Ett steg närmare till bättre verktyg för att påvisa livsformer ute i rymden

Natuschka Lee forskar kring mikrobiologisk geoekologi och astrobiologi vid Institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap

BildMattias Pettersson

En uppenbar utmaning är förstås att ta sig till en specifik himlakropp för att ta prover och analysera dem på plats

Natuschka Lee, forskare i mikrobiologisk geoekologi och astrobiologi vid Umeå Universitet, säger att en av vårt tids mest spännande forskningsmissioner är att leta efter liv ute i rymden. Men att detta är enklare sagt än gjort.

– Flera faktorer krävs för att kunna möjliggöra en sådan mission på ett optimalt sätt. En uppenbar utmaning är förstås att ta sig till en specifik himlakropp för att ta prover och analysera dem på plats och, där möjligt, transportera en del av proverna tillbaka till jorden för mera avancerade analyser, säger Natuschka Lee.

Påvisa liv i rymden

Hon berättar vidare att detta sysselsätter en stor del av rymdteknologibranschen. Och att det vid sidan av detta krävs också avancerad kunskap och teknologi för att ens kunna påvisa förekomst av liv ute i rymden, något hon sammanfattar i fyra punkter:

1. En himlakropps naturliga förutsättningar för att kunna hysa liv.

2. Förstå hur liv har uppkommit och utvecklats under olika betingelser.

3 Analystekniker för att kunna detektera liv eller fossiler under olika stadier och betingelser

4.Etiska och existentiella aspekter kring människans roll och ansvar i rymden. 

– Dessa teman utgör viktiga element och spännande utmaningar inom den tvärvetenskapliga astrobiologiska forskningen runt om i världen.

– I samband med detta har en internationell forskargrupp från olika rymdorganisationer (ESA, DLR, NASA) och olika universitet runt om i världen, inklusive en forskare och en student från Umeå Universitet, publicerat en studie där vi har systematiskt och kritiskt undersökt vilka faktiska möjligheter vi har att upptäcka olika livsformer och biokemiska komponenter ute i rymden, såsom i Mars-liknande miljöer.

Analysera data

Natuschka Lee säger att en av de viktigaste detektionsmetoderna för liv ute i rymden bygger på RAMAN-spektroskopi (som finns bland annat på fordonet Mars Rover). Men att vad som har saknats hittills är en gedigen databas för att kunna jämföra olika analysdata på ett kritiskt sätt.

– Forskarna i denna studie har nu sammanställt en gedigen databas där de sammanfattar hur en rad olika mikrorganismer från alla tre livsriken på jorden (Bakterier, Ärkebakterier och Eukaroter) och några av deras biomolekyler – från DNA till pigment som skyddar mot strålning – reagerar före och efter simulerade respektive äkta (efter exponering mot rymden på den internationella rymdstationen, ISS) rymdbetingelser.

Organismer och biomolekyler

Förhoppningen är att denna databas kommer att hjälpa framtida forskare att kunna identifiera biosignaturer på andra himlakroppar med högre säkerhet samt att kunna identifiera omfattning av stabilitet och eventuella skador på olika biomolekyler orsakade av olika kosmiska strålningar.

– Studien visade att olika organismer och biomolekyler reagerar på olika sätt mot olika rymdbetingelser. Vissa arter/biomolekyler är mera känsliga respektive mera toleranta än andra mot olika rymdbetingelser. 

– Tack vare detta kan vi nu mera kritiskt utvärdera rymddata erhållna via RAMAN-spektroskopi – men studien visar också att vi måste utvidga databasen med fler studier kring andra organismer, biomolekyler och med andra metoder. Vi ser fram emot att få jobba vidare med detta i framtiden, säger Natuschka Lee och hennes kolleger runt om i världen.

Exempel på ljusfälts- och fluorescensmikroskopbilder. Bild från studentarbetet som beskrivs nedan.

BildUmu