NYHET
När man pratar om arktisk forskning så är det ganska naturligt att fråga sig vad som egentligen menas med det. Hur definierar man Arktis? Var börjar och slutar den arktiska regionen? Svaret är mindre enkelt och mindre vetenskapligt än man kan tro. Det säger kulturgeografen Dieter Müller.
Inom Umeå universitets centrum för arktisk forskning, Arcum, samlas nästan 300 forskare som täcker upp ett brett spann av ämnesområden och vetenskapliga discipliner. En av dem är Dieter Müller som är professor i kulturgeografi och även vicerektor vid Umeå universitet. Han konstaterar att det inte finns en enda vetenskaplig definition av Arktis, utan flera olika. Men det är heller inte något problem inom Arcum:
– Nej, det blir egentligen aldrig aktuellt att dra en linje på jordgloben och säga att om du beforskar något som befinner sig norr om den här linjen så är det arktisk forskning, annars inte, säger han och fortsätter:
– Det är mycket mer en fråga om hur man identifierar sig själv och om man ser ett värde i att vara med i ett sådant här tvärvetenskapligt sammanhang, säger Dieter Müller.
Dieter Müller tar fram en tabell från en bok av de två forskarkollegerna Michael Hall och Jarkko Saarinen. Tabellen beskriver fem olika vetenskapliga definitioner av Arktis: En naturgeografisk (definierad utifrån trädgränsen), en klimatologisk (–10 grader C-isotermen), en geomorfologisk (permafrosten), en astronomisk (latitud) – och en statsvetenskaplig eller ekonomisk definition av mer pragmatisk karaktär.
Alla dessa versioner är giltiga och behövs. Men de har också en ganska marginell betydelse för hur samhället ser på Arktis:
– Vi kan som akademiker ha idéer om vad Arktis är, men det är ju så att många andra har idéer om det också. Och de kommer att använda de idéerna helt oberoende av vad vi säger! Det gäller att vara medveten om sin lilla roll. Det är kanske inte vetenskapen som kommer att bestämma vad som är Arktis och vad som inte är det, utan det är andra aktörer som gör det, säger Dieter Müller.
Som kulturgeograf intresserar sig Dieter Müller ofta för att studera idén om en geografisk plats lika mycket som platsen i sig. För honom är Arktis inte är den neutrala, objektiva avgränsning av ett geografiskt område som det i förstone kan verka som, utan snarare ett begrepp som från allra första början uppstått utifrån politiska intressen.
Han illustrerar detta genom att gå till en karta som sitter på väggen i arbetsrummet, cirkelrund med Nordpolen i mitten, ishavet och de arktiska länderna utbredd runtom. Kartan är kanadensisk, och Kanada ser också ut som det dominerande landet i Arktis storleksmässigt.
– Titta här: Kanada ser ut att ha en väldigt stor del av Arktis. Men de facto sträcker sig landet ganska långt söderut. Staden Whitehorse i Yukon ser ut att vara långt upp i norr, men ligger faktiskt i höjd med Gävle. Dieter Müller visar roat på hur skaparen av kartan har lagt färgade plattor med text runt kanten på vissa delar av kartan. Därmed har delar av Europa och Ryssland försvunnit ur synhåll, medan Kanada framstår desto mer dominant i jämförelse. För honom är kartan en direkt återspegling av en geopolitisk ambition.
– Det finns en stark idé i Kanada om att man vill hävda sig som ett arktiskt land. Och då produceras också den typen av kartor.
Om Kanada har varit en drivande part i ett internationellt politiskt samarbete mellan arktiska länder så har Sverige varit desto mer avvaktande. Dieter Müller säger att det snarare är andra parter, EU och vissa europeiska länder, som varit pådrivande för att Sverige ska bli mer tongivande roll i Arktis.
– I Sverige har det ett ganska stort ointresse för att ge sig in i det arktiska samarbetet. En orsak till det tror jag är arvet från folkhemsprojektet: Idén om att det ska vara likadant i hela landet. Då har man inte plats för ett arktiskt perspektiv. Det andra är att Sverige är ett mycket mer storstadsfixerat land än till exempel Finland.
I det östra grannlandet är sedan ett antal år tillbaka den officiella linjen att hela Finland är att betrakta som ett arktiskt land. För Sveriges del verkar det långsökt att människor i Skåne, eller Stockholm för den delen, skulle börja tänka att de bor i Arktis. Men för Dieter Müller är det ganska självklart att Umeå och Umeå universitet befinner sig i Arktis, även om Umeå ligger närmare 50 mil från polcirkeln och varken har fjälltundra eller evig tjäle:
– Jag skulle vilja argumentera för att Umeå universitet är ett väldigt viktigt arktiskt universitet, på så vis att vi erkänns som en viktig nod för den här typen av forskning.
– På ett sätt kanske vi inte behöver profilera oss så hårt som ett arktiskt universitet överhuvudtaget, eftersom vi redan är det i kraft av den forskning vi bedriver här. En stor del av forskningen vid Umeå universitet bygger på en empiri som samlas in i den nordliga delen av Sverige.
– Det står heller inte i konflikt med att vara ett universitet som tar större plats i ett globalt sammanhang. Även om vi kan ha sådana ambitioner så är det de djupa kunskaperna om lokala förhållanden som gör att vi kan bidra med något på den globala nivån, säger Dieter Müller.