NYHET Allas lika värde, att få vara just den man är, har alltid varit viktigt för Medicinska fakultetens Lika Villkorspristagare Anne Möller Thysell, instruktionssjuksköterska vid kliniskt träningscentrum Clinicum Betula.
- Det är mycket viktigt för den som arbetar inom vården att vara medveten om normer och fördomar – hur dessa påverkar oss och samhällslivet i stort, säger Anne Möller Thysell, som uppvaktades med blommor och diplom av Christina Ljungberg, vicedekan för lika villkor och mångfald.
Anne berättar att hon har gått en yrkesmässigt krokig väg fram till dagens arbete på Clinicum Betula.
Christina Ljungberg, vicedekan för lika villkor och mångfald. Anne Möller Thysell, instruktio
BildMattias Pettersson- Jag började läsa till lärare i 20-årsåldern, men hoppade av och blev till slut sjuksköterska i stället, och cirkeln slöts när jag fick jobbet som instruktionssjuksköterska för drygt fem år sedan.
Nu läser Anne parallellt med jobbet en master i omvårdnad, där hon valt att kombinera kurser i medicinsk pedagogik med kurser som har med normmedvetenhet att göra. Det handlar om kurser vid olika lärosäten, inom områdena genus, normkritik, intersektionalitet och HBTQ.
- Min tanke är att kombinera synliggörande och reflektion kring normer med det praktiska lärandet, där studenterna även ska öva på bemötande av patienter.
Anne säger att hon alltid haft en grundmurad värdering och ett intresse för allas lika värde.
- Jag har uppfostrat mina barn att de får vara som de vill, att det är OK att älska den man vill - det är värderingar jag har med mig hemifrån. Jag har alltid haft människor i min närhet, både vänner och familjemedlemmar, som på olika sätt bryter mot normer för sexualitet och könsuttryck. Jag tror det har bidragit till att mina värderingar är vad de är och att jag tycker det här är viktigt.
Normer och fördomar
Inte minst inom vården är det, säger Anne, viktigt med kunskap och medvetenhet om normer och och deras påverkan på oss själva och andra.
- Vi kan inte eliminera normer och fördomar, men vi kan genom att vara medvetna om dem också hantera dem.
För att lyfta frågor om allas lika värde med såväl studenter som kollegor, använder hon gärna det vardagliga pratet och undviker stereotyper. Det handlar om att våga prata om ämnen som sexism, rasism, homo- och funkofobi, ålderism och andra typer av förtryck, när dessa kommer upp i samtal. Anne har också planer kring hur patientfall kan utvecklas på enkla sätt utan att behöva ändra själva syftet med övningen, som att ge en patient ett icke-svenskklingande namn eller att en manlig patient är gift med en man.
På Clinicum Betula har det köpts in dockor och attrapper med mörk hudton, dels för att representera en mångfald men också för att studenterna exemeplvis ska lära sig att känna igen trycksår på brun hud.
Förståelse och respekt
- Vår verklighet är verkligen mångfacetterad och studenterna idag är mycket medvetna och har ett öppet synsätt. Jag upplever att det finns en större variation bland studenterna än tidigare, exempelvis fler utrikesfödda och transpersoner. Jag tror de studenterna känner sig mer inkluderade om de kan känna igen sig i utseendet på övningsdockor eller i patientfall. När vi jobbar kliniskt träffar vi patienter av alla slag - då behöver vi förstå och respektera dem oavsett kultur och sexuell läggning.
Anne ger som ett exempel när hon skulle hjälpa en nyförlöst kvinna duscha.
- Hon ville inte ha min hjälp, hon ville att hennes mamma skulle hjälpa henne tvätta sig. Jag förstod inte först, jag försäkrade att hennes mamma inte behövde göra det, att vi i personalen gärna hjälpte till. Men när kvinnan förklarade att det i hennes kultur är tradition att det är mormodern som hjälper den nyförlösta mamman tvätta sig efter förlossningen, förstod jag att det var viktigt och att det bästa för henne var att få hjälp av mamman, och då blev det så.
Sällan bara ett ”rätt” sätt
Anne menar att det inte handlar om att känna till alla traditioner och kulturer i världen, utan att lyssna och respektera när man möter sätt att se på saken som är obekanta för en själv. Att förstå att det sällan finns ett ”rätt” sätt utan att det handlar om olika perspektiv.
Ett annat exempel på något Anne skulle vilja se mer av i utbildningen är att bemöta personer som tillhör HBTQ-gruppen.
- Psykisk ohälsa och suicid är vanligt hos transpersoner, och jag skulle vilja att studenterna fick öva på bemötande av dessa patienter för att skaffa sig beredskap inför verkliga patientmöten. Att få träna på att möta en patient i kris i en simulerad övning i kontrollerad miljö, där det är någon som agerar patient ökar tryggheten, vilket också stöds av forskningen.
Forskning ett nästa steg
Framåt i tiden vill Anne jobba för större jämställdhet och lyfta de som trycks ned av normerna. Hon har siktet inställt på att kanske så småningom börja forska kring intersektionalitet och normer i vården och hur de påverkar vårdpersonal, studenter och patienter. Det finns fortfarande mycket att synliggöra och arbeta med, men mycket är också bättre nu än tidigare.
- Jag vill tro att vi är på god väg mot en jämställd yrkeskår.
Anne sprider kunskap och medvetenhet i frågor rörande kön, sexuell läggning och etnicitet i sitt arbete som instruktionssjuksköterska på det kliniska träningscentrumet Clinikum Betula. Hon läser också ett masterprogram i omvårdnad där fokus delvis ligger på vård med ett HBTQ-perspektiv som hon lär ut till kollegor, lärare och studenter. Hon är både normkritisk och inkluderande och belyser olika perspektiv om hur man kan tolka och förstå andra människor. Anne utvecklar undervisningen på enheten bland annat genom övningsmodeller med melaninrik hud och genom patientfall med inte enbart svenskklingande namn eller cis-personer, samt väcker kritiskt tänkande och medvetenhet kring inkludering hos studenterna. Anne tar diskussioner och bemöter åsikter som uttrycker rasism, homofobi eller funkofobi och svarar på frågor pedagogiskt och med vänlighet. Hennes arbete leder till att alla som möter studenter ska kunna göra det med respekt och förståelse. Anne är en förebild i arbetet för lika villkor och bidrar till att alla studenter ska kunna delta i undervisning och utbilda sig efter sina egna förutsättningar.
Anne Möller Thysell, årets Likavillkorspristagare, uppvaktades med blommor och diplom av Christina Ljungberg.
BildMattias PetterssonDet var i samband med att Institutionen för omvårdnad träffade universitetsledningen, som årets Lika Villkorspris delades ut av Christina Ljungberg, vicedekan för lika villkor och mångfald.
- Vi fick 11 nomineringar i år, som beskriver många fina insatser. Vi hoppas därför att de som nominerat gör ett nytt försök nästa år igen och att många tar chansen att uppmärksamma det viktiga arbete som våra pristagare gör! Nomineringen öppnar i början av september, säger Christina Ljungberg.
Syftet med priset är att uppmuntra medarbetare och studenter vid Medicinska fakulteten att verka för lika villkor inom fakulteten. Pristagaren/-na ska ha gjort en betydelsefull insats för främjandet av lika villkor inom fakulteten/universitetet. Den som får utmärkelsen får 15 000 kronor och ett fint diplom.