NYHET Den norska professorn Edvard Moser tilldelades tillsammans med May-Britt Moser 2014 års Nobelpris i fysiologi eller medicin för den stora upptäckt de har gjort om hjärnans positioneringssystem. På torsdagen besökte Edvard Moser Campus Umeå för att knyta kontakter och sprida kunskap.
– Det finns stora likheter mellan Umeå och Trondheim. Som universitetsstäder har vi Oslo och Stockholm att förhålla oss till. För oss gäller det att vara ihärdiga för att nå fram i pressen som ofta fokuserar på storstadsregionerna trots att framstående forskning bedrivs på fler orter. Därför tror jag att vi har mycket att lära oss av varandra, säger Edvard Moser, som är verksam vid Norges tekniska- och naturvetenskapliga universitet i Trondheim.
Professor Edvard Moser hade en hektisk dag vid Umeå universitet som inleddes med ett besök hos den MR-skanner som Lars Nyberg använder. Han är professor i psykologi och neurovetenskap vid Institutionen för strålningsvetenskaper och Integrativ medicinsk biologi, IMB.
– Vi har länge försökt få Edvard Moser till Umeå eftersom det är viktigt för forskare att få träffa förebilder inom vetenskapen som kan bidra med erfarenheter och kunskap om den egna karriären och hur man bygger lyckade forskningsmiljöer, säger Lars Nyberg.
Under sitt besök hann Edvard Moser även besöka forskningsledarskapsprogrammet ReaL som bland annat har till syfte att stödja forskare att utveckla sitt forskningsledarskap. Där ställde arton etablerade forskare frågor som ligger dem varmt om hjärtat: till exempel hur man blir en bra forskare, hur man i en forskargrupp ska arbeta för att gå mot samma mål, hur stor en forskningsgrupp bör vara och om Edvard Mosers egna ledarskap:
– För att bli en lyckad forskare är det viktigt att välja ett ämne som man verkligen är intresserad av och brinner för. Resten kommer då ofta av sig själv. Det är också viktigt att inte stirra sig blind på kortsiktiga mål. Sätt istället mål över 15–20 års tid och ha tålamod.
När det gäller storleken på en forskargrupp rekommenderar Edvard Moser att börja i liten skala:
– Jag har sett flera exempel på att forskare har fått för mycket finansiering och tvingats rekrytera och då hamnat i en ledarroll som tar upp mycket tid och som man kanske inte har erfarenhet av. I starten är det viktigt att vara aktiv och hands-on och då krävs det att man inte är för många. Numera är vi 20–25 personer; en så stor grupp hade varit svårhanterlig i ett initialt skede.
Edvard Moser ser sig själv som en närvarande ledare där dörren ständigt står öppen för såväl viktiga som oviktiga frågor. De i genomsnitt 130 resdagarna per år till kollegor över hela världen gör dock att han numera inte alltid är på plats. Men även när han inte är där får han löpande uppdateringar om arbetets gång.
– För att veta att man går mot samma mål kan det vara en idé att som vi gör hålla labbmöten varje vecka där alla är med och kommer med inspel och idéer. Då blir alla insatta i varandras projekt och har lättare att arbeta mot samma mål, säger Edvard Moser.
Tillsammans med May-Britt Moser tilldelades Edvard Moser Nobelpriset i fysiologi eller medicin för sin upptäckt av de celler i hjärnan som utgör ett positioneringssystem. Det innebär en sorts inre GPS som gör det möjligt för människan att orientera sig i rummet. Om detta och den långa historia av hjärnforskning som ledde fram till den storslagna upptäckten som länge gäckat filosofer och hjärnforskare talade Edvard Moser när han höll sin öppna föreläsning i Aula Nordica på torsdagseftermiddagen under titeln ”Grid cells and the brain’s map of space”. Föreläsningen drog så gott som full sal och engagemanget var stort:
– Vanligtvis när jag håller mina föreläsningar brukar jag se folk som nickar till, men den här publiken tycktes verkligen intresserade, avslutade Edvard Moser innan han gjorde ett kort stopp på Medicinska fakultetens julmingel och sedan styrde kosan mot nästa föreläsning i Berlin på fredagen.
Edvard Moser föddes 1962 i Ålesund i Norge. Han har studerat psykologi vid Universitetet i Oslo och är verksam vid Norges tekniska- och naturvetenskapliga universitet, NTNU, i Trondheim. Han är också chef för Kavli Institute for Systems Neuroscience. År 2013 tilldelades han Horwitzpriset från Columbia-universitet i New York. År 2014 tilldelades han Nobelpriset i fysiologi eller medicin tillsammans med May-Britt Moser "för deras upptäckter av celler som utgör ett positioneringssystem i hjärnan". De delade i sin tur på priset med John O'Keefe som gjorde en viktig upptäckt av platsceller.
2016-11-22: Norsk nobelpristagare besöker Umeå universitet
2014-10-06: Pressmeddelande om Nobelpriset i fysiologi eller medicin 2014
Information på Norges tekniska- och naturvetenskapliga universitet
Text: Anna Lawrence och Petra Käck.
Redaktör: Anna Lawrence