Information till medarbetare med anledning av covid-19 (Uppdaterad: 4 juni 2020)

Hoppa direkt till innehållet
printicon
Publicerad: 06 apr, 2020

Fortsätter karriären som postdoktor i omvårdnad

NYHET Susanna Pusa disputerade för snart ett år sedan på Företagsforskarskolan inom ämnet implementering av familjecentrerad omvårdnad. Nu har hon fått en anställning på halvtid som postdoktor på Ersta Sköndal Bräcke Högskola i Stockholm. Med en fot kvar vid Umeå universitet och en på väg, tror Susanna att det kommer att passa henne mycket bra.

Text: Ingrid Söderbergh

Hur känns det?

– Det känns otroligt roligt! Det finns få postdoktoranställningar som har det fokus som jag önskar.  Min nya anställning är på 50 procent vilket innebär att jag kommer att vara kvar på min gamla tjänst som universitetsadjunkt på Umeå universitet på halvtid. Tanken var att jag skulle vara fysiskt på plats i Ersta, men i och med den situation vi har relaterat till covid-19 så har kommunikation och möten under min första tid på nya jobbet skett digitalt, via olika verktyg för videosamtal.

Vad handlar projektet om?

– Projektet handlar om att utveckla, införa och utvärdera en utbildningsintervention inom palliativ personcentrerad vård. Fokus ligger på förändrade arbetssätt på vård- och omsorgsboende och jag studerar utfall relaterat till vårdens kvalitet samt med fokus på vårdpersonalens attityder, föreställningar och förhållningssätt. Det innebär att stora delar av detta projekt kan ses som en fortsättning av det som jag arbetade under min doktorandtid vilket var att implementera familjecentrerad omvårdnad.

Varför väljer du en karriär inom akademin framför att gå ut i näringslivet?

– Jag trivs mycket bra med att arbeta med samverkan mellan akademi och samhälle. Efter min disputation för knappt ett år sedan så har  mitt mål varit att fortsätta på det spåret; alltså att fortsätta med implementeringsrelaterade projekt och forskning. Jag tänker att forskningssamhället behöver bli bättre på att hitta vägar för nyttiggörande av forskning.

Ofta pratar vi om ”den tredje uppgiften” som något som handlar om att informera och förmedla forskningsresultat till samhället, vilket såklart är bra. Men jag skulle vilja hävda att det även handlar om något mer. Att vi bör ta det ett steg länge och med en tydlig plan, strategier och medvetenhet planera ytterligare för ett införande och integrering för att på så sätt ytterligare minska gapet mellan forskning och praktik. Det är något som kräver samverkan med en gemensam målsättning och strategi. 

Vad var det bästa med Företagsforskarskolan?

– Det är mycket som varit bra med Företagsforskarskolan, jag skulle önska att alla doktorander hade haft möjlighet att vara med i den. Förutom samverkan som jag redan nämnt har det även inneburit att jag fått en utvidgad syn på forskning. Vi var en tvärvetenskaplig doktorandgrupp på nio personer från skilda professioner och forskningsområden som under fyra års tid haft möjlighet att diskutera och reflektera över problematik, förutsättningar och underlättande aspekter som på olika sätt kan kopplas och vara aktuellt i våra projekt. Att se sitt eget och andras forskningsområden utifrån nya vinklar har verkligen varit utvecklande.

Under mina år i Företagsforskarskolan upplever jag att vi doktorander kommit varandra nära med en icke-hierarkisk gruppdynamik. Trots att vi officiellt avslutat vår medverkan i Företagsforskarskolan så håller vi fortfarande kontakten. I dag ska vi till exempel ta en fika via zoom.

 

Mer information:

Läs tidigare pressmeddelande om Susanna Pusas avhandling