Hoppa direkt till innehållet
printicon
Huvudmenyn dold.
Publicerad: 20 jun, 2018

Förfrämligande som redskap inom arkitekturen

NYHET Förfrämligande är ett sätt att ifrågasätta arkitektur. En blivande expert på området är Katja Hogenboom från Holland som är en av de två första forskarstuderande vid Arkitekthögskolan.

– Det här är en minnesvärd dag! Jag har varit doktorand i exakt ett år, säger Katja Hogenboom, nedsjunken i en skön fåtölj i läshörnan på Konstnärligt campus nya bibliotek med vacker utsikt över Umeälven.

Hon har funnit sig väl tillrätta i norra Sverige.

– Jag bor i ett gult trähus på landet vilket var min idé om att bo i Sverige. Här finns stillhet, natur, gott om plats och ett helt annat klimat än i Amsterdam, där jag förut bodde.

Efter gymnasiet funderade Katja Hogenboom på ett kreativt yrke som involverade matematik och teknik. Hon fick inspiration att söka arkitektprogrammet efter ett öppet hus-besök på Delft tekniska universitet. Men först läste hon spanska i ett år.

Språkkunskaperna fick hon nytta av efter det tredje året på arkitektutbildningen då hon tillbringade ett drygt halvår i Barcelona och arbetade på ett stort arkitektkontor.

– Det är väldigt viktigt med arbetslivserfarenhet under studietiden. Här fick jag en insikt om att sociala, politiska och ekonomiska intressen spelar roll för samhällets utveckling. Jag hittade lusten att fördjupa mig i ämnet, kanske forska! Jag återvände sedan till Barcelona för att göra mitt exjobb om hur den politiska situationen där påverkar de offentliga utrymmena i staden.

Från examen till starta eget

Parallellt med studierna arbetade Katja Hogenboom deltid på ett litet arkitektkontor i Amsterdam. Här blev hon anställd efter examen och jobbade i fem år.

– Det var en mycket bra skola och jag lärde mig jättemycket! Jag fick jobba med alla steg i processen, det vill säga delta i tävlingar, göra konceptuella planer, designa, rita, och vara på byggplatsen tills projekten var avslutade.

Men efter några år kände att hon behövde ta in mer forskning i det praktiska arbetet och 2008 tog hon steget och startade ett eget kontor där hon integrerade alla sina intressen i form av forskning, foto, undervisning och arkitekturgestaltning.

Funderingarna att börja doktorera tog vid, men möjligheterna i Holland kändes då ganska begränsade. Efter att ha pratat med Peter Kjaer, rektorn vid den då nystartade Arkitekthögskolan i Umeå om arkitektur, forskning och högskolans visioner kände hon att det här var ett nyskapande som hon ville vara en del av.

Förfrämligande i arkitektur

Hon flyttade till Sverige hösten 2010 och efter ett år med undervisningsarbete blev hon anställd som doktorand vid Umeås Arkitekthögskola. Temat i Katjas forskning är Estrangement in Architecture. Det betyder ungefär förfrämligande i arkitekturen.

Arkitektur är högaktuellt berättar Katja Hogenboom och talar om Bilbao-effekten om hur en hel stad får ett kulturellt och ekonomiskt uppsving enbart genom tillkomsten av en enskild byggnad. Arkitektur har alltså en social makt att förändra saker. Men arkitektur har paradoxalt nog förlorat sin potential att ändra vår sociala verklighet, menar hon.

Förfrämligande är ett sätt att ifrågasätta arkitektur och för att förstå tekniken refererar Katja Hogenboom till Bertolt Brecht (tysk dramatiker och teaterteoretiker 1898-1956). Brecht använde förfrämligande för att möta effekten av alienation. Han visade verkligheten på scen på ett sätt som inte motsvarar ens förväntningar.

– Till exempel kunde han iscensätta en kvinna som föder barn i ett kök i stället för på ett sjukhus. Detta får åskådaren att ifrågasätta glappet mellan rum och händelse och frigöra sig från ett tillstånd, en kliché.

Tekniken får objekten att bli främmande. För att utforska vad förfrämligande som redskap ger upphov till i arkitektoniska projekt undersöker Katja Hogenboom i sitt doktorandarbete tre fallstudier. Arkitekterna till dessa verk kan ha använt förfrämligande i teorin, i en detalj eller i hela verket.

Det kinesiska TV-huset

Ett av fallen Katia studerar är det kinesiska TV-huset, CCTV, i Beijing som stod helt klart i maj 2012. Det är ett 230 meter högt spektakulärt bygge där två torn växer mot skyn och går ihop i toppen. Byggnaden är ett politiskt monument, en propaganda för den kinesiska regeringsmakten, men samtidigt en kontroversiell byggnad där den holländske arkitekten Rem Koolhaas har tagit en risk med att rita en förfrämligande struktur utan räta vinklar.

– Sett från vissa vinklar ser huset aggressivt ut, från andra nästan ömtåligt som om det håller på att tippa över. Byggnaden förändras när åskådaren rör sig, säger Katja Hogenboom.

Fysiskt är byggnaden formad i en loop. Loopen är en visuell effekt så att den får ett skulpturalt och föränderligt utseende.

En annan intressant aspekt på förfrämligande, berättar Katja Hogenboom, är storhet. Vissa byggnadsverk är så stora att allt inom dem inte går att greppa.

– Utrymmen blir utelämnade, fria från arkitektur.

Namn: Katja Hogenboom
Fritidsintressen: film, mode, städer, resa, sport, odla grönsaker, läsa
Favoriter inom svensk arkitektur: Stadsbiblioteket i Stockholm av Gunnar Asplund. Sigurd Lewerenz verk, till exempel blomkiosken i Östra kyrkogården i Malmö. Lewerentz verk, till exempel Uppståndelsekapellet på Skogsskyrkogården. Skogskyrkogården är en fantastisk plats!

Redaktör: Ingrid Söderbergh