Hoppa direkt till innehållet
printicon
Huvudmenyn dold.
Publicerad: 20 jun, 2018

Fruars makt och omakt

NYHET De var snävt begränsade av tidens könsordning men kunde genom sin sociala status bli inflytelserika inom de områden som ansågs lämpliga för kvinnor. En aktuell avhandling i historia utgår från landshövdingefruar i sin undersökning av förhållandet mellan kön, klass och kulturarv.

Kulturarvsområdet med dess hemslöjdsföreningar, folkdräktsprojekt och friluftsmuseer dominerades under nittonhundratalets början av kvinnliga aktörer och leddes ofta av en borgerlig elit – exempelvis en landshövdingefru eller borgmästarinna.

Med de två landshövdingefruarna Ellen Widén och Hanna Rydh som utgångspunkt, kvinnor som representerar status och makt men samtidigt också underordning och ofrihet, skildrar historikern Catarina Lundström i sin doktorsavhandling en regional kvinnlig elit i det tidiga 1900-talet. Till skillnad från tidigare forskning anser hon att kvinnorna inom eliten kunde skaffa sig ett eget direkt inflytande. De hade ingen automatisk maktposition, men deras status och anseende gav dem ett brett handlingsutrymme och stora möjligheter till egen makt.

Med utgångspunkt från landshövdingefruarna diskuterar författaren hur de två maktskapande kategorierna genus och klass interagerar. Dessa kvinnor var gifta till en elitposition och hade inom ramen för rådande könsordning ett relativt stort handlingsutrymme. Som hustru till länets högste statlige ämbetsman – landshövdingen – erhöll de automatiskt status och anseende. Men det fanns också tillfällen, som när Hanna Rydh 1938 kandiderade till landshövding, då begränsningarna var större än möjligheterna.

Under det tidiga 1900-talet räknades inte gifta kvinnor som fullgoda medborgare. De hade ett ännu sämre rättsligt skydd än ogifta kvinnor och änkor. Även på arbetsmarknaden missgynnades de. Äktenskapet fungerade i den meningen som ett dyrköpt avtal där kvinnorna uppnått en viss social status och trygghet mot att de i gengäld avsade sig möjligheterna till eget yrkesarbete och formellt politiskt inflytande.

Vissa samhällsområden betraktades som särskilt lämpliga för kvinnor, viktigast av dessa var de av filantropisk och kulturell art. När landshövdingefruar, borgmästarinnor och liknande engagerade sig i dessa frågor skedde det som regel på ledande nivå. Genom dessa ansvarsområden bidrog den regionala elitens kvinnor till att skapa och upprätthålla bilden av såväl den borgerliga familjen som den rådande genus- och klassordningen.

Lördagen den 17 september försvarar Catarina Lundström, institutionen för historiska studier, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Fruars makt och omakt – kön, klass och kulturarv. Disputationen äger rum kl. 10.00 på Campus Östersund, F234. Fakultetsopponent är fil.dr. Irene Andersson, institutionen för historia, Lunds universitet.

Ladda ned och läs hela eller delar av avhandlingen på adress: http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:umu:diva-563

För intervju eller ytterligare information, kontakta Catarina Lundström tel 063-77 64 20, 070- 31 29 446 eller e-post catarina.lundstrom@mh.se

Redaktör: Helena Vejbrink