Förändrade villkor i förskolan upplevs som försämringar
NYHET
Förändrade villkor i förskoleverksamheten upplevs av frustrerad personal nästan uteslutande som försämringar. Kenneth Ekström har i sin avhandling studerat hur den pedagogiska praktiken gestaltas och realiseras på tre förskoleavdelningar.
Förskolan som samhällsinstitution har genomgått en rad förändringar under senare år, förändringar föranledda av politiska beslut som direkt rör förskoleverksamheten, men också andra slag av förändringar. Förutsättningarna för förskolan i Sverige har därmed påtagligt förändrats sedan slutet av 1980-talet.
Administrativa och organisatoriska förändringar har tillfört nya arbetsuppgifter och skapat ett ökat avstånd till den närmaste arbetsledningen. Tillkomsten av arbetsuppgifter ses av de anställda som en pålaga, vilket kan förstås mot bakgrund av att barnantalet samtidigt ökat och med en därmed följande ökande arbetsbelastning.
Förutom det ökade barnantalet anges det ökade antalet små barn vara ett problem. De vuxna tvingas prioritera de små barnens behov av omsorg, vilket de anställda pedagogerna menar kan leda till att de får mindre tid till att ägna sig åt de äldre barnen och deras behov av stimulans och uppmärksamhet. Detta kanske till viss del kan kasta ett ljus över den betydelse pedagogerna ger tillkomsten av en läroplan för förskolan.
Läroplanen tillskrivs inte så stor praktisk betydelse i den dagliga verksamheten. Den verkar främst sätta ord på det man redan gjorde, förtydliga uppdraget och skapar en ökad självkänsla. Läroplanens betoning av ett pedagogiskt innehåll bidar till en ökad legitimitet med höjd status som följd. Läroplanen ställer dock ökade krav på bland annat dokumentation och en ökad individualisering, vilka båda blir orsak till frustration då inte andra förutsättningar givits för att kunna realisera sådana mål.
Avhandlingen bygger på observationer av verksamheten vid förskolorna och intervjuer med pedagogerna. Arbetet lyfter fram hur forskning kan bidra till att bättre förstå praktiskt pedagogiskt arbete i förskolans vardag. Det handlar om vad pedagogerna gör, hur de gör det och vad de tänker om det de gör. Studien belyser inbyggda motsättningar som föreligger mellan samhällets krav uttryckta i styrdokument och tilldelade resurser men också sättet att organisera verksamheterna på. Studien lyfter också upp fostran i förskolan och kan utgöra en bakgrund mot vilken fostranspraktiker kan diskuteras, vad fostras barn till och för vilket samhälle?
Fredagen den 23 februari försvarar Kenneth Ekström, Institutionen för barn- och ungdomspedagogik, specialpedagogik och vägledning, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Förskolans pedagogiska praktik - ett verksamhetsperspektiv. Disputationen äger rum kl 10.00 i Hörsal A, Samhällsvetarhuset, Umeå universitet. Fakultetsopponent är professorn i pedagogik Anne-Lise Arnesen, Avdelning för lärarutbildning, Högskolan i Oslo, Norge.
Kenneth Ekström har vuxit upp och gått i grundskola i Skelleftehamn och gymnasieskola i Skellefteå. Han har varit yrkesverksam som förskollärare i Skellefteå kommun och är numera bosatt i Umeå. Under studietiden har Ekström tillhört den nationella forskarskolan i pedagogiskt arbete (NaPa).
