Hoppa direkt till innehållet

Information till studenter och medarbetare med anledning av covid-19 (Uppdaterad: 26 februari 2021)

printicon
Publicerad: 07 sep, 2004

Förutfattade meningar om kvinnor och män påverkar läkare i deras professionella vardag

NYHET Även om medicinen ofta anser sig objektiv påverkas läkarna till vardags av normer och föreställningar när det gäller kön. Den visar Gunilla Risberg i den avhandling hon försvarar vid Umeå universitet den 17 september.

Avhandlingen analyserar och diskuterar utifrån ett genusperspektiv hur svenska läkare reflekterar och resonerar i professionella sammanhang. Orättvisor och skevheter kan uppstå i utredning och behandling av patienter, i bedömning av medicinsk forskning och vid undervisning av blivande läkare genom att läkare ser skillnader mellan kvinnor och män när likheterna överväger, men också genom att läkarna bortser från skillnader som har betydelse, inte minst könskulturella förväntningar och möjlighet till inflytande och makt. Slutsatserna bygger på tre delstudier.

I AT-skrivningen, det examensprov som krävs för att få arbeta som läkare i Sverige, inkluderades en fråga om tarmbesvär, där patienten slumpvis presenterades som man eller kvinna; fallbeskrivningen var i övrigt identisk. Det fanns könsskillnader i den handläggning som föreslogs. Frågor om tobak och alkohol samt remiss till röntgen av tjocktarmen förordades oftare till män. Om patienten var kvinna föreslogs i större utsträckning ämnesomsättningsprover, smärtstillande och lugnande medel samt råd om livsstilen. Både kvinnliga och manliga läkare gjorde sådana könsskillnader, fast på olika sätt.

Eftersom patienten inte kunde påverka utfallet måste det bero på olika föreställningar om kvinnor och män. Rubbningar i ämnesomsättningen är vanligare bland kvinnor och alkoholproblem bland män, så det kan verka motiverat att läkarna frågade och utredde olika. Men den enskilde patienten måste ses som unik och inte som representant för en grupp. Skillnaderna mellan individer av samma kön är ofta större än mellan kvinnor och män.

I den andra delstudien ombads ett antal slumpvis utvalda läkare bedöma två forskningssammanfattningar, en med kvantitativ och en med kvalitativ metod, där författaren angavs vara antingen man eller kvinna. Den kvantitativa sammanfattningen bedömdes lika oberoende av kön hos bedömare och författare. Den kvalitativa rankades som mindre vetenskaplig än den kvantitativa men ansågs mer trovärdig, relevant och intressant om författaren var kvinna – och då särskilt av kvinnliga bedömare. Ger osäkerheten inför de relativt nya kvalitativa metoderna inom medicinen utrymme inte bara för nytänkande utan också för fördomar och segregation?

Den tredje delstudien var en enkät om undervisande och handledande läkares attityder till genusperspektiv i undervisningen. Hos många framkom motstånd och skepsis till att beakta genusfrågor. Både kön och specialitet spelade in. Manliga läkarlärare, speciellt inom kirurgiska specialiteter, tyckte i mindre utsträckning än kvinnliga att könstillhörigheten har betydelse i kontakt med patienter, studenter, personal och kolleger. Inom kirurgiska specialiteter är andelen kvinnor fortfarande låg. Kan ett ökat antal kvinnor inom ett område påverka mäns genusmedvetenhet?

Gunilla Risberg är född i Vilhelmina och sedan 1980 distriktsläkare vid Tegs Vårdcentral i Umeå. Hon nås (efter kl. 17.00) på tel. 090-12 48 23, mobil 070-211 50 70, e-post guarig97@student.umu.se

Avhandlingen läggs fram vid Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, allmänmedicin, och har titeln ”I am solely a professional – neutral and genderless.” On gender bias and gender awareness in the medical profession. Svensk titel: ”Jag är bara en tjänsteman – neutral och könlös.” Om genusbias och genusmedvetenhet bland läkare. Disputationen äger rum kl. 13.00 i Sal B, 9 tr., Tandläkarhögskolan. Fakultetsopponent är professor Toine Lagro-Janssen, chef för Women’s Studies Medicine, Universitetet i Nijmegen, Nederländerna.

Redaktör: Hans Fällman