NYHET Professor Mohammad Fazlhashemi fick ta emot beskedet att han fått Baltics samverkanspris när han befann sig Kabul, Afghanistan, för att hålla föreläsning om jämställdhet. Att prata jämställdhet i ett land som i urminnes tid styrts av patriarkala strukturer som kulminerade under talibanstyret var inte helt okomplicerat.
Professor Mohammad Fazlhashemi, professor vid institutionen för idé- och samhällsstudier, fick som den första forskaren någonsin ta emot Umeå universitets nyinrättade pris – Baltics samverkanspris med populärvetenskaplig inriktning – under universitetets vårpromotion.
Foto: Mattias Pettersson
Afghanistan består av ett etniskt och religiöst lapptäcke. Landet har de senaste 30 åren varit utsatt för krig och inre stridigheter där etnisk och religiös tillhörighet oftast varit det som styrt. Folket, och framför allt kvinnorna, har fått utså ett ofattbart lidande i olika former och landets infrastruktur har gång på gång slagits söder. Trots det finns de afghaner och biståndsarbetare som kämpar för att bygga upp både infrastruktur och civilsamhälle.
Det internationella samfundet har öst in pengar för att försöka bygga upp någon form av stabilitet och även om mycket försvinner i olika krigsherrars fickor, kommer i alla fall en del fram.
Kvinnornas ställning ser numera bra ut på papperet och i Kabul varierar klädseln från västerländsk till burka. Trots att det hårdaste förtrycket släppt har kvinnorna fortfarande en mycket svår tillvaro, även om allt fler får tillgång till utbildning. Mohammad Fazlhashemi var inbjuden av Svenska Afghanistankommittén för att under två seminarier prata om jämställdhet och kvinnans roll i islam just för personer som jobbar inom olika bistånds- och återuppbyggnadsprojekt. – De hade läst min bok "Vems islam" och fastnat för avsnittet om genusjihad, berättar Mohammad Fazlhashemi.
Begreppet genusjihad har myntas av den muslimske feministen och islamologiprofessorn Amina Wadud, Virgina Commonwealth University.
I boken beskriver han några av de så kallade muslimska nytänkarna och deras tankar om genusfrågor och islam. – Sedan slutet av 1800-talet har en rad framstående intellektuella men också skriftlärda, båda kvinnor och män, ansett sig kunna skapa en förening mellan feminism och islam berättar Mohammad som konstaterar att Koranen till viss del är kvinnofientlig mätt med dagens mått.
– Det går inte att sticka under stol att det står att kvinnorna bara får ärva hälften av det männen får, eller att de inte har lika stor rätt att skiljas. Men det finns två sätt att förhålla sig till Koranen. Antigen är man bokstavstrogen eller så tolkar man Koranen enligt de förutsättningar som rådde då den skrevs och sedan försöker man behålla andemeningen i en modern klädnad.
De som bekänner sig till den senare riktningen pekar på att före islam var kvinnans ställning ännu sämre och att Muhammed var en pionjär inom området som såg till att kvinnor fick ärva och fick en begränsad skilsmässorätt.
– För 1400 år sedan var det progressivt, nästan revolutionerande. Nytänkarna menar att det är den andan man ska ta fasta på. I dag menar de att Muhammed skulle ha gett kvinnor och män samma rättigheter.
Gemensamt för de muslimska feministerna är att de anser att islam inte bär någon skuld till kvinnoförtrycket.
– De menar att islam är en religion som står för jämställdhet mellan kvinnor och män. De anser att det är de patriarkala strukturerna och inte religionen som ska bekämpas, säger Fazlhashemi.
Men även om det på många områden ser mörkt ut för kvinnors rätt så går det framåt. – För 103 år sedan startades den första flickskolan i Iran. En storayatolla sa då att det var den största synden. I dag är 64 procent av alla högskolestuderande i Iran kvinnor.
Utbildning är enligt Koranen också ett påbud som gäller både kvinnor och män.
Hur talibanerna kommer undan det påbudet och istället förklarar det motsatta genom att stänga ute alla kvinnor från utbildning, menar Mohammad mer handlar om kultur och sedvänjor än religion.
– Kultur, religion och tradition flätas så hårt samman att det ibland är svårt att säga vad som är vad. Vissa påståenden blir till sanningar trots att det saknas stöd i skriften. I Irak finns det exempelvis kristna kvinnor som könsstympas med hänvisning till att det står i Bibeln, berättar, Mohammad Fazlhashemi.
