Hoppa direkt till innehållet

Information till studenter och medarbetare med anledning av covid-19 (Uppdaterad: 22 februari 2021)

printicon
Publicerad: 23 apr, 2007

Fettcellernas roll vid typ 2-diabetes

NYHET Delvis nya rön om hur okänsligheten för insulin uppstår på cellnivå hos personer vid typ 2-diabetes presenteras i den avhandling som Frida Renström försvarar vid Umeå universitet den 27 april.

Insulinresistens, dvs. att kroppens celler blir okänsliga för hormonet insulin, är starkt förknippat med hjärt- kärlsjukdom och typ 2-diabetes, tidigare kallad åldersdiabetes. Det är också kopplat till fetma. Avhandlingen studerar de mekanismer som bidrar till insulinresistens i fettceller, med fokus på effekterna på cellnivå av de höga blodnivåer av socker (glukos) och insulin som är typiska för denna diabetes.

Studierna visar att insulinets förmåga att stimulera sockerupptaget i fettceller från människa kraftigt försämras vid långvarigt höga insulinnivåer. Exponering för både höga glukos- och insulinnivåer, som vid typ 2-diabetes, resulterar i minskad mängd av proteinet IRS-1 (insulinreceptorsubstrat-1). Det är ett nyckelprotein i den komplexa signaleringskedja som aktiveras i cellen när insulin binder till sina målceller.

Avhandlingen visar dock, i fettceller från både råtta och människa, att minskningen av cellernas IRS-innehåll sker först efter det att insulinresistensen har uppstått. Det tyder på att den minskade mängden IRS-1 i fettceller från personer med insulinresistens och typ 2-diabetes är en följd av, inte en orsak till, insulinresistensen även om den kan bidra till att ytterligare försämra cellernas förmåga att ta upp socker.

Upptagningsförmågan i odlade fettceller från människa verkar inte påverkas nämnvärt av hög glukoskoncentration i omgivningen. Eftersom det är väl dokumenterat att höga sockernivåer i blodet försämrar insulinets förmåga att stimulera glukosupptaget tyder detta på att den bakomliggande orsaken inte är en effekt på den enskilda fettcellen.

Vid insulinresistens störs regleringen av energiomsättningen vilket också leder till ökad frisättning av fettsyror från fettvävnaden och försämrar insulinets förmåga att stimulera sockerupptaget. Idag vet man att fettvävnaden inte bara fungerar som ett energilager utan också producerar hormoner och inflammationsämnen, s. k. adipokiner, som medverkar i regleringen av energibalansen.

Vid övervikt rubbas den och mycket tyder på att det kan bidra till utvecklingen av insulinresistens. Vid fetma uppstår en kronisk inflammation i fettvävnaden vilket ökar produktionen av inflammationssubstanser, s. k. cytokiner. Ökade mängder av två sådana, TNF-α och IL-6 har visat sig försämra fettcellernas sockerupptagsförmåga och även minska mängden IRS-1.

En mängd olika faktorer under utvecklingen av typ 2-diabetes kan således bidra till insulinresistensen. Preliminära resultat i avhandlingen tyder på att det finns ännu okända faktorer — utöver socker, insulin, fettsyror, TNF-α och IL-6 — i blodet hos individer med typ 2-diabetes som direkt kan hämma cellernas förmåga att svara på insulin. Sådana nya faktorer skulle kunna bli måltavlor för framtida läkemedel mot diabetes.

Frida Renström är doktorand vid Inst. för folkhälsa och klinisk medicin, enheten för medicin, tel. 090-785 14 89, e-post: Frida.Renstrom@medicin.umu.se

Fredagen den 27 april försvarar Frida Renström, Inst. för folkhälsa och klinisk medicin, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Fat cell insulin resistance – an experimental study focusing on molecular mechanisms in type 2 diabetes. Svensk titel: Insulinresistens i fettceller – en experimentell studie med fokus på molekylära mekanismer vid typ 2-diabetes. Disputationen äger rum kl. 9.00 i sal Betula, By. 6M, Norrlands Universitetssjukhus, Umeå. Fakultetsopponent är docent Anna Krook, Karolinska Institutet, Solna.

Redaktör: Hans Fällman