NYHET Människors resor kors och tvärs sprider växter till miljöer de normalt inte skulle växa i. I bergstrakter i Patagonien i Chile och i Abisko i Sverige pågår ett projekt där man jämför växters förmåga att etablera sig i främmande miljöer. Här deltar Ann Milbau, forskare vid CIRC i Abisko.
Forskningsstationen i Abisko är liten och samtidigt väldigt internationell.
– Det är mycket intressant att samarbeta med människor från olika länder. Vi har alla olika sätt att göra saker och att lösa problem, och vi lär oss mycket av varandra – inte bara om forskningen, utan också om våra olika kulturer, säger Ann Milbau.
Ann Milbau kommer ursprungligen från Belgien. Efter sin disputation fick hon ett postdoktorat på Irland, sedan flyttade hon till Abisko, fick ytterligare forskningspengar och för tre år sedan en tjänst som forskarassistent.
– Ska man bo här måste man gilla friluftsliv och det gör jag. På vintern är vi bara 20 personer som jobbar på forskningsstationen, 10 inom CIRC, så kollegorna blir också ens vänner. Ena stunden är man handledare för sina studenter och nästa stund är man ute och åker skidor med dem!
I ett projekt finansierat av Vetenskapsrådets program Swedish Research Links studerar Ann Milbau vad som händer när främmande arter planteras på olika höjd i bergsterräng. Totalt är ett tiotal forskare engagerade, inklusive studenter på masternivå. Abisko i Sverige och Patagonien i Chile är studieområdena, eftersom forskarna vill undersöka ytterligheter i jämförbara berglandskap, långt norrut och långt söderut på jordklotet.
I våras planterade de frön från sex vanliga växter, bland annat maskros, klöver och tusensköna, i 1 x 2 meter stora rutor på 2 700 utvalda platser i Abiskos fjällterräng. Rutorna ligger på 400, 700 respektive 900 meters höjd över havet. I vissa rutor får växterna extra näring, i andra rivs jorden upp för att efterlikna hur marken kan störas av vägar, byggande och annan mänsklig framfart.
Under hösten gjordes samma experiment i Chile, för att se om fynden gäller generellt för bergsområden i kallt klimat.
– Det var inte helt lätt att hitta lämpliga berg dit det fanns framkomliga vägar, berättar Ann Milbau. På några ställen fick vi vända för att floder översvämmat vägen. Ett annat problem i Chile är att all mark är privatägd och ofta bakom stängsel, så när vi hittat ett område måste vi leta upp markägaren och få tillstånd.
– Tidigare har jag använt växthus och element för att simulera olika temperaturer, i den här studien kan vi i stället utnyttja den naturliga variationen i höjd och temperatur. Jag gillar att vi kan studera mycket specifika frågeställningar under naturliga förhållanden. Berg är fantastiska som studiemodell.
– De främmande växterna skaffar sig ofta fördelar i sin nya miljö för att de saknar naturliga fiender, säger Ann Milbau.
På grund av det kan de bli väldigt produktiva och i slutänden börja dominera växtligheten och börja tränga undan annan växtlighet. Det kan leda till att floran i ett område blir allt mer homogen – artinvasionen gör helt enkelt att den biologiska mångfalden minskar.– En av riskerna med invasion av främmande växter är att växtligheten till slut blir likadan överallt. Typiska fjällväxter kan bli ersatta av mer vanliga, vardagliga arter. Projektet pågår i två år och forskarna kollar med jämna mellanrum hur växterna i rutorna utvecklas. I Abisko kunde de under hösten se att alla sex arter de planterat växer och förökar sig.
– Frågan är vad som händer nu under vintern och hur växterna klarar sig när det blir vår och det tinar och fryser om vartannat?
– I mars åker min doktorand (Jonas Lembrechts) tillbaka till Chile för att studera hur väl växterna har utvecklats. I oktober ska vi hålla en workshop i Argentina, och i mars 2015 blir det ett avslutande fältarbete i Chile. Samarbetet med Sydamerika går riktigt smidigt, och jag tror att en avgörande anledning är att jag kände den chilenske projektledaren redan innan projektet påbörjades. Om du vill dra igång ett internationellt projekt är det nödvändigt att ha någon du kan lita på, och räkna med. Annars är möjligheten att lyckas liten. Det är också viktigt att involvera lokala kontakter för att samordna saker, söka tillstånd, prata med markägare och så vidare.
– Till sommaren ska vi skörda växterna som vi planterat i Abisko. Jag uppskattar verkligen att bo där. Naturen och landskapet är fantastiska, och det är praktiskt att bo nära mina försöksplatser. För min fyraårige son är det normalt att ha en älg, en räv eller lämmel på gården, vilket är något hans vänner och kusiner i Belgien bara kan drömma om, säger Ann Milbau.
På somrarna är det febril aktivitet på forskningsstationen i Abisko – över 100 forskare brukar vara här för att göra fältarbeten.
– Ofta kommer riktigt kända arktiska forskare hit, så Abisko är ett utmärkt ställe att skaffa sig internationella kontakter och etablera samarbeten, säger Ann Milbau.
Fokus på nordliga system
Climate Impacts Research Centre, CIRC, i Abisko är en centrumbildning inom institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap – EMG. Vid CIRC fokuserar man på effekter av klimat och miljöförändringar i nordliga system.
Text: Anna-Lena Lindskog
Foto: Ive Van Krunkelsven, Aníbal Pauchard och Jonas Lembrechts
Redaktör: Camilla Bergvall