Hoppa direkt till innehållet

Information till studenter och medarbetare med anledning av covid-19 (Uppdaterad: 1 mars 2021)

printicon
Publicerad: 11 dec, 2006

Främmande och skrämmande – så kan sjukvården upplevas av barn och ungdomar

NYHET Att sjukvårdspersonalen visar förståelse för, lyssnar till och accepterar det sjuka barnet och dess rädsla är viktigt för barn i kontakt med sjukvården. Den slutsatsen drar barnsjuksköterskan Maria Forsner i den avhandling hon försvarar vid Umeå universitet 15 december.

Maria Forsner har intervjuat 22 barn och ungdomar i åldrarna mellan 2 och 18 år med det övergripande målet att belysa deras upplevelse av sjukdom och innebörden av deras rädsla för medicinsk vård. Barnen fick genom lek och samtal berätta om sin sjukdom och om sin rädsla för sjukvården.

I barndomen verkar upplevelsen av att vara sjuk variera med barnets ålder. Mellan 7 och 10 års ålder kan barnets sätt att tänka färga upplevelsen; barnets fantasi kan ge både problem och möjligheter. Barnen kombinerar fantasi och verklighet, och motstridiga känslor som rädd/självsäker, ledsen/till freds och sårad/har roligt.

Mellan 11 och 18 års ålder verkar sjukdomen vara innebära att vara vilsen, sårad och i behov av tröst från sig själv och andra. Medicinsk vård kan vara skrämmande för barn, och vad som orsakar rädslan förändras med åldern.

För ett tvåårigt barn kan medicinsk vård verka farlig, för barn mellan 7 och 11 år uppfattas den som ett hotande monster. För det tvååriga barn som ingick i studien verkade det finnas en konflikt mellan å ena sidan att leva upp till kravet att ”vara snäll” och gömma sina känslor, och å andra sidan att kommunicera sina känslor.

Barnen i gruppen 7–11-åringars berättelser pekar på vikten av empati vid vård av barn, dvs att vara känslig för barnets rädsla för att kunna hjälpa barnet genom och ut ur rädslan. För tvååringen innebar rädslan att få sitt förtroende brutet, men samtidigt söka efter en förtroendefull relation. Om barnet tas emot tillsammans med rädslan ger det en möjlighet för barnet att utveckla mod och vinna kontroll över rädslan under varsam omvårdnad.

Avhandlingens resultat pekar på möjligheten att använda leken för att skapa berättelser i en kreativ relation med barnet. Att uttrycka sina inre känslor är en gåva av tillit, ett uttryck för gästfrihet. Den som vårdar barn kan få ta emot denna gåva, och ta emot erbjudandet att få vara en gäst i barnets värld.

När barn och ungdomar själva får komma till tals visar det sig att sjukdom och sjukvård kan upplevas främmande och skrämmande och att personalens bemötande har en avgörande inverkan på den upplevelsen: att få vård som man inte har inflytande över, att känna sig förbisedd och tvingad förvärrar oro och rädsla. Om man däremot känner sig accepterad med sin rädsla, blir lyssnad till och förstådd kan personalen bli till hjälp i barnets strävan att övervinna rädsla och svårigheter.

För mer information, kontakta Maria Forsner på e-post maria.forsner@pediatri.umu.se, telefon 090-785 00 00 (personsökning) eller mobiltelefon 070-584 87 59. En porträttbild på Maria Forsner återfinns på www.umu.se/clin_sci/pediatri/personal/forsner_maria.html.

Fredagen den 15 december försvarar barnsjuksköterskan Maria Forsner, Institutionen för klinisk vetenskap, pediatrik och Institutionen för omvårdnad, sin avhandling med titeln ”Att vara barn i sjukdom och sjukvård: barns berättelser om sina upplevelser av sjukdom och sjukvårdsrädsla”.

Disputationen äger rum klockan 13.00 i Vårdvetarhusets aula, Umeå universitet. Fakultetsopponent är docent Inger Kristensson-Hallström, Lunds universitet.

Redaktör: Bertil Born