NYHET Det behövs mer diskussion om värdet av så kallade observationsstudier i forskning om läkemedel. Det konstateras i en ny avhandling vid Umeå universitet där läkemedel mot benskörhet analyseras.
Jonathan Bergman, doktorand i geriatrik.
BildPrivat– Många av resultaten i observationsstudier är alltför osäkra för att kunna dra några slutsatser om effekterna av läkemedlen, både vad gäller att bekräfta att de är effektiva och att hitta oupptäckta biverkningar, säger Jonathan Bergman, doktorand i geriatrik vid Umeå universitet.
alltför osäkra för att dra några slutsatser om effekterna
Syftet med Jonathan Bergmans avhandling var att använda nationella hälsodataregister för att undersöka effekterna och biverkningarna av läkemedelsgruppen bisfosfonater, som används för att behandla benskörhet och förebygga frakturer.
Idag utgör behandling med bisfosfonater förstahandsval vid behandling av benskörhet. Läkemedlen kan ges intravenöst eller i tablettform. Jonathan Bergman konstaterar att det finns mycket stöd från kliniska prövningar att bisfosfonater är effektiva, men när effekterna studeras i observationsstudier är resultaten oftast otillförlitliga.
– Visserligen tyder mina resultat på att bisfosfonater minskar risken för frakturer bland personer som får långtidsbehandling med kortison, ett läkemedel som kan orsaka benskörhet. Men när jag och mina kollegor undersökte ifall bisfosfonater minskar risken för nya frakturer bland personer som tidigare har drabbats av en fraktur var det lätt att komma på andra förklaringar till resultaten, sådana som inte har med läkemedlet att göra, säger Jonathan Bergman. Min slutsats är därför att det fortfarande är oklart ifall bisfosfonater verkligen är effektiva efter en tidigare fraktur, utan att man har gjort en utredning om benskörhet.
En av delstudierna i avhandlingen undersökte risken för att bisfosfonater ska ge osteonekros, det vill säga benvävnadsdöd, annat än i käkbenet, där det sedan tidigare är känt att det kan inträffa i sällsynta fall. Osäkerheten i resultaten gör att det inte finns någon anledning att vara orolig för osteonekros på andra ställen än i käken.
Osäkerheten med observationsstudier beror på ett välkänt problem inom forskningen som kallas confounding, vilket betyder att skillnaderna i risk mellan de behandlade och obehandlade patienterna inte beror på behandlingen i sig, utan på att grupperna inte är jämförbara.
Confounding är ett vanligt problem inom just observationsstudier. Det beror på att forskarna där bara ”observerar”, det vill säga jämför, patienter inom den vanliga vården som fått behandling och de som inte fått behandling. Det skiljer sig från hur det brukar gå till i kliniska prövningar, där behandlingen vanligen lottas ut, vilket gör att grupperna då med stor sannolikhet blir jämförbara. I fallet benskörhet kan det handla om att de patienter som behandlas med bisfosfonater hade ett skörare skelett, vilket var orsaken till att läkemedlet sattes in.
I en av delstudierna undersökte Jonathan Bergman och hans forskargrupp ifall confounding förklarar varför så många tidigare observationsstudier har visat att personer som använder bisfosfonater lever längre. De fann då att dödligheten är lägre efter bara ett par dagars behandling, vilket mycket väl kan bero på att läkarna väljer att behandla de patienter som har en god förväntad livslängd, och alltså inte behöver bero på själva behandlingen.
- Det finns många tidigare observationsstudier av liknande slag, vars resultat också är mycket osäkra. Därför tycker jag att det behövs en större diskussion kring värdet av de här studierna. Kanske behöver vi vara mera restriktiva med observationsstudier inom läkemedelsforskning. Det är min viktigaste slutsats, säger Jonathan Bergman.
Jonathan Bergman har en grundutbildning i statistik, men han har jobbat med medicinsk forskning i sex år.
Jonathan Bergman, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, försvarar fredag 3 juni kl. 13.00 sin avhandling Positiva och negativa effekter av bisfosfonater - en observationsstudie. Opponent Håkan Melhus, Uppsala universitet. Huvudhandledare Peter Nordström. Hörsal F, Humanisthuset.
