NYHET
Inom EU varierar tillträdeskraven till ett och samma yrke, något som hindrar arbetskraftens fria rörlighet. Staffan Ingmanson, Umeå universitet, behandlar i sin avhandling de olika rättsliga strategier som Europeiska gemenskapen tillämpat för att motverka dessa hinder.
För att få jobba inom ett visst yrke eller använda en särskild yrkestitel, fordras ofta ett särskilt examens-, utbildnings- eller annat behörighetsbevis. Dessa krav och yrkesregleringar varierar mellan EU:s medlemsstater, och vanligtvis krävs bevis som endast utfärdas inom det egna landet. Det innebär att tillträdeskraven till ett och samma yrke – till exempel advokat- och ingenjörsyrkena – ofta skiljer sig åt mellan länderna. Sådana nationella behörighetskrav hindrar arbetskraftens fria rörlighet.
Staffan Ingmanson, juridiska institutionen vid Umeå universitet, har i sin avhandling analyserat innehållet i gemenskapsrätten och undersökt vilka rättsliga strategier som Europeiska gemenskapen har utvecklat för att motverka dessa hinder.
I avhandlingen analyseras bland annat innehållet i de direktiv som har antagits och EG-domstolens praxis på området. Enligt de direktiv som har utfärdats på området och den praxis som EG-domstolen har utvecklat, är grundprincipen att den som har kvalificerat sig för att utöva ett visst yrke i en medlemsstat också ska vara kvalificerad att utöva samma yrke i en annan medlemsstat.
Fredagen den 21 oktober försvarar Staffan Ingmanson, juridiska institutionen, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Erkännande av yrkeskvalifikationer inom EU. Disputationen äger rum kl. 13.00 i hörsal C, Samhällsvetarhuset. Fakultetsopponent är Jonas Malmberg, Arbetslivsinstitutet.
