NYHET När Scharinska träsliperiet invigdes 1910 gick verksamheten ut på att likrikta och ta bort ojämnheter. När Konsthögskolan vid årsskiftet flyttar ut och lokalerna byggs om till inkubator för konstnärligt campus blir förutsättningarna snarast de motsatta: En öppen mötesplats med högt i tak.
– Tanken är att Sliperiet ska vara öppet för alla på Umeå universitet – studenter, lärare, forskare, säger Agneta Marell, vicerektor för samverkan och innovation.
– Även om inkubatorns fokus blir konstnärligt/kreativt.
För Agneta Marells del sammanfaller planeringen av det framtida Sliperiet, som ska stå klart hösten 2012 eller våren 2013, med utvecklingen av Umeå universitets innovationsstödsystem, som hon ansvarar för.
– Vi har sedan länge ett väl utvecklat system för att stödja nyttiggörande och kommersialisering av idéer från forskare, framförallt inom livsvetenskaper och teknik, men jag vill vidareutveckla stödsystemet för att göra nytta även inom till exempel samhällsvetenskap, humaniora och konstnärlig verksamhet.
För verksamheter som inte utvecklar ”varor” utan snarare tjänster – eller tjänsteinnehållet i produkter (tänk till exempel på hur bibliotekslån utvecklats) – behövs andra parametrar för att bedöma och värdera utvecklingspotentialen än de traditionella, som teknikhöjd och patentbarhet.
– Det behövs nya stödformer anpassade till tjänsteutveckling och för att stödja idén snarare än forskaren, eftersom många forskare inte vill vara entreprenörer. Av samma skäl behöver vi förbättra vår kunskap om alternativa former för ägande och drift, där forskare kan bidra med sin specifika kompetens utan att behöva ägna sig åt operativt företagande.
För att vara säkra på att bygga upp en internationellt unik miljö har styrgruppen valt att skynda långsamt med att slå fast vad Sliperiet är, eller ska bli. Å ena sidan är det självklart med öppenhet mot de omgivande institutionerna, å den andra är det alltför omfattande att vara öppna för "allt". Så vilka ska då använda Sliperiet?
– Små företag, eller stora, offentlig sektor... Vi har inte pratat så mycket om begränsningar utan mer diskuterat hur de ska få tillgång till Sliperiet – det viktiga är att de kan dra nytta av – eller tillföra nytta till – sammanhanget.
Agneta Marell är därför öppen för nya lösningar.
– Kanske ska vi inte följa traditionella modeller och hyra ut fasta lokaler till företag, utan istället hyra ut närvaro? Vi måste hitta nya hyresmodeller som ger gästerna tillgång till studenter, forskare och infrastruktur, och tvärtom. Och givetvis måste vi resonera med studenterna på området vad som blir mest givande för dem.
Den pittoreska miljön och ansamlingen av excellenta konstnärliga institutioner i all ära – utformningen av gränssnitt för samarbetsytor och -former kan visa sig nog så avgörande för områdets dynamik.
– Helt klart har vi det bra förspänt som kan bygga en sådan här miljö och ha ett helt universitet i ryggen. Och vi gör det från noll, utan ryggsäck, vilket är en fantastisk förutsättning för att det ska bli en helt unik miljö!
Text: Michael Nordvall Foto: Elin Berge
Redaktör: Michael Nordvall