"False"
Hoppa direkt till innehållet
printicon
Huvudmenyn dold.
Publicerad: 2012-05-18

Farlig fördröjning vid malignt melanom

NYHET Varför drar sig människor för att söka vård för malignt melanom så att diagnosen och behandlingen fördröjs? Det är huvudfrågan i den avhandling som Senada Hajdarevic försvarar vid Umeå universitet den 23 maj.

Svaret är ofta att de inte uppfattar sina hudförändringar som allvarliga. I avhandlingen undersöks anledningarna till fördröjningen och hur människor fattar beslutet om att vända sig till sjukvården vid misstänkt hudmelanom.

Malignt melanom är en allvarlig sjukdom med dålig prognos om den inte upptäcks och behandlas i tid. Det är också den cancerform som ökar mest i Sverige, med drygt 4 % årligen. Män och kvinnor drabbas i lika stor utsträckning men generellt har kvinnor tunnare tumörer vid diagnosen än män, vilket är fördelaktigt eftersom risken för spridning ökar med tjockleken. Sjukdomen blir vanligare i 50-årsåldern men framför allt efter 60 år. Omkring 3000 människor drabbas årligen i Sverige och trots att femårsöverlevnaden har ökat dör cirka 480 personer varje år i sjukdomen. Ultraviolettstrålning från sol eller solarier är den vanligaste orsaken. De flesta melanom uppträder som nya hudförändringar, vilket kräver uppmärksamhet hos den drabbade för att upptäcka fläckarna tidigt och snabbt söka vård. Därför är det viktigt att medvetenheten om melanom ökar, speciellt bland äldre ensamboende män på landsbygden som har rapporterats vara en särskild riskgrupp. När människor vistas i solen behöver de skydda kroppen med både solskyddskräm och kläder eftersom melanom kan utvecklas även om man inte solar sig aktivt.

Det som krävs för en vårdkontakt är att personen upplever hudförändringen som allvarlig och existenshotande. Oklar information om var man ska söka vård och det faktum att närstående och omgivningen inte stöter på om saken i tillräcklig utsträckning ökar fördröjningen. Genusfaktorer påverkar också i det här sammanhanget: Kvinnor beskrev sig som mer medvetna om kroppsliga förändringar och försökte många gånger först med egenvård. Dessutom uttryckte de oftare att ansvaret för familjen var ett skäl för att de dröjt med vårdkontakten. Männen beskrev att de mer sällan upptäckte melanomen själva, men att de följde oftast anhörigas råd och sökte vård snabbt. Kvinnor och personer utan partner rapporterade att de var överdrivet vaksamma mot hudförändringar medan män i högre utsträckning använde en avvaktande strategi. Kvinnor fick vänta kortare tid för både den primära och den utvidgade operationen (efter provsvar) medan patienter som var äldre än 60 år fick vänta längre på utvidgad operation.

Ökad medvetenhet bland vårdpersonal om fördröjningsorsakerna kan ha betydelse för tidigare upptäckt av melanom, exempelvis skulle andra tillfällen när patienter har kontakt med vården kunna användas för kroppsinspektion. Att hitta nya vägar att nå riskpersoner är en utmaning för det framtida preventionsarbetet. Utöver detta verkar det behövas förändringar i vårdapparaten som förbättrar remissflödet från den första kontakten till diagnos och behandling.

Senada Hajdarevic är doktorand vid Institutionen för omvårdnad och Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, Umeå universitet, och kan nås påtel. 090-786 91 24mobil 072-743 91 24
e-post Senada.Hajdarevic@nurs.umu.se

Onsdagen den 23 maj försvarar Senada Hajdarevic, Institutionen för omvårdnad, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Patient- och vårdrelaterad fördröjning av diagnos vid malignt melanom (engelsk titel: Patient- and health care delays in malignant melanoma).Disputationen äger rum kl. 09.00 i Bergasalen, Kvinna-barn-onkologi-huset, by. 27, NUS.
Fakultetsopponent är professor Carol Tishelman, Karolinska institutet.

Läs hela eller delar av avhandlingen på
urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:umu:diva-54392