NYHET Carina Hermansson är ny postdok vid Institutionen för språkstudier. Hon kommer från Åhus och ska vara i Umeå i två år. Carina kommer bland annat att ingå i institutionens LITUM-grupp och den 24 februari håller hon ett öppet föredrag i den språkdidaktiska seminarieserien.
– En postdok i Umeå för en Skånetös – det kan knappast bli bättre! säger Carina innan hon tillägger: atmosfären på institutionen känns positiv och varm och forskningsmiljön är verkligen en utvecklande mötesplats.
Ambitionen med Carinas forskning är att fördjupa kunskaperna om hur elever upptäcker och utvecklar digital läsförståelse.
– Jag kommer att fokusera på hur aktiviteterna lyssna och läsa interagerar i barns digitala läsning, berättar Carina. Tidigare har man sett läsning som en kognitiv aktivitet eller som något som händer människor emellan. Jag kommer istället att titta på läsförståelse som ett resultat av det som händer mellan exempelvis den digitala skärmen, talljudet, barnens gester och lärares kunskaper om läsutveckling, det vill säga det som uppstår när olika mänskliga faktorer och materiella ting vävs samman.
– Man kan säga att det handlar om att uppmärksamma och förstå det som uppstår i läsaktiviteten.
Innan Carina började forska jobbade hon som högskolelärare i 20 år och innan dess som lärare i USA och Sverige. Carina berättar hur hennes nyfikenhet alltid varit en drivkraft till utveckling och till att tänka nytt.
– Som lärare på lärarutbildningen har jag till exempel alltid varit förundrad över och nyfiken på hur det går till när barn lär sig att skriva. När jag frågar barnen hur de gör när de skriver svarar de ofta ”Det bara blir!”. Det resulterade i att jag började forska om hur det egentligen går till när barn skapar en text, säger Carina.
Min tidigare forskning har visat att det är nödvändigt för skapandet av en text att barn experimenterar med och testar skrivande. Resultatet visar också att barn alltid, oavsett om de skriver en bokstavramsa på datorn eller en mer mekanisk, reproducerande text (som att skriva av från tavlan), både testar och tränar det vi konventionellt förknippar med en bra text, till exempel meningsbyggnad och ordföljd.
Varför är din forskning viktig?
– Den är viktig för att den bidrar till att förstå barns väg in i läsandet och skrivandet i ett alltmer digitaliserat samhälle. Min forskning bidrar till att lärare på ett bättre sätt kan stödja, följa och utmana eleverna som läsande och skrivande personer i ett föränderligt medielandskap eftersom de får en verktygslåda med begrepp och ett sätt att förstå det rörliga, föränderliga och relationella i barns läsande och skrivande.
Vad är det bästa med att vara forskare?
– Att tänka nytt! Att vända och vrida på saker. Att utmana sig själv till att förstå, och att försöka förstå.
Vad gör du om fem år?
– Jag skulle absolut vilja fortsätta forska med nära anknytning till skolans verksamhet och lärarutbildningen. Jag vill fortsätta på samma spår men gärna i tvärvetenskapliga samarbeten. Jag skulle till exempel vilja arbeta tillsammans med neuroforskare där vi undersöker det som händer i hjärnan och i klassrummet när barn läser.
Redaktör: Veronica Wiman Nilsson