NYHET Rollen som forskningssjuksköterska är sällan uppmärksammad men kan vara nog så viktig för genomförande av klinisk forskning. Det visas i en ny avhandling vid Umeå universitet. Avhandlingen visar att forskningssjuksköterskan är delaktig i alla delar av den kliniska forskningsprocessen men ofta har en vagt definierad arbetsbeskrivning som riskerar att skapa en känsla av osäkerhet
Beatrice Backman Lönn, doktorand vid Institutionen för omvårdnad
BildCarina Vallin– Forskningssjuksköterskorna i studien var överlag nöjda men det finns en hel del förbättringspotential bland annat kring introduktion till yrkesrollen och stödet under transitionen, säger Beatrice Backman Lönn, doktorand vid Institutionen för omvårdnad vid Umeå universitet.
överlag nöjda
Det övergripande syftet med Beatrice Backman Lönns avhandling var att utforska yrkesrollen för forskningssjuksköterskor och sjuksköterskors övergång till forskningssjuksköterskor i Sverige.
Resultaten visar att rollen som forskningssjuksköterska är odefinierad och kan innebära arbetsuppgifter som en sjuksköterska inte är utbildad för i sin grundprofession. Arbetet som forskningssjuksköterska i Sverige kan innefatta allt från att utföra rent praktiska ordinarie sjuksköterskeuppgifter till att delta i hela studieprocessen, utformande av studieprotokoll och sammanställning av resultat. Forskningssjuksköterskans primära fokus är dock att se till att studiedeltagarnas säkerhet och välbefinnande upprätthålls.
Att ta sig an en arbetsroll som är odefinierad bygger på mycket egenansvar i ofta komplexa forskningsstudier och ställer stora krav på sjuksköterskan. Dessa forskningssjuksköterskor beskriver en stor pliktkänsla att göra rätt för försökspersonernas bästa, samtidigt som de i sin roll upplever en hög arbets-tillfredställelse genom egen professionell utveckling och att de upplever sig bidra till utvecklingen av hälso-och sjukvården.
Majoriteten av forskningssjuksköterskorna som deltog i studierna var delaktiga i alla de delar av forskningsprocessen, från planering och utformning av studierna till resultat och utvärdering av dessa. Störst fokus beskriver de forskningssjuksköterskorna att de lägger på det praktiska genomförandet av studier vilket inkluderar datainsamling och datahantering samt omhändertagande av studiepatienter. De uppgifter som rapporterades oftast utföras, och som också klassificerades som de viktigaste, gällde informerat samtycke och hantering av prövningsprodukter. Protokollbedömning och planering rapporterades utföras mindre ofta.
Utöver detta rapporterade forskningssjuksköterskor att deras utbildning för att bli forskningssjuksköterska ofta var informell. Det saknades arbetsbeskrivningar och det fanns sällan några professionella utvecklingsplaner. Det förekom sällan någon arbets- eller kompetensbeskrivning som kunde vägleda dem i övergången till den nya rollen som forskningssjuksköterska, vilket innebar upplevelser av osäkerhet. Det gick att se signifikanta skillnader avseende deltagande i protokollplanering i relation till arbetserfarenhet, där forskningssjuksköterskor som arbetat mer än fem år var mer delaktiga i dessa aktiviteter än dem med kortare erfarenhet.
Nya arbetsmoment som sjuksköterskorna inte hade fått utbildning i ökade behovet av utbildning kring forskningsrutiner, regelverk och forskningsetik samt av stöd och samverkan i nätverk. Forskningssjuksköterskorna beskrev att de lärde sig och utvecklades av att hantera utmanande situationer, såsom processen för informerat samtycke. Vidare upplevde de att problemlösning, varierande studiekrav samt etiska resonemang utmanande dem i rollen, men som trots detta också upplevdes tillfredställande och utvecklande.
När de tagit sig igenom den första fasen, övergången till forskningssjuksköterska, upplevde de en alltmer ökande kompetens, en förändrad professionell identitet och även förtroende som informella ledare. De beskrev hur de också försvarade patienters rättigheter samt handledde andra kollegor och yrkesprofessioner som var involverade i studierna. En baksida av detta var att de ofta upplevde sig som navet i hjulet med stort ansvar för genomförande av studien utan en formell ledarroll[B1] [SH2] .
Avhandlingen rapporterar att de i överlag verkar vara nöjda med sitt arbete, men belyser att det finns förbättringspotential kring deras färdigheter, utbildning och organisationsstrukturer, och i synnerhet vad gäller lämplig introduktion och stöd under övergången till rollen. Etiska utmaningar kring den kliniska forskningen lyfts, något som kräver löpande diskussioner i forskargrupperna. En viktig slutsats är att det krävs bättre stöd och ett klarläggande av forskningssjuksköterskans roll och kompetens för att underlätta för sjuksköterskor som vill arbeta i rollen.
– Utveckling av tydliga kompetensvägar för sjuksköterskor som vill bli forskningssjuksköterskor, samt mentorskap och stöd, kan vara ett sätt att erkänna deras viktiga arbete och därigenom skapa bättre förutsättningar för hög kvalitet i genomförandet av klinisk forskning, säger Beatrice Backman Lönn.
Avhandlingen baseras på fyra delarbeten med kvantitativ och kvalitativ metod. Första delarbetet utgörs av översättning av ett enkätformulär med test för validitet och reliabilitet. Andra delarbetet bygger på data från det validerade enkätformuläret som 161 studiedeltagande kliniska forskningssjuksköterskor besvarade. Avhandlingen baseras också på två intervjustudier med tio forskningssjuksköterskor, där hälften av dessa deltog i uppföljningsintervjuer avseende deras upplevelse och övergång till att börja arbeta i rollen samt hur denna förändrade roll upplevs efter en längre tid.
Beatrice Backman Lönn är legitimerad sjuksköterska med intresse för sjuksköterskans professionsutveckling och den kliniska forskningens utveckling. Beatrice arbetar på Kliniskt forskningscentrum under verksamheten Patientsäkerhet Utbildning och Forskning vid Region Västernorrland.
Beatrice Backman Lönn, Institutionen för omvårdnad, försvarar fredag 26 maj kl. 9.00 i Aula Biologica, Biologihuset sin avhandling Den legitimerade sjuksköterskan som klinisk forskningssjuksköterska. Opponent Eva Brink, Högskolan Väst. Huvudhandledare Senada Hajdarevic. Disputationen kan följas på distans: https://umu.zoom.us/j/64251591398
