Hoppa direkt till innehållet

Information till studenter och medarbetare med anledning av covid-19 (Uppdaterad: 1 mars 2021)

printicon
Publicerad: 26 sep, 2006

Har bilden någon betydelse för läs- och skrivinlärning?

NYHET Carin Jonsson har i den avhandling som hon lägger fram den 29 september, undersökt bildens betydelse i läs- och skrivsammanhang.

I den läsforskning som Jonsson redovisar tycks det som om läsforskare har ett vagt intresse för bilder. Visserligen förekommer bilder som en ganska självklar del i läsmetodiska program, i läsläror och andra läromedel, i läsdiagnoser och i samband med barnets muntliga och skriftliga berättande. Men kunskaper om bilder och bild-textrelationer har låg prioritet. Bilderna finns där samtidigt som de osynliggörs.

En förklaring till ointresset för bilder är argumentet att den mångtydiga bilden kan leda barnet bort från effektiv läsning. Det hindrar inte att bilder används i såväl traditionella läsläror som diagnostiska sammanhang utifrån antagandet att den mångtydiga bilden både kan och ska tolkas entydigt. Carin Jonsson menar att det inte är bilden i sig som kan ställa till problem för läsningen, snarare hur och varför den används.

I samband med att barn skriver används bilder antingen som ett lekfullt och illustrativt medium, eller som ett instrumentellt och pekande verktyg. Barn betraktas indirekt som kompetenta och spontana bildanvändare i läs- och skrivsammanhang. Barnet förväntas förstå och använda bilder som stöd för något specifikt och redan förutbestämt, till exempel ett bokstavsljud eller en ordbild.

Jonsson analyserar barns berättande i text och bild. Hon visar att barn förstått och lärt sig hantera bilderbokens sätt att låta bild och text samverka och tillsammans bli något mer än delarna. Den traditionella läslärans upplägg erbjuder inte barnet dessa tolkningsmöjligheter.

– Barnen kodar och avkodar oavsett om de håller på med bild eller text. De bollar spontant över planket mellan innehåll och form genom att använda sina kunskaper och erfarenheter. Att inte tillvarata den kompetensen är att gå över ån efter vatten när det gäller barnets skriftspråkstillägnande, menar Carin Jonsson.

Hon har analyserat elva svenska avhandlingar publicerade mellan 1996–2003. Jonsson har funnit att i både teori och praktik finns skillnader mellan hur skriv- och läsområdena förklaras och hanteras, vilket påverkar synen på lärande och undervisning. Trots den etablerade idén om att det råder enighet kring läs- och skrivinlärning, menar Jonsson att läs- och skrivundervisning knappast kan ses som ett enhetligt pedagogiskt och ämnesdidaktiskt område vare sig i teori eller i praktik. Forskare som väljer att undersöka läsning och läsundervisning, respektive skrivning eller skrivundervisning är i första hand hänvisade till delvis olika kunskapsområden. Carin Jonsson efterlyser en bredare syn på läs- och skrivinlärning. Läs- och skrivforskare tycks välja att fokusera på antingen läsning eller skrivning.

Fredagen den 29 september försvarar Carin Jonsson, institutionen för svenska och samhällsvetenskapliga ämnen, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Läsningens och skrivandets bilder. En analys av villkor och möjligheter för barns läs- och skrivutveckling.

Disputationen äger rum kl: 10.00 i Sal 205h, Samhällsvetarhuset, Umeå universitet. Fakultetsopponent är professor Anna-Lena Østern, Pedagogiska fakulteten, Åbo akademi, Vasa.

För mer information kontakta Carin Jonsson på:Tel: 090-786 71 84
E-post: carin.jonsson@educ.umu.se

Redaktör: Carina Dahlberg