Hoppa direkt till innehållet

Information till studenter och medarbetare med anledning av covid-19 (Uppdaterad: 1 mars 2021)

printicon
Publicerad: 11 jan, 2005

Genomet hos potentiellt biologiskt stridsmedel fullständigt kartlagt av Umeåforskare

NYHET Bakterien som orsakar den svåra febersjukdomen harpest, Francisella tularensis, är ett potentiellt biologiskt stridsmedel med förödande effekt. Nu har forskare i Umeå i samarbete med flera internationella medarbetare kartlagt bakteriens hela genom.

Det är forskare vid Totalförsvarets forskningsinstitut FOI NBC-skydd och Umeå universitet som ingår i ett internationellt konsortium som nu publicerar sina rön i den ansedda tidskriften Nature Genetics.

Artikeln är en rapport om kartläggningen av bakteriens fullständiga DNA-sekvens, så kallad sekvensering, och studiet av genomet hos en fullt sjukdomsframkallande stam av Francisella tularensis. Genomet är uppbyggt av närmare 1,9 miljoner baspar, bland vilka forskarna kunnat hitta 1 804 gener.

I den funktionella beskrivningen av genomet beskrivs bland annat bakteriens sjukdomsframkallande egenskaper, som inkluderar bildandet av så kallade pili, en typ av utskott som används vid infektion av människoceller. En annan egenskap som beskrivs är bakteriens förmåga att ta upp järn, en egenskap som är nödvändig för att bakterien ska kunna framkalla sjukdom.

Kartläggningen av Francisella tularensis fullständiga genom är ett viktigt framsteg för förståelsen av hur denna bakterie framkallar sjukdom hos människa, och kommer att ge fart åt framtida arbete för att skapa möjlighet till skyddsåtgärder mot detta potentiella biologiska stridsmedel, som kan komma att användas både av stater och av terrorister.

Japan utvecklade vapen baserade på bakterien under 1930- och 40-talen. USA och Sovjetunionen gjorde senare samma sak. Det finns en oro över att biologiska vapen innehållande denna bakterie fortfarande existerar på andra håll i världen.

Harpest är en akut febersjukdom som är känd i Sverige sedan 1930-talet. Utbrott av sjukdomen uppkommer bland gnagare med några års mellanrum, och sjukdomen kan då också överföras till människan, en så kallad zoonos. Smittan överförs vanligen via ett bett av ett leddjur som tidigare ätit upp ett infekterat djur. I snitt konstateras ett hundratal fall av harpest varje år i norra Sverige och över 700 fall inträffade 2003. Bakterien kan även överföras via insekter, damm och i sällsynta fall vatten.

Sjukdomsbilden varierar beroende på spridningssättet. Sår, svullna lymfknutor och lunginflammation hör tillsammans med hög och långvarig feber till sjukdomsbilden. Vanligt penicillin biter inte på bakterien, så speciella antibiotika krävs för framgångsrik behandling. Utan behandling är risken stor för komplikationer, dock ej dödliga i den svenska varianten av harpest. I Nordamerika finns en mer ilsken variant av bakterien, som den sekvenserade stammen tillhör och där har också viss andel av harpestfallen dödlig utgång.

Artikeln finns publicerad på www.nature.com/ng

Förste författare är Pär Larsson, anställd vid FOI NBC-skydd och doktorand vid avdelningen för klinsk bakteriologi, Inst. för klinisk mikrobiologi, Umeå universitet.

För mer information, kontakta:

Pär Larsson, Totalförsvarets forskningsinstitut, doktorand vid Institutionen för klinisk mikrobiologi, Klinisk bakteriologi.Telefon 090-10 67 89
E-post par.larsson@foi.se.

Professor Anders Sjöstedt, Institutionen för klinisk mikrobiologi, Klinisk bakteriologi.Telefon 090-785 11 20,
E-post anders.sjostedt@climi.umu.se

Docent Mats Forsman, Totalförsvarets forskningsinstitutTelefon 090-10 66 69
E-post mats.forsman@foi.se.

Redaktör: Bertil Born