NYHET En genomgången depression ger mer än tre gånger ökad risk för utveckling av Parkinsons sjukdom senare i livet. Det konstaterar forskare vid Umeå universitet i en studie som publiceras i tidskriften Neurology.
– I studien ser vi att det finns en tydligt ökad risk för personer som har haft en depression att drabbas av Parkinsons sjukdom. Även om risken avtar så sträcker den sig över mer än tjugo års tid efter depressionen. Vi vet inte exakt hur sambandet mellan sjukdomarna ser ut, men antingen kan en depression vara ett mycket tidigt tecken på Parkinsons sjukdom, eller en riskfaktor för sjukdomen, säger Helena Gustafsson, doktorand vid Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Umeå universitet, som är studiens huvudförfattare.
I studien gjorde forskarna en genomgång av alla svenska medborgare som var över 50 år i slutet av 2005. Ur gruppen hämtades data om 140 688 personer som hade diagnostiserats med depression under perioden 1987 till 2012. Dessa individer matchades sedan med tre kontrolldeltagare, som hade samma kön och födelseår, men som inte hade fått diagnosen depression. Deltagarna följdes därefter i upp till 26 år.
Under tidsperioden utvecklade 1 485 personer, eller 1,1 procent, av dem som hade haft en depression, Parkinsons sjukdom. Motsvarande siffra för de 1 775 personer som inte hade haft en depression var 0,4 procent.
Utifrån dessa resultat beräknar forskarna att hos personer som hade haft en depression var risken att utveckla Parkinsons sjukdom ökad 3,2 gånger inom ett år, jämfört med dem som inte hade haft en depression. Riskskillnaden mellan grupperna minskade dock med tiden. 15-25 år efter en depression var risken för en Parkinsondiagnos ökad 1,5 gånger.
Studien visar vidare att personer med mer allvarliga fall av depression var mer benägna att utveckla Parkinsons sjukdom. De som hade varit inlagda på sjukhus för depression fem gånger eller fler hade 40 procent högre risk att utveckla Parkinsons sjukdom, jämfört med personer som hade varit inlagda på sjukhus för depression endast en gång. De som hade varit inlagda på sjukhus för depression hade 3,5 gånger större risk att utveckla Parkinsons sjukdom, jämfört med personer som hade behandlats för depression i öppenvården.
Kopplingen mellan depression och Parkinsons sjukdom påverkades inte efter justering för exempelvis traumatisk hjärnskada, stroke och alkohol- och drogmissbruk, vilka är faktorer som också kan påverka risken för depression.
I studien undersökte forskarna också syskon för att se om kopplingen mellan depression och Parkinsons sjukdom kunde påverkas av genetiska faktorer och miljöfaktorer under uppväxten.
– Vi hittade inte någon sådan koppling, vilket förstärker vår uppfattning om att en depression i sig kan vara en del av en Parkinsonutveckling, eller i alla fall utgöra en riskfaktor för sjukdomen. Om sjukdomarna orsakades av samma genetiska faktorer eller tidiga miljöfaktorer, då skulle vi se en kopplad förekomst av dessa båda sjukdomar hos syskon, men det gjorde vi alltså inte, säger Peter Nordström, professor vid Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, som är en av studieförfattarna.
Läs studien i tidskriften Neurology
Helena Gustafsson, doktorand, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Umeå universitetTelefon: 070-239 10 39
E-post: helena.gustafsson@umu.se
Peter Nordström, professor vid Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Umeå universitetTelefon: 070-899 65 99
E-post: peter.nordstrom@germed.umu.se
Neurology, 2015, Depression and subsequent risk of Parkinson disease - A nationwide cohort study, Helena Gustafsson, Anna Nordström, Peter Nordström,
DOI: 10.1212/WNL.0000000000001684
Redaktör: Mattias Grundström Mitz