Effektivare nervcellstransplantation vid Parkinsons sjukdom
NYHET
Genom att påverka en av hjärnans stödjeceller, astrocyterna, kan man förhoppningsvis få transplanterade nervceller att växa på så gynnsamt sätt som möjligt för patienten. Det visar Sara af Bjerkén i den avhandling hon försvarar vid Umeå universitet 23 maj.
Parkinsons sjukdom är ett neurologiskt tillstånd som i första hand påverkar rörelseförmågan. Sjukdomen orsakas av en nedbrytning av dopamin-producerande nervceller i hjärnstammen, vilket leder till en brist på signalsubstansen dopamin.
Behandling med L-DOPA (levodopa) är den vanligaste behandlingen vid Parkinson's sjukdom och syftar till att kemiskt ersätta de förlorade nervcellerna. L-DOPA, som är ett förstadium till dopamin, omvandlas till dopamin i vissa nervändar i hjärnan. Behandlingen är normalt effektiv under de första åren av sjukdomen. Effekten avtar dock när sjukdomen fortskrider och fler dopaminnerver försvinner. Ett annat problem är uppkomsten av överrörlighet eller ofrivilliga rörelser, så kallad dyskinesi. Upphovet till dessa oönskade rörelser är inte klarlagd, men ojämn tillgång till dopamin kan vara en bidragande orsak.
Sara af Bjerkén visar med hjälp av en experimentell modell för Parkinsons sjukdom att L-DOPA kan omvandlas till dopamin i avsaknad av dopaminnerver. L-DOPA kan således omvandlas i andra nervterminaler eller annan vävnad. Regleringen och frisättningen av dopamin i hjärnan blir följaktligen inte lika specifik och kan tänkas bli mer ojämn. Vidare hittades ett samband mellan dyskinesi och ökad täthet av nervfibrer med serotonin som signalsubstans. af Bjerkén visar även att långvarig behandling med L-DOPA som ges systemiskt minskar dopamin-frisättningen i hjärnan medan L-DOPA som ges lokalt direkt i hjärnan ökar dopamin-frisättningen. Dessa fynd visar på komplexiteten med L-DOPA-behandling och kan öka förståelsen för dess effekter.
Transplantationsbehandling är ett alternativ till L-DOPA-behandling hos patienter med Parkinsons sjukdom. Genom transplantation ersätter man de förlorade dopamincellerna med nya. af Bjerkén har i sin avhandling undersökt dopamin-producerande celler och vävnad från gnagare och funnit ett samband mellan nervfiberutväxt och en typ av stödjeceller i hjärnan som kallas astrocyter. Avhandlingen beskriver två olika nervfiberutväxter från dopaminceller. En initial utväxt som ses växa utan astrocyter och en senare utväxt som verkar helt beroende av astrocyter. De nybildade dopaminerga nervtrådarna uppvisar olika egenskaper: den förstnämnda når långt utan att förgrena sig medan den andra växer över kortare avstånd och bildar ett nätverk av nervfibrer. Genom att modulera astrocyterna har Sara af Bjerkén lyckats påverka de olika nervfiberutväxterna. När astrocyterna hämmas gynnas den nervfiberformation som växer i avsaknad av astrocyter och när astrocyterna stimuleras gynnas nervfiberutväxten som växer tillsammans med astrocyter. Dessa utväxtmönster sågs även från andra nervceller än dopaminproducerande, och kan tänkas vara ett generellt fenomen. Denna kunskap kan användas för att få förbättrat resultat vid transplantationer av dopaminproducerande vävnad.
Fredag 23 maj försvarar Sara af Bjerkén, Institutionen för integrativ medicinsk biologi, histologi med cellbiologi, sin avhandling med titeln ”On dopamine neurons. Nerve fiber outgrowth and L-DOPA effects”. Disputationen äger rum i lokal BiA201, Biologihuset, Umeå universitet. Fakultetsopponent är assistant professor Kathy Steece-Collier, University of Cincinnati, Ohio, USA.
