Hoppa direkt till innehållet

Information till studenter och medarbetare med anledning av covid-19 (Uppdaterad: 15 april 2021)

printicon
Publicerad: 24 okt, 2012

Brister i säkerhetsarbetet längs Skellefte- och Umeälven

NYHET Länsstyrelsen och kommunerna i Västerbotten har bristande insyn i säkerheten längs Skellefte- och Umeälven. Otillräckliga resurser och kompetens leder till att myndigheterna inte kontrollerar dammarna och älvarna enligt lagstiftningens krav. Det visar en ny rapport från Umeå universitet.

I rapporten har forskare undersökt hur säkerhetsarbetet är organiserat och fungerar längs Skellefte- och Umeälven. Fokus ligger på dammbrott, säkerhetsarbete mot översvämningar och olycksfall.Rapportens slutsatser ligger väl i linje med de brister i insyn och tillsyn som identifierats av en statlig utredning tidigare i år (SOU 2012:46). Utredningen lämnade förslag på tydligare regler för dammsäkerheten och menar att länsstyrelsernas tillsyn behöver mer resurser och kompetens och föreslår att de ska anställa en dammsäkerhetshandläggare för att kontrollera de dammar som kan orsaka värsta tänkbara scenariot om de brister.Rapporten konstaterar att säkerhetsarbetet vid de två älvarna skiljer sig åt. Samverkan och kunskap om regler, ansvarsfördelning och risker är mer utvecklat längs Skellefteälven jämfört med Umeälven. Detta beror på att kommuner, länsstyrelse och dammägare i januari i år avslutade ett tvåårigt projekt om en samordnad beredskap för dammbrott i Skellefteälven. Projektet ska utmynna i en gemensam plan för att hantera dammbrott och information till allmänheten om detta sker. En av rapportens slutsatser är att det generellt är svårt att bedöma effekter av säkerhetsarbetet kring dammar och längs älvarna, men klart är att pågående säkerhetsarbete, i form av till exempel enskilda projekt och övningar, ökar kunskaperna om risker och ansvar, samt stärker samverkan mellan olika aktörer.- Till skillnad från säkerhetsarbete rörande till exempel kärnkraft är allmänheten och berörda aktörer emellertid inte alls involverade kontinuerligt och i samma omfattning i säkerhetsarbetet rörande dammar och översvämningar, vilket kan påverka allmänhetens riksuppfattning men även förutsättningar att tidigt uppmärksamma potentiella brister, säger Camilla Sandström, vid Umeå universitet, som är en av rapportens författare.De incidenter som inträffar när människor använder dammarna som transportvägar får sällan uppmärksamhet. Den svenska dammsäkerhetslagstiftningen innefattar inte säkerheten för människor på och intill dammar. Därför räknas inte drunkningsolyckor som inträffar på dammar med svaga isar, orsakade av reglering av vattennivån, som dammsäkerhetsrelaterade problem. Studien visar att allmänheten och lokalbefolkningen inklusive samebyarna deltar i begränsad omfattning i säkerhetsarbetet.
Hela rapporten kan laddas ned här.
Rapportens författare (e-postadresser nås via länkarna i namnen) Annika Idenfors, Camilla Sandström, Anders Hanberger, May-Britt Öhman och Eva-Lotta Thunqvist.

Redaktör: Karin Wikman