkerhet och miljö hänger samman, och båda kräver starkare forskning och samarbete.
Senare under dagen höll Norges överbefälhavare, general Erik Kristoffersen, ett anförande som gjorde starkt intryck. Han betonade att även om länder måste vara vaksamma är det varken möjligt eller önskvärt att försvara sig mot varje tänkbart hot. Framför allt underströk han att demokratin alltid måste stå i centrum:
– Ingen vill leva i ett land där försvarschefen och polischefen styr vardagen. Vi vill leva i en demokrati, sade Kristoffersen.
Hans ord speglade den tidigare diskussionen om vikten av motståndskraft byggd på starka institutioner och medborgerlig tillit, och påminde om att arktisk säkerhet i grunden handlar om vilket samhälle vi vill bevara.
Även om mycket av diskussionen kretsade kring geopolitik och försvar varnade flera talare för den tilltagande nedgången i klimatforskning i Arktis. Med färre möjligheter till gränsöverskridande samarbete har nästan hälften av Arktis blivit en ”vetenskaplig blind fläck”. Denna brist på data försvagar tillförlitligheten i klimatmodeller och gör det svårare för samhällen och beslutsfattare att förbereda sig för långsiktiga miljöförändringar. När deltagarna steg ut i 20 graders septembervärme i Oslo blev verkligheten svår att bortse från: klimatförändringarna har inte pausats bara för att uppmärksamheten har skiftat.
– Vi får inte tappa bort klimatdimensionen. Säkerhet och miljö hänger samman, och båda kräver starkare forskning och samarbete, reflekterar Paul Schmidt. Hans ord understryker den roll som universitet som Umeå kan spela i att bygga broar mellan vetenskap och samhälle, och säkerställa att arktisk forskning fortsätter att vägleda beslut i en snabbt föränderlig värld.