Afghanistan har de senaste 30 åren härjats av krig och inre stridigheter. Landet är hårt sargat och nöden är på de flesta håll stor. – Men det finns ljusglimtar. Att se barn, framför allt flickor, gå till skolan är hoppfullt, menar Mohammad Fazlhashemi.
Foto: Börje Almqvist
Även om Mohammad inte trodde att hans jämställdhetsföreläsning skulle tas emot med öppna armar blev han förvånad över det kompakta motståndet han mötte i en av grupperna.
– Den första föreläsningen höll jag på engelska för en grupp som till största del bestod av afghaner, men av många kvinnor och av de som arbetar med mänskliga rättigheter och på så vis redan är frälsta. Där handlade diskussionen mer om hur man skulle kunna implementera frågorna.
Den andra gruppen bestod till största del av de som jobbar med hälsa, rehabilitering, utbildning och annan infrastruktur.
– Den föreläsningen höll jag på persiska och där var tongångarna helt annorlunda. En läkare sa att vetenskapliga undersökningar visade att kvinnors hjärna var mindre och menade att de därför inte kunde ha samma rättigheter. En annan sa: ”Du är vår gäst. Vi afghaner behandlar våra gäster väl. Men jag måste säga att 75 procent av det du sagt är fel.” Då svarade jag att vi var eniga om att åtminstone 25 procent var rätt och att vi kunde börja diskussionen där, berättar Mohammad. Den här gruppen var förmodligen den som avspeglar de attityder som finns, fortsätter han.
Kvinnliga rättigheter är ett minerat område och man kan ju fråga sig om män och kvinnor som har fullt upp att försöka överleva verkligen orkar engagera sig.
– Jag tror inte det, men frågan är viktig och det finns de som har det bättre, som kan ägna sig åt jämställdhetsfrågor. Det har bedrivits biståndsarbete i Afghanistan i tre decennier och någon gång måste diskussionen starta. Det hoppfulla är att det inte bara är kvinnor utan allt fler unga män också engagerar sig för kvinnornas rättigheter.
Men Mohammad berättar att det var många av männen som jobbade med återuppbyggnaden som menade att ett engagemang i kvinnofrågor skulle försvåra för dem att driva igenom sina projekt.
– Då skulle kanske bygget av deras skola stoppas eller barnmorskeutbildningen inte starta. Och inför de utsikterna valde de att satsa på sitt projekt.
Afghanistan är ett land i spillror, belägrat av olika militära styrkor och vakter något som Mohammad fick uppleva under den vecka han var där.
– Vi fick inte röra oss utanför vårt bostadskomplex. Det är check-points överallt, man blir stoppad och visiterad. Även om det bara var 200 meter till restaurangen blev vi körda dit. Så fort man kommer ut i stan ser man nöden. Trasiga, tiggande barn och vuxna.
Men det fanns också ljusglimtar. –Att se barn, framför allt flickor, gå till skolan är hoppfullt.
Och visst måste det också vara hoppfullt att många frågade efter en persisk översättning av Mohammad Fazlhashemis bok som tyvärr bara finns på svenska.
| Afghansk historia i korthet |
|---|
| Afghanistan har under de senaste 30 åren härjats av krig och stridigheter. Landet var fram till 1919 en brittisk koloni. Fram till 1973 rådde politisk stabilitet och landet styrdes större delen av tiden av kung Zahir Shah. När han störtades i en militärkupp inleddes den oroliga perioden. 1978 tilltvingade sig det Afghanska kommunistpartiet makten och året efter invaderades landet av Sovjet som under tio år krigade mot olika gerillafraktioner, där den största var den CIA-stödda mujahedingerillan. Efter gerillans maktövertagande kom striderna istället att stå mellan de olika krigsherrarna. 1996 kom talibanerna till makten, stödda av USA och Pakistan, de införde islamska sharia-lagar och behöll makten fram till slutet av 2001. Afghanistan styrs av en folkvald president, Hamid Krazai, som leder en regering bestående av olika folkgrupper. De senaste åren har talibanerna åter börjat strida. |
Läs mer om Mohammad Fazlhashemis forskning
Redaktör: Carina Dahlberg