"False"
Hoppa direkt till innehållet
printicon
Huvudmenyn dold.
Publicerad: 2008-09-17

Bättre metoder att mäta radioaktivt nedfall

NYHET För att nå fram till rätt beslut är det viktigt med hög precision när man mäter halten radioaktiva ämnen i marken, t.ex. efter ett nedfall. Metoder för att få säkrare värden är ämnet för den avhandling som Jonas Boson försvarar vid Umeå universitet den 26 september.

Mätningar direkt på fältet, ”in situ”, är en viktig metod för att bestämma markbeläggningen av radioaktiva ämnen efter t.ex. ett nedfall. Oftast används halvledardetektorer för att mäta gammastrålningen från marken. Sådana mätningar var en viktig del i kartläggningen av Tjernobylnedfallets effekter i Sverige 1986.

För att omvandla signalen från detektorn till en uppskattning av mängden radioaktivitet krävs dock både en noggrann kalibrering av instrumentet och kunskap om hur strålkällan ser ut. Särskilt viktigt är det att känna till hur djupt ner i marken det radioaktiva ämnet har trängt. Avhandlingen beskriver en förbättrad metod för att kalibrera detektorer för fältmätningar och föreslår en ny modell för att beskriva nedträngningen av radioaktiva ämnen i marken. Målet är att nå bättre precision i mätningarna.

De nya metoderna har utvärderats genom mätningar av det radioaktiva cesium från Tjernobyl som finns kvar i Sverige idag. En viktig del i mätningar är att bestämma osäkerheten i mätningen, dvs. hur nära det ”sanna” värdet man kan förväntas komma. Det är särskilt viktigt om beslut ska fattas med mätvärdet som underlag.

En viktig del i avhandlingsarbetet har varit att uppskatta den sammanlagda osäkerheten vid mätningar av radioaktivitet i fält. Genom att analysera vilka parametrar som bidrar till osäkerheten kan man också dra viktiga slutsatser om hur metoden kan förbättras. Ett viktigt led i analysen har varit datorsimuleringar av mätningar. Med sådana har man möjlighet att studera hur enskilda faktorer, t.ex. träd och markytans form, påverkar mätresultatet.

Fredagen den 19 september försvarar Jonas Boson, Inst. för strålningsvetenskaper, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Improving accuracy of in situ gamma-ray spectrometry. Disputationen äger rum kl. 09.00 i Sal 244, by. 7. NUS. Fakultetsopponent är doc. Christer Samuelsson, Lunds Universitet.

Jonas Boson är uppvuxen i Borlänge och har en civilingenjörsexamen i teknisk fysik från Uppsala Universitet. Han kom till Umeå 2002 och har sedan 2003 varit doktorand vid Inst. för strålningsvetenskaper, Umeå universitet. Doktorandprojektet har varit ett samarbete med FOI, Totalförsvarets forskningsinstitut, i Umeå, där han numera är anställd. Han kan nås på tel. 090-10 66 95, e-post jonas.boson@foi.se  

Redaktör: Hans Fällman