Hoppa direkt till innehållet

Information till studenter och medarbetare med anledning av covid-19 (Uppdaterad: 15 april 2021)

printicon
Publicerad: 10 jun, 2013

DNA-förändringar kan påverka framtida behandlingsval vid T-cellsleukemi hos barn

NYHET Patienter som hade stora metyleringsförändringar av arvsmassan (DNA) i sina leukemiceller hade bättre prognos än de som hade små förändringar. Det visar en svensk studie publicerad i tidskriften PLOS ONE. Denna upptäckt kan få betydelse när det gäller framtida val av behandling vid akut T-cellsleukemi hos barn.

En forskargrupp vid institutionen för medicinsk biovetenskap, vid Umeå universitet har studerat en variant av akut leukemi hos barn som uppkommer i så kallade T-celler (T-ALL). Forskarna har bland annat upptäckt att det finns skillnader i hur cellernas DNA är modifierat, så kallad DNA metylering, vilket även har visat sig ha betydelse för det långsiktiga svaret på behandling. Patienter med hög metyleringsgrad i leukemicellerna hade bättre överlevnad än de med låg metyleringsgrad. Orsaken till detta är inte klarlagd och i de fortsatta studierna kommer materialet därför att utökas med patienter från hela Norden.

De barn med T-ALL som ingick i den aktuella studien diagnostiserades och behandlades före år 2008 då överlevnaden bara var cirka 65 procent. Efter 2008 har behandlingen intensifierats och överlevnaden stigit till mer än 80 procent, vilket är en stor förbättring. Huruvida DNA-metylering kommer att vara en prognostisk markör för barn som behandlats enligt det nya protokollet är ännu oklart.

– Vi inriktar nu forskningen på att försöka förstå de bakomliggande orsakerna till att vi ser skillnader i metyleringsgrad med koppling till prognosen för patienterna, säger Sofie Degerman, förste forskningsingenjör.

Förutom kopplingen mellan metyleringsgrad och prognos studerade forskarna även vilken typ av gener som påverkades av metylering. Ett flertal gemensamma förändringar fanns inom den högt metylerade leukemigruppen, vilka kommer att studeras i mer detalj för att förstå deras eventuella betydelse för sjukdomsuppkomst och behandlingssvar.

Studien är ett samarbete mellan forskargrupper vid universiteten i Umeå, Göteborg, Linköping och Lund. De personer från Umeå som bedrivit studien är Sofie Degerman (forskare), Magnus Borssen (doktorand/läkare), Erik Forestier (barnonkolog) och Göran Roos (hematopatolog).

Klicka här för att läsa artikeln i PLOS ONE.

För mer information kontakta:
Sofie DegermanInstitutionen för medicinsk biovetenskap
Telefon: 090-785 28 73
E-post: sofie.degerman@medbio.umu.se

Redaktör: Mattias Grundström Mitz