NYHET
Genen p63, som ofta nämns i cancersammanhang, är nedreglerad i psoriasishud, och verkar därmed ha en viktig roll vid utvecklande av sjukdomen. Det visar en ny avhandling från Umeå universitet.
Xiaolian Gu har studerat p63 och epiteliehomeostas vid normala förhållanden, vid snabb tillväxt och vid maligna tillstånd. Epitel är den vävnad som utgör huden och även täcker ytor inuti kroppen som exempelvis mag-tarmkanalen och luftvägarna. Homeostas innebär upprätthållande av ett stabilt och konstant tillstånd gentemot omgivningen i ett biologiskt system.
I psoriasishud fann Xiaolian Gu en statistiskt signifikant nedreglering av p63:s mRNA-nivåer jämfört med samma patients normala hud. Vidare sågs en trend av minskade mRNA-nivåer av vissa av p63-proteinerna i patienternas normala hud jämfört med ålders- och könsmatchade friska referenspatienter. Efter ljusbehandling med NB-UVB, ett effektivt förstahandsval vid behandling av hudsjukdomen psoriasis, påverkades inte uttrycket av p63 nämnvärt. Dock påvisades statistiskt signifikanta förändringar i uttrycket av generna p53, FABP5, miR-21 och miR-125b. De två sistnämnda har visat sig ha förmåga att påverka uttrycket av olika mRNA.
Vid studier av p63 i cellinjer av SCCHN- (Squamous Cell Carcinoma of the Head and Neck) ursprung, identifierades sammanlagt 127 gener som potentiellt reglerade av p63. Av dessa gener är cirka 20 % inblandade i cellers vidhäftning och förflyttning. En av de direkt transkriptionellt reglerade generna, TRAF4, kodar för ett protein med samma namn vars läge i cellen visade sig hänga samman med tumörcellernas mognadsgrad.
Avreglering av p63-isoformer i psoriasistisk överhud, särskilt minskat uttryck av en delgrupp av p63-proteinerna, TAp63, och deras resistens mot ljusterapi med NB-UVB tyder på att p63 bidrar till utvecklingen av psoriasis. Regleringen av transkriptionen av gener som är inblandade i flera biologiska signalvägar tyder på att överuttryck av p63 vid SCCHN kan ligga bakom förändrad celldifferentiering, celladhesion och -migrering och därmed bidra till utvecklingen av denna tumörtyp.
Xiaolian Gu:s studier påvisar alltså ytterligare mekanismer genom vilka p63 skyddar det befintliga epitelets homeostas. Avreglering av p63 kan spela en roll vid olika sjukdomstillstånd genom att det deltar i vitt skilda cellulära signalvägar under olika miljöförhållanden på mikronivå.
Genen p63 är medlem av transkriptionsfaktorfamiljen p53, och kan ge upphov till sex olika proteiner med hjälp av två olika promotorer och så kallad differentiell splicing. Uttryck av p63 krävs för korrekt bildande av bl a epitel. Studier av den transkriptionella (= översättningen av gener från DNA till messenger RNA, mRNA) kontrollen av specifika gener som påverkar cellernas överlevnad, proliferation, differentiering och adhesion har avslöjat p63:s bidrag till den ständigt pågående förnyelsen av det skiktade epitelet.
Syftet med Xiaolians Gu:s avhandling är att förbättra vår förståelse för p63:s betydelse i epiteliehomeostasen genom att undersöka uttrycket av p63 i normala och benigna (godartade) epitel med snabb celltillväxt, samt undersöka hur avreglering av p63 påverkar cancer i huvud- och halsområdet.
Tisdag 1 juni försvarar Xiaolian Gu, Inst. för medicinsk biovetenskap, patologi, sin avhandling med titeln p63 and epithelial homeostasis Studies of p63 under normal, hyperproliferative and malignant conditions. Svensk titel: p63 och epitelial homeostas studier av p63 under normala, hyperproliferativa och maligna förhållanden. Disputationen äger rum på engelska klockan 9.00 i sal E04, by. 6E, NUS. Fakultetsopponent är assistant professor Antonio Costanzo, Roms universitet, Italien.
