Hoppa direkt till innehållet
printicon
Huvudmenyn dold.
Publicerad: 20 jun, 2018

Forskare vill åtgärda dioxinproblemen i Östersjön

NYHET Fet fisk från Östersjön innehåller fortfarande höga halter av dioxiner trots att de direkta utsläppen har minskat sedan 1970-talet. Ett nytt forskningsprojekt har nu tilldelats sex miljoner kronor av Naturvårdsverket för att utveckla en strategi som ska minska dioxinhalterna i Östersjön.

Till feta fiskarna räknas bland annat de som vi snart hittar på våra julbord, strömming, lax och sill. Östersjöns feta fiskar har högre halter av dioxiner och flera andra organiska miljögifter än motsvarande arter från närliggande havsområden. Karin Wiberg, docent vid Kemiska institutionen, Umeå universitet, leder projektet:– Vi vet att miljögifterna framför allt sprids via luften och genom att reducera utsläppen skulle vi kunna påskynda en minskning av miljögifterna i vattnet och i fisken. Däremot vet vi inte vilka de huvudsakliga utsläppskällorna är och vilka delar av utsläppen som har sitt ursprung i Sverige. Detta vill vi ta reda på i det nya forskningsprojektet.
Tidigare studier har också visat att förhöjda dioxinhalter finns vid kustområden i närheten av stora industrier och tätbefolkade regioner.

Varför dioxinhalterna är betydligt högre i Östersjöfisk är inte ordentligt utrett, något som forskarna nu hoppas kunna råda bota på.
– Även om utsläppen har minskat de senaste decennierna har dioxinhalten i strömming varit relativt stabil sedan mitten av 1980-talet. Kanske har vi inte lyckats minska utsläppen tillräckligt mycket för att se signifikanta resultat. I en del av projekt kommer vi därför att undersöka hur lång tid det tar innan koncentrationerna i strömming minskar om vi skulle reducera utsläppen ytterligare, säger Karin Wiberg.

Inom EU finns sedan 2001 ett förbud mot försäljning av fet Östersjöfisk på grund av höga halter av dioxiner och dioxinlika ämnen, både som mat och djurfoder. Sverige och Finland har dock fått ett undantag från dessa regler när det gäller konsumtion av strömming, eftersom konsumenterna anses vara så pass medvetna om riskerna genom myndigheternas kostrekommendationer.
– Vi hoppas att med vår forskning på sikt kunna förbättra kvaliteten på matfisk från Östersjön, poängterar Karin Wiberg.

Inom forskningsprojektet medverkar även forskare vid Stockholms och Göteborgs universitet, Naturhistoriska Riksmuseet, Sveriges Geologiska Undersökningar (SGU), Finlands miljömyndighet (SYKE), och ett europeiskt modelleringscentra (Meteorological Synthesizing Centre East of EMEP). Både Umeå universitet och Stockholms universitet har nyligen tilldelats medel inom havsmiljöforskning via regeringens satsning på strategiska forskningsområden.

Naturvårdsverket ser fram emot resultat från projektet.
– Vi tror att de kan bidra med värdefull kunskap vi saknar idag. Kan vi öka vår förståelse kring vad det är som gör att vi fortfarande ser så höga dioxinhalter i fisk kommer vi att bli bättre på att ta fram rätt åtgärder, säger Niklas Johansson, handläggare, Naturvårdsverket.

För ytterligare information, kontakta gärna:

Karin Wiberg, docent vid Kemiska institutionenTelefon: 090-786 56 72, , 070-2341570
E-post: karin.wiberg@chem.umu.se

Redaktör: Karin Wikman