Hoppa direkt till innehållet

Information till studenter och medarbetare med anledning av covid-19 (Uppdaterad: 1 mars 2021)

printicon
Publicerad: 29 nov, 2004

Fysisk träning gör KOL-patienter bättre

NYHET Träning i bassäng och på land har visat sig effektiv för patienter med kroniskt obstruktiv lungsjukdom, KOL, konstaterar Karin Wadell i den avhandling hon försvarar vid Umeå universitet den 4 december.

Hennes slutsats är att träningen förbättrar både den fysiska förmågan och livskvaliteten hos patienterna. Den bör genomföras med hög intensitet och med fördel i grupp. För att behålla de positiva effekterna efter en träningsperiod verkar det krävas underhållsträning mer än en gång per vecka. För de patienter som på grund av lungsjukdomen inte klarar att syresätta blodet tillräckligt vid ansträngning ger träning under kontrollerade former positiva resultat också utan tillförsel av syrgas.

Tobaksrökning är den största riskfaktorn för KOL, som orsakar ett avsevärt lidande för både patienter och anhöriga. Sjukdomen är idag den fjärde vanligaste dödsorsaken i världen och den ökar i förekomst. I Sverige beräknas upp till 700 000 personer lida av KOL.

Hosta och en alltmer ökande andfåddhet vid ansträngning är de vanligaste symtomen. Det här leder till att patienter med KOL minskar sina fysiska och sociala aktiviteter, får sänkt fysisk förmåga och sämre livskvalitet. De mediciner som används idag har begränsade möjligheter att minska symtomen.

Fysisk träning har visat sig ha bra effekt och är numera en av hörnstenarna vid rehabilitering av KOL-patienter. Det finns dock ännu ingen enighet om hur man bäst förbättrar patienternas fysiska förmåga och livskvalitet. Syftet med avhandlingen var att utvärdera effekterna av olika typer av fysisk träning. Patienter med måttlig till svår KOL ingick i studierna.

I en studie tränade patienter på gångmatta, med eller utan syrgas, tre gånger per vecka i åtta veckor. I en annan studie lottades patienter till gruppträning antingen i bassäng eller på land, tre gånger per vecka under tre månader, därefter en gång per vecka under sex månader. Tretton patienter inkluderades i en kontrollgrupp som inte tränade. Den högintensiva gruppträning både i bassäng och på land ledde till ökad gångsträcka jämfört med kontrollgruppen. Patienterna i bassänggruppen ökade sin uthållighet och förbättrade den upplevda fysiska hälsan mer än dem i landgruppen. Den maximala lårmuskelstyrkan förbättrades i båda grupperna.

Vid utvärdering av långtidseffekterna påvisades att träning en gång per vecka under sex månader inte var tillräckligt för att behålla de positiva effekterna efter en tremånadersperiod med högfrekvent träning (tre gånger per vecka). Däremot förhindrade denna uppläggning en försämring jämfört med utgångsvärdena.

Karin Wadell är leg. sjukgymnast och finns vid enheten för sjukgymnastikTel. 090-786 98 68
E-post: karin.wadell@physiother.umu.se

Avhandlingen är elektroniskt publicerad, se urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:umu:diva-363

Avhandlingen läggs fram vid Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, enheten för sjukgymnastik, och har titeln Physical training in patients with chronic obstructive pulmonary disease – COPD. Svensk titel: Fysisk träning vid kroniskt obstruktiv lungsjukdom – KOL. Disputationen äger rum kl 11.00 i Aulan, Vårdvetarhuset. Fakultetsopponent är professor Sven Larsson, Institutionen för Invärtesmedicin, avd. för lungmedicin och allergologi, Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet, Göteborg.

Redaktör: Hans Fällman